Motioner i Andra Kammaren, N:o 43 (Motion 1890:43 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

N:o 43.

Af herr H. Eriksson i Elgered, om ändrad lydelse af § 22
i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
m. m. den 29 Maj 1885.

Genom den 22 § i kong! förordningen af den 29 maj 1885 angående
fördelningen af de afgifter, som. inflyta för rättigheterna till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst å rörelsen,
som sådant bolag skall afstå, är förordnadt, att Stockholms stad får,
då försäljningen är öfver] åter åt bolag, uppbära åtta tiondedelar af försälj -ningsafgiften, men i annat fall sju tiondedelar; att stad, som ej deltager i
landsting, får, när försäljningen är öfverlåten åt bolag, uppbära sju tiondedelar
af afgiften, men i annat fall sex tiondedelar; att stad, som deltager i landsting,
får, så vidt försäljningen är efterlåten åt bolag, uppbära fem tiondedelar
af afgiften, men i annat fall fyra tiondedelar; men att hela afgiften deremot
skall, då försäljningen eger rum inom en kommun å landsbygden, insättas
i vederbörande landskontor.

Att här kunna genom officiella uppgifter bevisa vidden af alla de
ekonomiska förluster, som landsbygden genom dessa bestämmelser i nämnda
§ fått vidkännas, är omöjligt; men så mycket är dock konstateradt, enligt
»Finansdepartementets kontroll och justeringsbyrås berättelse för tillverkningsåret
1887—1888», att under nämnda tillverkningsår, då hela försäljningsafgifternas
belopp var 6,407,668 kronor, hade stadskommunerna i inkomst
deraf 3,693,024 kronor, medan landstingen deraf fingo uppbära
Bill. till Rikscl. Prat. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Käft. i

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

747,937 kronor, hushållningssällskapen 497,702 kronor, landskommunerna
144,084 kronor och statskontoret 1,237,481 kronor, eller sammanlagdt för
landsting, hushållningssällskap och landskommunerna varder det 1,389,723
kronor. Då alltså våra 2,381 landskommuner med en sammanlagd folkmängd
af 3,891,000 hade under nämnda försäljningsår endast 144,084 kronor,
hade deremot våra 91 städer med ett invånareantal af 825,000 icke mindre
än 3,693,024 kronor i inkomst deraf. Häraf framgår, att, medan landsbygdens
mer än fyra gånger större folkmängd måste besitta en ojemförligt
större konsumtionsförmåga och sålunda måste förbruka och omsätta mer af
äfven denna vara än städernas invånare, det är deremot städerna, som
genom dessa bestämmelser få skörda den hufvudsakliga vinsten af denna
mindre ädla näringsgren, som visserligen inbringar oerhörda summor både
i stadskommunernas kassor och åt dess yrkesbedrifvare, men som på samma
gång förorsakar det största armod bland en stor del af landtbefolkningen.

Med dessa fakta för ögonen är det alltså, uppenbart, att bestämmelserna
i nämnda § tillförsäkra våra städer — isynnerhet de större med
mer än 25,000 invånare — ett verkligt monopol på och för bränvinsförsälj
ningen, ett monopol, som lika mycket skadar landsbygden, som det
skyddar städernas ekonomiska intresse. Men det, att dessa bestämmelser
äro orättvisa, bevisar, att denna § behöfver förändras derhän, att ifrågavarande
afgifter varda rättvisare fördelade emellan land och stad. Visserligen
afslog bevillningsutskottet under sistlidne riksdag en motion i sådant syfte,
men utskottet ansåg emellertid »önskvärd!, att en rättvisare fördelning af
bränvinsförsäljningsmedlen än den nu varande kommer till stånd», ehuru »någon
på officiella uppgifter grundad erfarenhet ännu ej kunnat vinnas angående
de belopp, som under de senaste åren tillfallit städerna och landsbygdskommunerna
af nämnda medel», hvilket således skulle bevisa, att ifrågavarande
motion var för tidigt väckt; men utskottet erkände i allt fall värdet af motionens
syfte. Det är emellertid uppenbart för alla, som vilja taga skäl, att
der orättvisor äro så i ögonen fallande, som hvad här är fallet, bör man
icke dröja med reformens genomförande.

Hvad för öfrigt angår den moraliska och sedliga synpunkten af saken,
är det uppenbart, att en reform, som afser att förminska städernas inkomster,
skulle äfven medföra motsvarande förminskade intressen: för att bifalla sökta
rättigheter till bränvinshandel, hvilket åter skulle på en del ställen medföra
större olägenheter för erhållande af spirituösa drycker än hvad nu är
fallet; och då det är ett obestridligt faktum, att begagnandet af dessa drycker
i många fall härleder sig från yttre frestelser, föranledda af de ofta i ögonen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

fallande tillbuden att dricka, hvilka ej sällan osökt framträda, så följer
uppenbarligen häraf att konsumtionen af spirituösa drycker skulle blifva mindre;
h vadan alltså denna förändring skulle befordra nykterhet och sedlighet bland
vårt folk.

Då alltså det billiga och rättvisa i denna reform är erkändt och då
det är obestridligt, att densamma är af största behofvet påkallad samt då
ingen ovisshet kan råda med afseende på verkningarne af densamma i sedligt
hänseende, vågar jag vördsamt föreslå,

att Kiksdagen ville besluta en sådan förändring af §
22 i »Kongl. Maj:ts nådiga förordning, angående vildren
för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker, den 29 maj 1885», att
densamma får följande förändrade lydelse:

§ 22. 1. De afgifter, som enligt o. s. v. (lika).

för Stockholms stad:

sex tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln
är öfverlåten åt bolag; i annat fall erhåller staden
fem tiondedelar;

återstoden insättes i statskontoret;

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
fem tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
fyra tiondedelar insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt
bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

fem tiondedelar insättas i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
tre tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
fyra tiondedelar insättas i statskontoret;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 44.

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt
bolag:

två tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

eu tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

fem tiondedelar insättas i statskontoret;

öfriga delar af § lika.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 24 januari 1890.

Halvar Eriksson

i Elgered.

JTio 44.

Af herr J. Andersson i Baggböle, om inrättande af ett riksbankens
afdelning skontor i Umeå.

Från allmänhetens sida gör sig allt mera den åsigten gällande, att, i
den mån riksbankens ställning det medgifver — och denna konsolideras
icke obetydligt för hvarje år — riksbanken bör ensam öfvertaga sedelutgifningen
i riket. Men då ett af de oundgängliga medlen för detta syftemåls
ernående äro, att riksbanken är representerad genom afdelningskontor
å de förnämsta platserna i riket, hvilka gemenligen äro länsresidensen,
följer ock häraf, att till de bankafdelningskontor, som på de senare åren
inrättats, böra så småningom läggas nya å rikets öfriga mera betydande
platser.