Motioner i Andra Kammaren, N:o 42 (Motion 1882:42 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.

N:o 42.

Af Herr E. TllOmaSSOn: Angående förhöjd pension åt Hojkamreraren,
f. Häradsskrifvaren Lars Peter Regnell.

Hofkamreraren Lars Peter Regnell, som den 28 April 1842 erhöll Kong!
Maj:ts fullmakt att vara häradsskrifvare i Bräkne och Listers härads fögderi och
den 22 April 1853 transporterades och förordnades att vara häradsskrifvare i
Torna, Bara och Harjagers härads fögderi, beviljades afsked från sistnämnda tjenst
genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3 Augusti 1877, hvari det heter att »han,
som uppnått en ålder af 70 år och 49 år varit i statens tjenst anstäld», komme
»att å allmänna indragningsstaten uppföras, för att derifrån under sin återstående
lifstid åtnjuta pension till ett mot hans å stat uppförda löneförmåner, med undantag
af hyresersättningen, svarande belopp två tusen kronor årligen, att utgå
från och med instundande September månad; hinnande denna pension blifva föremål
för ny reglering, derest sådan framdeles af Riksdagen prof vas lämplig.»

Det är på grund af de utaf mig kursiverade orden i det Kongl. brefvet,
hvilka liksom uppmana till sökande af högre pension — ty om nedsättning af
pensionen kan ej vara fråga, då den till belopp af 2,000 kronor beviljats för Regnells
återstående lifstid — samt med erinran ej mindre derom att Regnell i 49
år varit i statens tjenst samt derunder alltid pligttroget och nitiskt fullgjort sina
åligganden, än äfven derom att häradsskrifvare, enligt nu gällande lönereglering,
vid afskedstagandet erhålla i pension å allmänna indragningsstaten 2,500 kronor,
som jag vördsamt vågar hemställa om sådan tillökning i den numera 75-årige,
sjuklige mannens pension, att den uppgår till sistnämnda belopp.

För att styrka mina uppgifter och till stöd för mitt här nedan framstälda
yrkande tillåter jag mig att såsom bil. A. B. och C. i afskrift bifoga Kongl. Maj:ts
nådiga transportfullmakt för Regnell af den 22 April 1853 och Kongl. Maj:ts öppna

Bill. till Riksd. Prat. 1882. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Raft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.

bref på afsked för honom med pension den 3 Augusti 1877, äfvensom en af honom
sjelf uppsatt promemoria.

Min vördsamma hemställan, på grund af hvad jag anfördt, är,

att Riksdagen ville bevilja Hofkamreraren, förre Häradsskrifvaren
Lars Peter Regnell under hans återstående lifstid
en årlig tillökning af 500 kronor i den honom från allmänna
indragningsstaten tillagde pension å 2,000 kronor, att utgå
från och med innevarande år.

Jag anhåller att framdeles till Stats-Utskottet, dit motionen torde varda
remitterad, få inkomma med flere handlingar och upplysningar i ämnet.

Stockholm den 28 Januari 1882.

K Thomasson.

Bil. A.

Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Göthes och Vendes Konung,
göre veterlig!, att, som genom O. C. Möllers timade död, häradsskrifvaretjensten
i Torna, Bara och Harjagers häraders fögderi af Malmöhus län blifvit ledig, och
vid återbesättande deraf hos Oss i nådig åtanka kommit Vår trotjenare häradsskrifvaren
i Bräkne och Listers häraders fögderi af Blekinge län, hofkamreraren
Oss älskelig Lars Peter Regnell i anseende till hans vitsordade skicklighet och i
öfrigt städse betygade välförhållande; alltså vilje VI härmed och i kraft af denna
Vår öppna fullmakt nådeligen hafva transporterat och förordnat honom Lars Peter
Regnell att efter O. C. Möller vara häradsskrifvare i Torna, Bara och Harjagers
häraders fögderi med åtnjutande, i sådan egenskap, af de vid tjensten nu
varande löneförmåner, intill dess, vid ny förändrad lönereglering för landsstaten
i allmänhet, hans lönevilkor kunna blifva annorlunda bestämda. Det alle, som
vederbör, hafre sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta
med egen hand underskrift och med Vårt Kongl. sigill bekräfta låtit.

Stockholms Slott den 22 April 1853.

OSCAR.

(Sigill.)

J. F. Fåhrceus.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.

Transportfullmakt för L. P. Regnell att vara häradsskrifvare i Torna, Bara
och Harjagers häraders fögderi af Malmöhus län.

Bil B.

Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, göre
veterligt att som hos Oss Vår trotjenare, häradsskrifvaren i Torna och Bara härads
fögderi af Malmöhus län, hofkamreraren, Oss älskelig Lars Peter Regnell i
underdånighet anhållit om nådigt afsked med pension; och VI äro benägne att
dertill samtycka; alltså vilje VI härmed och i kraft af detta Vårt öppna bref
nådeligen hafva entledigat honom, Lars Peter Regnell, från berörda häradsskrifvaretjenst,
kommande han, som uppnått en ålder af 70 år och 49 år varit i statens
tjenst anstäld, att å allmänna indragningsstaten uppföras, för att derifrån
under sin återstående lifstid åtnjuta pension till ett mot hans å stat uppförda
löneförmåner, med undantag af hyresersättningen, svarande belopp af två tusen
kronor årligen, att utgå från och med instundande September månad; kunnande
denna pension blifva föremål för ny reglering, derest sådan framdeles af Riksdagen
pröfvas lämplig. Det alla, som vederbör, hafve sig hörsamligen att efterrätta.
Till yttermera visso hafve VI detta med egen hand underskrifvit och med
Vårt Kongl. sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 3 Augusti 1877.

(Sigill.)

Under Hans Maj:ts

Vår allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Dess tillförordnade regering:

O. M. Björnstjerna. G. Lagerstråle.

F. W. von Otter. Hans Forssell.

C. A. Schalen.

Öppet bref på afsked med pension för häradsskrifvaren L. P. Regnell.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.

Bil. G.

Ö. P. M.

1:°) Bifogas Kongl. Maj:ts nådiga fullmakt af den 22 April 1853, utvisande att
jag såsom häradsskrifvare i Torna, Bara och Harjagers häraders fögderi af
Malmöhus län egde åtnjuta de vid tjensten nuvarande löneförmåner, intill
dess vid ny förändrad lönereglering för landsstaten i allmänhet mina lönevilkor
kunna blifva annorlunda bestämda.

2:o) Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 3 Augusti 1877 på afsked med pension å
allmänna indragningsstaten till belopp två tusen kronor att årligen utgå från
och med instundande September, “kunnande denna pension blifva föremål
för ny reglering, derest sådan framdeles af Riksdagen pröfvas lämplig1*,
hvilket synas vara en följd af innehållet af ofvanberörda fullmakt, hvartill
kommer att, då Harjagers härad med mitt aftvungna medgifvande afskildes
från Torna och Bara häraders fögderi samt mitt bohemman */8 mantal Remmarlöf
år 1864 från mig indragits till statsverket, jag alltsedan varit underkastad
en enskild lönereglering, som under tjenstetiden årligen förorsakat mig
icke obetydlig förlust i mina löneinkomster. För bohemmanet under tjensteoch
fardagsåren 1865 och 1866 fick jag icke uppbära enligt mitt med arrendatorn
afslutade kontrakt lösen för 106 tunnor 26 kappar spanmål */s råg,
Vs korn och 1/s hafra jemte forselersättning och den på lönen indelte räntan,
utan erhöll af statsverket åren 1864 och 1865 endast 6 procent af det
låga taxeringsvärdet 15,000 kronor för 68 tunnland med niohundra kronor
för hvardera året, hvilket medförde för mig en förlust af cirka 500 kronor.

Ehuru jag varit, på grund af läkarebetyg, berättigad att vid fylda 65 år
erhålla nådigt afsked med pensionen å allmänna indragningsstaten, men tjenat
till fylda 71 år, har jag derigenom besparat statsverket en utgift af
12,000 kronor.

3:o) Uti en år 1878 till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning om att få utbekomma
min till statsverket influtna och från April 1842 aftjenta halfårs
häradsskrifvarelön såsom begrafningshjelp för att kunna insätta beloppet i
den till civilstatens pensionsinrättning hörande försäkringsanstalt i ändamål
att dymedelst i någon mån öka min enkas och mina kära oförsörjda tvenne
döttrars olyckligtvis minskade pension, derigenom att, ehuru jag sedan från
och med 1828 qvartaliter inbetalt afgifter och ända till September 1877 qvarstod
såsom delegare, jag blifvit förnekad komma i åtnjutande af den förhöjda
pensionen jemlikt Kongl. Förordningen af den 30 November samma år, der -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 42. 5

för att mitt afsked beviljats före denna nådiga förordnings kungörande, men
hvilken ansökning genom bifogade Kongl. Resolution af den 30 December
1878 blifvit lemnad utan särskildt erforderligt åtgärdande — enär Statskontoret
tillstyrkt aflåtande af nådig proposition till Riksdagen för alla embetsoch
tjensteman till följd af Riksdagens derom väckta fråga samt förklarade
mig berättigad att utbekomma begrafningshjelpen i händelse af Riksdagens
bifall.

Min tjensteförteckning utvisar bland annat att jag från den 18 Mars
till den 6 November bestridt en ordinarie kammarskrifvaretjenst i Kongl.
Kammarkollegii tredje provinskontor, utan något arfvode eller lön, som först
med ar 1832 anslogs att utgå. En lång tid för en obemedlad, som för existensen
måste med renskrifning och de små besparingar jag gjorde såsom
kanslist i Bevillnings-Utskottet under 1828, 1829 och 1830 års riksdag, lifnära
mig under denna tid.

För att ådagalägga den ringa lön jag såsom häradsskrifvare åtnjutit,
torde vara tillräckligt att uppgifva lönen i Bräkne och Listers häraders fögderi,
hvarest icke boställe fans. Den utgjorde 326 R:dr banko. I Malmöhus
län, Torna, Bara och Harjagers härads fögderi var densamma under fardags-
och tjensteåren, då bohemmanet icke fick tillträdas, ett hundrade
sjuttiofem kronor om året. En sådan aflöning är tydligen ingalunda motsvarande
de särdeles arbetsamma och omfattande göromålen, synnerligast
som skrifbiträden äro oundgängligen nödvändiga för medhinnandet. Dessa
biträden måste året om aflönas, förses med husrum och vivre, hvartill kommer
kostnaden för embetsresorna såsom skjutspenningar och logis och föda,
allt detta förenadt oftast med en talrik familjs underhåll och barnens uppfostran.
Huru åstadkomma allt detta och hvad är följden? Naturligtvis stora
försakelser och skuldsättning, för såvidt någon ärfd förmögenhet icke finnes
att tillgå och använda. Nu är emellertid bättre bestäldt för häradsskrifvarne
än under min tjenstetid. De erhålla efter 10-årig tjenstgöring ett ålderstillägg
till lönen af 500 kronor och vid afskedstagandet i pension å allmänna
indragningsstaten 2,500 kronor, jemte tjenstgöringspenningar, efter allmänna
löneregleringen.

Det är med anledning af den allmänna verkstälda löneregleringen samt
här ofvan anförda skäl och grunder jemte berörda bevekande omständigheter,
som jag vågar hos Riksdagen vördsammast anhålla, det min pension
matte, såsom mitt nadiga afskedsbref antyder, blifva föremål för ny reglering
på så sätt, att ett ålderstillägg till den redan beviljade pensionen, hvartill
jag förklarats berättigad, af 2,000 kronor, mig varder förunnad med 500
kronor från och med 1882 att årligen utgå under min återstående, antagligen
helt korta lifstid, enär jag nu är 75 år gammal och sjuklig.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.

Då jag nära ett hälft sekel nitiskt och troget användt hela min lifskraft
och arbetsförmåga, så skulle detta Riksdagens vedermäle och belöning
högeligen glädja åldringen, som i anseende till de betydligt ökade hyrorna,
lefnadsmedlens och förnödenheters högt stegrade pris, krono- och kommunalskatter,
med ett ord allt, försvårar bergningen, hvartill kommer bekymret
för mina efterlefvandes, min 73-åriga hustrus och trenne oförsörjda döttrars
existens, då min pension indrages och de gå miste om den förhöjda pensionen.

Lund i Januari 1882.

L. P. Begnell.

N:o 43.

Af Herr H. JohllSSOll i Broby: Om utfärdandet af bestämmelser,
hvarigenom torparne å statens jordegendomar icke vidare
betungas med oskäligt hårda kontraktsvilkor.

Under det sista årtiondet hafva arrendeafgifterna för såväl statens som
enskildes egendomar i betydlig grad ökats. Denna stegring har hufvudsakligen
uppstått såsom följd deraf att jorden genom ett förbättradt beredningssätt kommit
att gifva en större afkastning än hvad förut egt rum. Uti de fall, då arrendebeloppen
blifvit förhöjda af nyssnämnda anledning, synes mig, att man icke
kan hafva något att deremot anmärka.

Men det gifves emellertid vissa fall, i hvilka helt andra förhållanden än
ett förbättradt brukningssätt åstadkomma en sådan öfverdrifven höjning af arrendeafgiften,
att arrendatorerna nödgas tillbringa sitt lif uti största fattigdom
och elände. Dylika fall inträffa nästan aldrig vid utarrendering af enskildes
egendomar, men deremot uppstå de mycket ofta vid bortlegning af torp, som