Motioner i Andra Kammaren, N:o 41

Motion 1895:41 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 41,

>T:o 41.

Af Herr 0. Persson i Killebäckstorp, om tillägg till 32 § i
''kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade
grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner.

I 32 § af kongl. kungörelsen angående förändrade grunder för
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner stadgas, att utarrenderad
egendom hvart femte år eller oftare skall besigtigas af domänintendent eller
den, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i hans ställe förordnar, samt
tillika, att syn å utarrenderad kronoegendom skall i stad af magistrat och
på landet af kronofogde med det antal nämndemän, som Kongl. Maj ds
befallningshafvande bestämmer, förrättas före egendomens tillträde och
derefter under arrendetiden, så ofta domänstyrelsen eller Kongl. Maj ds
befallningshafvande finner anledning derom förordna, hvarjemte beträffande
kostnaden för syn, som före egendomens tillträde verkställes, i samma §
stadgas, att af- och tillträdare skola med hälften hvar densamma gälda.
Deremot finnes icke stadgande om huru kostnaden, för öfriga i nämnda §
omförmälda syner skall utgå, utan har detta i hvarje särskildt fall fått
bestämmas genom särskildt vilkor i arrendekontrakt. Härvid har den
praxis utbildat sig, att arrendatorn ensam ålagts gälda synekostnaden,
och finnes sådant vilkor inryckt i de till kontrakt använda formulär.

Nu är ju icke i allmänhet något att erinra om skyldigheter, som
en person genom särskildt aftal sig åtagit; men i detta fall torde en viss
orättvisa ligga deri, att kostnaden för syner, hvarigenom jordegaren vill
försäkra sig om arrendatoms fullgörande af sina skyldigheter, skall drabba
arrendatorn. Utom det, att ett sådant vilkor är logiskt vidrigt, är det ock
i betraktande af det sätt, hvarpå det tillkommer, utan att arrendatorn,
åtminstone icke en oerfaren arrendator, om detsamma har någon kunskap
förr än tillämpningen deraf inträffar, från denna synpunkt för arrendatorn
synnerligen hårdt.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 41. 5

Vid öfvervägande af huru mycket en egendoms arrendevärde utgör,
torde en arrendator i allmänhet allenast taga i beräkning den kontanta
arrendeafgiften och de af egendomen möjligen utgående utskylder, men
icke sådana afgifter, som kunna vara en följd af de smygande vilkor ett.
kontraktsformulär kan innehålla. De utgifter, som nu drabba arrendator!!
för syner, kunna blifva desto mera känbara, som det står i domänstyrelsens
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvandes fria skön att utan
arrendatorns hörande förordna om syner huru ofta som helst. Allra
mest känbara äro dessa kostnader för arrendatorer af mindre egendomar.

Då nu dessa syner skola hållas för utrönande om och huru egendomen
skötes och arrendevilkoren af arrendatorn fullgöras, således helt
och hållet i jordegarens intresse, synes det mig vara naturligt och följdrigtigt,
att jordegaren, det är staten, och ej arrendatorn, hvilkens skinn
det gäller, betalar synekostnaderna. Arrendatorn torde med aflemnande
af borgen för arrendevilkorens fullgörande hafva fullgjort allt, som af
honom rimligen kan begäras till arrendegifvarens säkerhet för vilkorens
uppfyllande. Den dubbla prestationen, att både lemna borgen och ersätta
kostnad för syneförrättningar, som, oaktadt borgenssäkerheten, tidt och
ofta förekomma, torde anses såsom orimlig.

I anledning af hvad jag sålunda anfört får jag
vördsamt föreslå, att i 32 § af kongl. kungörelsen angående
förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner måtte, med anslutning till stadgandet
om kostnaden för syn, som verkställes före egendomens
tillträde, inskjutas följande tillägg:

»Kostnaden för öfriga i denna paragraf omförmälda
syner och besigtningar utgår af allmänna medel.»

Stockholm den 25 januari 1895.

Olof Persson.