Motioner i Andra Kammaren, N:o 40

Motion 1895:40 Andra kammaren

9

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.,

N:o 40.

Af herr P. G. Petersson i Brystorp, angående ändrad lydelse
af 4 § i föroi''dningen den 20 september 1859 angående
utsträckt frihet för bergshandteringen.

Uti kongl hammarsmedsordningen af den 26 augusti 1823 föreskrifves,
att i hvarje bergstingslag skall hammarsmedskassa vara, och till
denna kassa erläggas årlig afgift, af bruksegare för hvarje härd 2 kronor,
mästare 1 krona, mästersven 75 öre och smeddräng 25 öre. Kassan förvaltas
och redovisas under bergstingsrättens inseende af tvenne hvarje år
utsedde hammarverksegare. Af denna kassa skulle utdelas till smed,
som träffas af olycka som honom vanför gör, samt gamla förlamade smeder
och deras enkor efter behof och kassans tillgångar.

Uti Kongl. Maj:ts förordning den 20 september 1859 angående utsträckt
frihet för bergshandteringen är i 4 § föreskrifvet: »De hammarsmeds-
och mästarekassor, som vid denna författnings trädande i verkställighet
finnas bildade, må af dem, som deruti äro delegare, gemensamt
förvaltas och, utan att få förskingras, till dermed afsedt ändamål användas,
hvaröfver vederbörande bergmästare eger hålla tillsyn». Af denna paragraf
visas tydligt, att ingen annan har rätt till denna kassa än de, som deri
voro delegare år 1859, och efter den tiden har tillskott till kassan upphört
såväl från bruksegarne som smederna, kassan har fortfarande förvaltats
af dertill utsedde bruksegare och utdelning till vederbörande skett,
men om utdelningen till delegarne hafva under senare tider olika meningar
uppstått mellan bruksegarne och bergmästaren på så sätt, att bruksegarne
velat utdela till delegarne, som förut varit vanligt, i mån af kassans tillgångar,
men bergmästaren förbjudit detta och sagt, att intet vidare får
utdelas än blott räntan af kassans kapital, och vid förfrågan om hvilken
i så fall skall erhålla kassan efter alla delegarnes död, har han svarat:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

3

»detta skall tillfalla staten» — ett högst egendomligt uttryck, då staten
aldrig haft någon utgift till eller del i denna kassa.

Qvarvarande delegare i kassan i södra bergsdistriktet Östergötlands
län, voro år 1893 sjutioåtta stycken, deraf äro födda, under åren 1803
till och med 1810 fjorton, från 1810 till och med 1820 tjugutre, från
1820 till och med 1830 trettiotre, från 1830 till och med 1840 sju och
en född år 1846. Denne senare är tillkommen på det sätt, att hon är enka
efter en gammal smed. Genom den höga åldern hos delegarne är ju påfallande,
att en ej obetydlig minskning i antalet snart sker, hvadan utan
någon risk äfven af kassans kapital något kan utdelas.

Ifrågavarande kassas kapital utgjorde år 1893 4,085 kronor 67 öre,
således, om denna summa finge på en gång till delegarne utdelas, blefve
på hvardera 52 kronor 38 öre, hvilket ej är större summa, än som för
de fleste delegarne är nödigt till underhåll för ett år, och genom en sådan
fördelning vore man förvissad om att kassan användts för sitt rätta
ändamål.

På grund af anförda skäl får jag i hvad som rörer södra bergsdistriktet
i Östergötlands län hemställa,

att Riksdagen måtte besluta om sådan ändring i
4 § af kongl. förordningen den 20 september 1859,
angående utsträckt frihet för bergshandteringen, att
orden deri »utan att få förskingras» måtte borttagas,
men paragrafen i öfrigt bibehållas oförändrad.

Stockholm den 25 januari 1895.

P. G. Petersson.