Motioner i Andra Kammaren, N:o 40 (Motion 1893:40 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

''.''till- ■'' :i! .......:■!■> '' ''! ■ <j ■ i > iil i ‘

rr : . r = * *; . i . . . : v-> < • -..■•( ■ •'' );,''i ..t ;f * i .i >[»■■ ■. •>. ,ih . <

N:o 40. i.,

■ ; ''>1 • : "i :f it i^.| .: ■ . ; ., .

Af herr LflttSe JÖI1S80I1, om höjande af k o mpaniofficerares och

deras vederlikars pensionsålder.

''(!.• : ■ I. - ! > 1 ! M •. <''\ ! ! ! i / : , 1 1,1 , || .

Vid urtima riksdagen förlidet. år väckte jag en motion (n:o 18)
derom, att de föreslagna nya corpsernas kompaniofficerare och vederlikar
. måtte ega dels rätt till pension först vid 53 års ålder och dels
skyldighet att från tjensten afgå vid uppnådda 55 lefnadsår.

Särskilda utskottet afstyrkte denna motion, under uttalande att
en närmare utredning och pröfning skulle taga mera tid, än utskottet
vid sidan af sin hufvudsakliga uppgift hade till sitt förfogande, samt
gjorde äfven den invändniijgen, att motionen endast hade afseende på
en del af armén.

Med hänvisning till de motiv, jag i nämnda motion anförde, vill
jag nu framhålla finansiella sådana.

När Riksdagen 1858 för första gången tillerkände arméns befäl
fyllnadspension, utöfver pension ur arméns pensionskassa, genom att
anvisa. ett extra anslag af 85,500 kronor, ansågs denna summa kunna
vara tillräcklig, och beviljades sedermera årligen samma summa till
1877, då beslut fattades om det tvungna, tidiga afskedstagandet, och
hvarvid det förut varande extra anslaget, 85,500 kronor, måste höjas
till 900,000 kronor, hvilken anslagssumma i form af kreditiv årligen
anvisades till 1887 års senare Riksdag. Kongl. Maj:t föreslog då och
Riksdagen beviljade äfven höjning af detta anslag från 900,000 till
1,125,000 kronor. I den af Riksdagen den 7 juli samma år aflåtna
skrifvelsen yttras härom följande:

»Då det höga anslag, som hittills utgått till arméns pensionskassa,
nu, på grund af hvad Eders Kongl. Maj:t anfört, måste höjas
och, efter hvad Riksdagen inhemtat, anledning är att befara, att, om
nu gällande bestämmelser bibehållas, detsamma inom en snar framtid
ytterligare måste förhöjas, har Riksdagen ansett angeläget vara att
uttala önskvärdheten af åtgärders vidtagande för att motverka sådan
ytterligare höjning.

»Enligt nu gällande bestämmelser äro officerare af kompaniofficers
grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53
års ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

ett flertal af dem, besitta vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den
kraft och uthållighet, att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle
kunna qvarstå i tj ensten ännu någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller
till samma ålder som deras vederlikar vid flottan. Vidare har det
synts Riksdagen ej obilligt, om de officerare, som hädanefter antagas,
ålades att i någon högre mån än nu bidraga till sin framtida pensionering,
så att åtminstone det bidrag af kreditivet, som för närvarande
utgår till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering,
måtte kunna nedsättas. På här ^antydda sätt har Riksdagen trott, att
det utan olägenhet skulle kunna låta sig göra att åstadkomma, om
icke en minskning i anslagets nuvarande belopp, så åtminstone en
motvigt mot en ytterligare förhöjning deraf/*no/ .[i ,,> !

»Under uttalande häraf och under förhoppning, att Eders Kongl.
Maj:t ville åt saken egna en närmare utredning i det af Riksdagen
antydda syftet, får Riksdagen anmäla, att Riksdagen bifallit Eders
Kongl. Maj:ts förevarande framställning.))

Efter det de flesta militära myndigheterna afstyrkt Kongl. Maj:t
att fästa något afseende vid denna skrifvelse, har icke vidtagits någon
åtgärd att efterkomma densamma, utan har Kongl. Maj:t hvarje år i
stället föreslagit kreditivsummans ökande, så att den till innevarande
Riksdag af Kongl. Maj:t härför äskade summan uppgår till 1,540,000
kronor.

Jag har derför alla skäl att antaga, att Riksdagen vidhåller sitt
beslut från 1887, i synnerhet som den i skrifvelsen till Kong]. Maj:t
den 19 maj 1892, angående ändring i de officerares pensionsrätt, livilka
öfverflyttats från marinregementet till Blekinge bataljon, åberopade
densamma och då bestämde, att dessa officerares rätt till pension
skulle inträda först vid uppnådda 53 lefnadsår. .

Då härvid en välbehöflig besparing kan åstadkommas utan att
förringa arméns duglighet, tager jag mig frihet föreslå,

ti '' tm t-". | . ''!''■•;A- i n:

att Riksdagen måtte besluta, att officerare utaf
. kompaniofficers grad och vederlikar, äfvensom under officerare

och spel, må eg a rätt till pension först vid
53 års ålder samt hafva skyldighet att från tjensten
,wV. A i afgå vid uppnådda 55 lefnadsår.

Stockholm den 25 januari 1893.

Lasse Jönsson.