Motioner i Andra Kammaren, N:o 40

Motion 1892:40 Andra kammaren

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

samhet sålunda blifvit erkänd, och torde medlens fördelning-
vid hvarje skola få ske efter dess skolstyrelses
bedömande.

Stockholm den 25 januari 1892.

Pehr Pehrsson

i Norrsund.

N:o 40.

Af herr L. P. Mai 111) in, om undrad lydelse af § 60 ni söknings
lagen den 10 augusti 1877.

Enligt utsökningslagen den 10 augusti 1877 §§ 59 och 60 skall
underrättelse derom, att utmätning är hos gäldenär sökt före verkställandet
deraf, lemnas genom utmätningsman. Föreskriften, så vidt den
afse)- att underrättelse om förestående utmätning skall lemnas gäldenären,
synes otvifvelaktigt vara välbetänkt, men i den form den nu är
affattad, då det bestämmes, att underrättelsen skall delgifvas genom utmätningsman,
kan den ofta föranleda och har i flera fall, som kommit
till min kännedom, föranledt för gäldenären onödiga och oskäligt dryga
kostnader.

Sålunda har jag mig särskildt bekant, att i ett af mina grannlän
kronofogden vid resor till taxeringsförrättningar eller dylika tjensteresor
till delar af fögderiet, som äro aflägset belägna från hans hem, sjelf
plägar meddela gäldenärer, hos hvilka utmätning sökts, den ifrågavarande
underrättelsen, hvarvid gäldenären får vidkännas kostnaden för
kronofogdens resa för underrättelsens delgifvande från hans bostad till
den aflägsnare platsen. Kostnaderna blifva på sådant sätt för den betalningsskyldige
så väsentligt fördyrade, att dennes knappa tillgångar
stundom redan derigenom medtagas så, att intet finnes till gäldande af
den utsökta fordran.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

3

Då det väl icke kan anses ligga någon vigt uppå att underrättelse
om sökt utmätning delgifves gäldenären genom utmätningsmannen personligen,
hvilket ock framgår af den fortsatta lydelsen af 60:de paragrafen,
synes ett lagstadgande, i syfte att förhindra, det gäldenären i
anledning af ofvan omförmälda stadgande belastas med obehöfliga och
ofta ganska dryga kostnader, vara af behofvet påkalladt, helst då nu
gällande stadgande synes kunna befänkligt missbrukas till att bereda
tjenstemän fördelar på ett fåtals, ofta de mest obemedlades, bekostnad.

Den underrättelse, hvarom fråga är, borde utan skada lika väl
kunna tillställas gäldenären genom fjerdingsman eller stämningsman
som genom utmätningsmannen, och en lagstiftning i sådant syfte torde
af omnämnda anledning vara af behofvet påkallad och kunna ske med
bibehållande af all erforderlig trygghet och reda i hithörande förhållanden.

På grund af dessa skäl får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att 60
§ i ofvan åberopade lag måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

Underrättelse, hvarom i 59 § sägs, skall för att
anses giltig meddelas gäldenären genom utmätningsman,
dock att, derest sådant med mindre kostnad för
gäldenären kan ske, underrättelsen, af utmätningsmannen
skriftligen utfärdad, bör delgifvas gäldenären genom
denne närmast boende fjerdings- eller stämningsman,
hvilken det i så fall åligger att ofördröjligen till
utmätningsmannen om underrättelsens delgifvande insända
bevis.

Och hemställer jag, att lagutskottet måtte vid formulering af förslag
till ändring uti nu gällande lag göra de jemkningar eller ändringar
i mitt förslag, som kunna finnas lämpliga med bibehållande af det i
motionen angifna syfte.

Stockholm den 27 januari 1892.

1 j. P. Mallmin.