Motioner i Andra Kammaren, N:o 40

Motion 1891:40 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

15

N:o 40.

Af herr P. Nilsson i Råby, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om framläggande af förslag till ordnande af
väghållning sbesväret.

Frågan om lindring i den allmänna vägunderhållningsskyldigheten på
landet har länge stått på dagordningen och ofta varit föremål för Riksdagens
pröfning, utan att någon enighet derom kommit till stånd.

Vid 1889 års riksdag framlade Kongl. Maj:t ett förslag till lag i
vägunderhållningsbesväret. Detta förslag var så vidtomfattande och vidlyftigt,
med • en stor corps af tjensteman, som skulle handhafva vägbesväret,
att ett ordnande af vägunderhållet på sådan grund skulle komma att göra
detsamma oskäligt dyrt.

Oaktadt flera nya beskattningsföremål skulle komma att få deltaga i
vägunderhållet, så kunde man dock icke finna någon lindring tillkomma
de vägunderhållsskyldige. Det kongl. förslaget blef också på detta skäl
afslaget af Riksdagens Första Kammare.

Ett vida enklare förslag, med större utsigt att vinna Riksdagens bifall,
vore må hända om vägunderhållskostnaden till sitt verkliga värde uppskattades
härads- eller länsvis af en för sådant ändamål utsedd nämnd, och
de vägunderhållsskyldige i lindring erhölle vissa procent af det sålunda
funna värdet, t. ex. 30 procent, att utgå med 20 procent af statsverket
och 10 procent af landstinget; med skyldighet för kronans uppbördsmän
att vid kronouppbördsstämmorna tillhandahålla de vägunderhållsskyldige dem
tillkommande andelar. Alla vägunderhållsskyldige i landet skulle genom
en sådan anordning blifva lika lindrade i förhållande till bördans storlek.

Enligt min öfvertygelse bör statsverket bidraga till de allmänna vägarnes
underhåll, enär dessa äro att anse som ett statsändamål, dels derför
att de tillhöra de allmänna samfärdsmedlen, af hvilka alla landets in -

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

byggare hafva direkt eller indirekt gagn och nytta och dels derför att
vägväsendet handhafves och kontrolleras af statens tjensteman.

I andra länder, exempelvis Danmark, bidrager statsverket på ett eller
annat sätt till allmänna vägarnes underhåll.

Utan tvifvel komma vid denna riksdag likasom vid föregående flera
motioner att väckas och olika förslag att framställas angående förändring i
det allmänna vägunderhållet. Emellertid torde det för den enskilde riksdagsmannen
blifva omöjligt att formulera ett förslag med utsigt att tillvinna
sig Riksdagens bifall; erfarenheten från föregående riksdagar lemnar
härpå tillräckliga bevis.

Då emellertid det allt mera växande krafvet på en lindring i vägunderhållet
synes påkalla en snar lösning af frågan, så vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga nytt förslag till lindring i vägunderhållningsbesväret,
hufvudsakligen bygdt på följande
grunder:

a) att den jord, som nu bestrider vägunderhållningen,
bibehålies vid denna skyldighet mot någon- skälig befunnen
lindring af visst årligt bidrag från statsverket
och landstingen;

b) att vägunderhållningsbesvärets verkliga värde uppskattas
härads- eller länsvis af en för detta ändamål
inom hvarje län tillsatt särskild nämnd; samt

c) att den såsom skälig befunna lindringen tillkommer
hvarje vägunderhållsskyldig med vissa jemna procent
af det sålunda uppskattade värdet.

Stockholm den 24 januari 1891.

Per Nilsson,

Råby.

Häri instämma:
J. Ericsson

från Östergötland.

Nils Wallmarlc

i Smedsbyn.

Johan Petersson,

från Kronobergs län.