Motioner i Andra Kammaren, N:o 40 (Motion 1868:40 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

Nu häfver man vån å, eller någon kunskap, hvart tjuf eller
tjufnad är kommen; begäre då lof af häradsfogde, länsman
eller ordförande i kommunalnämnd å landet o. s. v.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.

Stockholm i Januari 1868.

Per Nilsson,
i Espö.

N:o 40.

Af Herr A. Lundström: Om anslag för aflönande af ytterligare tvänne

lektorer vid Luleå högre elementarläroverk.

Vid 1856—1858 årens riksdag inrättades åtskilliga läroverk, fullständiga endast
på reallinien. Att efter 10 års förlopp endast återstå tvänne af dessa tyckes
bevisa, att de ingalunda motsvarat de med dem åsyftade ändamål. Utom de i
Westervik och Luleå qvarvarande hafva öfriga blifvit förvandlade till fullständiga
äfven på den s. k. klassiska linien. Att det i Luleå förlagda, i det skick det nu
befinnes, ingalunda är till den nytta för orten, som det borde vara, torde ej vara svårt visa.
Sedan nemligen de lärjungar, som tillhöra den klassiska linien, genomgått fem
de lägre klasserna, måste de lemna läroverket och begifva sig till andra, långt
aflägsna, eller ock upphöra med sina studier. Norrbottens län är glest befolkadt,
på en vidsträckt areal och ifrån de mer aflägsna delarne inom detsamma är afståndet
till Luleå 30 å 40 mil; huru svårt och kostsamt skall det då ej blifva,
när den 15-årige ynglingen skall sändas ännu ytterligare minst 30, ja 60 mil, för
att komma till ett på begge linierna fullständigt läroverk? Skulle förhållandet
vara, att den studerande ungdomen öfvervägande lutade åt den reala linien, vore

Motioner i Andra Kammaren, N:o 40.

ej så mycket (ifrigt att önska, utan orten kunde möjligen då, åtminstone tills vidare,
vara nöjd med läroverket i det skick det nu befinner sig, men då, såsom
af vidfogade officiela intyg visar sig, af vid läroverket under sista terminen närvarande
76 lärjungar funnos endast 7 realister från och med 3:dje till och med 6:te klassen, så
framstår i ännu tydligare dager behofvet af läroverkets förändring till fullständigt på
begge linierna, i likhet med hvad som beviljats dylika läroverk på andra orter
inom Riket. Den invändning, som gjorts, att så många skollärarebefattningar
finnas obesatta, att det vore ändamålslöst att vidare inrätta några nya, synes lätt
besvarad, enär detta visserligen är förhållandet med adjunkts- och kollegabefattningar,
men ingalunda med lektorstjenster, hvilka, så vidt mig kunnigt är, med
högst få undantag blifvit besatta första gången de anslagits lediga, och till hvilka
vanligtvis ofta flera, ända till 6 å 8 sökande funnits.

Af hvad jag nu i korthet haft äran anföra och hvarpå jag beder få fästa
Riksdagens uppmärksamhet och med säskildt fästadt afseende på Norrbottens läns
aflägsna läge, svåra kommunikationer och fattiga befolkning, får jag vördsammast
föreslå,

att Riksdagen måtte bevilja nödigt anslag för aflöning af ytterligare
tvänne lektorstjenster vid Luleå högre elementarläroverk,
med rättighet tillika för detsamma att dimittera lärjungar
till Universitetet äfven på den klassiska linien.

Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott.

Stockholm den 23 Januari 1868.

Axel Lundström.