Motioner i Andra Kammaren, N:o 3ö

Motion 1894:35 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3ö,

N:o 35.

Af herr 0. PcrSSOll i Killebäckstorp och L. JÖD8S011 i Sandby,
om tillägg till § 32 värnjjligtslagen.

Enligt värnpligtslagen den 5 juni 1885 ålåg det de till beväringen hörande
värnpligtige, med vissa i lagen stadgade undantag, att årligen, då de icke
under årets lopp varit inkallade till tjenstgöring, efter kallelse medelst kungörelse
undergå mönstring, som förrättades af kompaniområdesbefälhafvaren,
eller senast å mönstringsdagen till kompanioinrådesbefälet lemna uppgift
om sin bostad, vid äfventyr att för hvarje gång, sådant försummades, höta
fem kronor; samma stadganden återfinnas i nu gällande värnpligtslag.

Då nu värnpligtig enligt gamla värnpligtslagen endast under sex år,
eller från och med det år, han fylt tjuguett, till och med det, under hvilket
han fylt tjugusex år, tillhörde beväringen och derefter öfverflyttades
till landstormen, men nya lagen föreskrifter en tjenstetid i beväringen af
tolf år, har det inträffat, att de, som jemlikt äldre lagen redan varit öfverförda
till landstormen och till och med i sina inskrifningsböcker erhållit intyg
derom af vederbörande befälhafvare, åter förflyttats till beväringen och såsom
följd häraf, då ej annat i lagen uttryckligen stadgats, ansetts åter
vara underkastade den mönstrings- och anmälningsskyldighet, hvarifrån de
redan förut vunnit befrielse, och för ty jemväl det ansvar för uraktlåtenhet
häraf, som i lagen föreskrifves.

Äfven om den nya lagen må anses hafva retroaktiv verkan i det
afseendet, att den ålägger eller berättigar en redan till landstormen öfverförd
värnpligtig att åter inträda i beväringen, torde sådan verkan icke
rätteligen böra tillerkännas densamma i fråga om rena skyldigheter,
minst sådana, för hvilkas åsidosättande stadgas ansvar och från hvilka en -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.

5

ligt äldre lag befrielse redan erhållits. Att denna åsigt ock är i öfverensstämmelse
med det allmänna rättsmedvetandet har tydligt framgått deraf,
att en ofantlig mängd till beväringen återförda värnpligtige, i öfvertygelse
att redan, i enlighet med innehållet i dem lemnade inskrifningsböcker,
vara från mönstringsskyldighet befriade och i okunnighet om den
nya lagens stadganden, uraktlåtit att infinna eller anmäla sig vid mönstring.
Så har t. ex. här i Stockholm, der för år 1892 endast omkring tretusen
bötfäldes för uteblifvande af mönstring, antalet af sådana bötfälde
under år 1893, då nya lagen först tillämpades, uppgått till ej mindre än
9,478. Skilnaden mellan nämnda tal synes ungefär angifva det antal värnpligtige
här i staden, som enligt äldre lag erhållit befrielse från mönstringsskyldighet,
men enligt bokstaflig tolkning af den nya lagen dertill varit
skyldige och nu hvar för sig, såsom oss synes orättvist, få umgälla sin
omedvetna förseelse med fem kronors böter eller deremot svarande fängelse.

För undvikande af ett sådant återupprepande få vi,
med stöd af det anförda, föreslå ett tillägg till 32 § i gällande
värnpligtslag af innehåll, att de värnpligtige, som,
innan den nya lagen trädde i kraft, fy It 26 år, må vara
fritagna från den mönstringsskyldighet, som i nämnda §
omförmäles.

Stockholm den 26 januari 1894.

Olof Persson.

Lasse Jönsson.