Motioner i Andra Kammaren, N:o 3 (Motion 1893:3 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.

N:o 3.

Af herr E. Beckman, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning rörande lämpligaste sättet för åstadkommande
genom statens försorg af en svensk ''»arbetsstatistib
m. m.

»Den vigtigaste fråga, vår statskonst har att lösa, är förbättrandet af
arbetsklassens vilkor» — yttrar Louis de Geer i sina minnen.

Statsmakterna har på senare tid i allt vidsträcktare omfattning gifvit
sitt erkännande åt samhällets pligt att på lagstiftningens väg söka främja
detta mål, som endast till namnet gagnar blott arbetsklassen, men i sjelfva
verket är ett oundgängligt vilkor för hela samhällets välfärd.

Det är uppenbart, att ett af grundvilkoren för lagstiftningens framgångsrika
ingripande på detta område är en fullständig och korrekt kännedom
om de förhållanden, för hvilka, dess bistånd påkallas. Endast om lagstiftaren
känner tillståndet sådant det verkligen är, kan han hoppas att
träffa det rätta. Detta gäller så väl i fråga om lagstiftningens omfång,
som i fråga om arten af de särskilda åtgärder, som till olika ändamåls vinnande
böra vidtagas.

Det lär ej gerna kunna bestridas, att det material, som hittills förelegat
för bedömande af »arbetarefrågans» mångfald af invecklade och svårlösta
problem, varit allt annat än tillfredsställande. Värderikt statistiskt
material har onekligen samlats af de s. k. arbetarekomitéerna, tillsatta för
att afgifva förslag rörande arbetareförsäkring af olika slag, yrkesinspektion,
skyddsåtgärder mot olycksfall i arbetet, uppmuntrande af hjelpkasseväsendet,
reglering af arbetstiden för minderårige m. m. Men det ligger i sakens
natur, att den metod, som i följd af omständigheterna så godt som uteslutande
begagnats vid dessa, komitéers undersökningar — utsändandet af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.

tabell- och frågoformulär — icke kan i och för sig medföra ett tillfredsställande
resultat. I andra länder pläga regeringskommissionerna söka vinna
nödiga upplysningar äfven genom upptagande af vittnesmål samt genom
utsändande af särskilda sakkunniga ombud för att på ort och ställe utföra
mera detaljerade undersökningar och kontrollera halten af de svar, som lemnats
på möjligen utsända frågoformulär.

Men icke ens då metoden för materialets uppsamlande är den allra
bästa, lärer en tillräcklig belysning af de industriella förhållandena kunna
vinnas genom komitéer, som kanske tillsättas efter långa mellantider och
som i följd af sina speciella uppdrag äro bundna inom jemförelsevis trånga
gränser, samt icke kunna påräkna ett tillräckligt antal sakkunniga biträden,
som erhållit nödig föregående utbildning, för anställande af de svåra, grannlaga
och omsorgsfulla undersökningar, dem man måste lägga till grund för
ett rätt bedömande af de sociala frågorna.

Med de ständiga förändringar, som ega, rum på det ekonomiska och
industriella området, är det uppenbarligen icke nog med en socialstatistisk
belysning för en gång af vissa förhållanden. Det behöfves dels en fortlöpande
mera allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade
detaljundersökningar, Indika senare helst böra utföras af sakkunnige
ombud och naturligen icke afse alla landets industriella inrättningar, utan
blott någon viss grupp eller ett visst antal inom en viss grupp; vid vissa
slag af sociala enquéter är det nemligen långt vigtigare att erhålla väl
kontrollerade uppgifter från ett mindre antal — förutsatt att det icke är
allt för begränsad! — än mera allmänt hållna och mindre noggranna uppgifter
från ett större.

Ämnet för denna socialstatistik kan sägas sönderfalla i två hufvuddelar:
en som behandlar de spörsmål, hvilka plåga sammanfattas under
benämningen »arbetarefrågan», en annan som behandlar industriens ställning
för så vidt den röner inflytande af den socialekonomiska lagstiftningen.

Bland uppgifter hörande till den förra gruppen må nämnas: antalet
i de särskilda yrkena anstälda arbetare, fördelade efter ålder, kön ocli civilstånd;
aflöning och aflöningssätt (tidlön, med eller utan premie, styckelön,
andel i vinsten o. s. v.), arbetstiden; arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga
inflytelser m. in.; arbetarens utgifter för sitt uppehälle; födans beskaffenhet;
lifsmedelsprisen; bostadsfrågan, hustruns sysselsättning utom hemmet; arbetslöshet;
strejker; olycksfall i arbetet; sparkassor och insättningar i sparbanker;
kooperativa företag; inrättningar till främjande af arbetsklassens
materiella, intellektuela och moraliska fromma o. s. v.

Till den senare gruppen höra sådana uppgifter rörande affärsställningen
inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren sättes i tillfälle
Bill. till Rikad. Prof. 1893. 1 Sand. 2 A/d. 2 Band. 1 Håft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.

att bedöma i hvad mån åtgärder, som medföra en ökning i produktionskostnaderna,
kunna vidtagas, utan att derigenom möjligheten att bestå i
konkurrensen alltför mycket försvåras eller rent af omintetgöres.

Det praktiska amerikanska folket har på detta område gått i spetsen.
År 1867 tillsattes i Massachusetts en komité för att anställa undersökningar
rörande arbetstiden, »särskildt med hänsyn till dess inflytande på de arbetande
klassernas uppfostran, sociala och sanitära förhållanden, samt till en
jemn utveckling af samhällets industriella intressen». Denna komité uttalade
sig för inrättandet af en statistisk byrå för samlandet af alla de data
som kunde anses inverka på arbetsklassens läge och industriens förhållanden
i socialt hänseende. Framstående politiker upptogo förslaget, hvilket på
det ifrigaste understöddes af arbetareföreningame, och 1869 inrättades den
första »byrå för arbetarestatistik», Bureau of Statistics of Labor.

Enligt lagens ordalydelse är det byråns pligt att samla, ordna, systematisera
och i årligen till Lagstiftande församlingen afgifna berättelser framlägga
statistiska data rörande alla grenar af arbete inom staten, särskildt
med hänsyn till de arbetande klassernas uppfostran, deras kommersiella,
industriella och sanitära tillstånd, samt till industriens varaktiga bästa.
På samma gång som denna vidsträckta befogenhet lemnades i fråga om
valet af föremålen för byråns verksamhet, betonades, att byrån icke finge
föra någon viss åsigts talan, utan endast framlägga de vetenskapliga resultaten
af opartiska undersökningar.

De lagar, hvarigenom sedermera liknande byråer inrättats i ett flertal
af Unionens stater, hafva i allmänhet upptagit de ofvannämnda bestämmelserna,
såsom den ram, inom hvilken byråernas arbete eger att röra sig.
Den första stat, som följde Massachusetts exempel, var Pennsylvania, 1872.
Sedermera hafva byråer inrättats i Connecticut, 1873; Missouri, 1876; Ohio,
1877; New Jersey, 1878; Illinois och Indiana, 1879; New-York, California,
Michigan och Wisconsin, 1883; Iowa och Maryland, 1884; Kansas, 1885;
Rhode Island, Nebraska, North Carolina, Maine, Minnesota och Colorado,
1887; South Dakota, North Dakota, Idaho och Utah, 1890; Tennessee och
New Mexico, 1891. 1 spetsen för hvarje byrå står en chef, vanligen kallad

»commissioner», hvilken har under sig tre till fem ordinarie biträden, hvarjemte
han eger rätt att anställa särskilda sakkunniga agenter, »experts»,
samt ap nät tillfälligt biträde.

År 1884 upprättades i Washington en särskild Bureau af Labor Statistics
för hela Unionen; 1888 förvandlades densamma till ett oberoende

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3. 11

embetsverk, ett »departement för arbetarefrågor», Förenta Staternas Department
of Labor.

Departementets åliggande, enligt lagen af den 13 juni 1888, är att
samla och sprida bland Förenta Staternas folk nyttiga upplysningar »rörande
arbetarefrågor, detta ord taget i dess mest allmänna och omfattande bemärkelse,
särskild! arbetets förhållande till kapitalet, arbetstid, manliga och
qvinliga arbetares aflöning, samt medlen att främja de arbetande klassernas
materiella, sociala, intellektuella och moraliska välfärd».

1 den instruktion, som i samma lag meddelas åt chefen, heter det
bland annat: det åligger honom att, när helst industriella vexlingar göra en
sådan undersökning af vigt, utröna produktionskostnaden i de förnämsta
industriländerna för sådana artiklar, som i Förenta Staterna äro belagda med
tull, och skall i produktionskostnaden särskild! upptagas aflöningar, daglig
arbetstid, jemförelse af lefnadskostna,derna, in. in., samt industriidkare tillfallande
vinst på tillverkningen. Äfven skall han anställa undersökningar
rörande »ringar» och andra associationer af arbetsgivare eller arbetare, samt
det inflytande de öfva på produktionen och varornas pris. På vissa tider,
som dock icke må infalla närmare hvarandra än minst två år, skall han
afgifva berättelse om det allmänna tillståndet i fråga om produktionsförhållandena
inom de ledande industrierna. Slutligen åligger det honom särskilt
att undersöka orsakerna och förloppet af tvister och stridigheter
mellan arbetare och arbetsgivare, der de synas egnade att göra afbräck i
befolkningens välbefinnande inom de särskilda staterna.

Departementets hittills offentliggjorda, lika omfångsrika som upplysande
berättelser behandla följande ämnen: industriella kriser från 1837
till 1886; fångarbete; arbeterskor i stora städer; strejker och stängningar
1881—86; arbetare vid jernvägar; produktionskostnader för jern, stål, stenkol,
koks, glas, bomulls-, ylle-, siden- och linnevaror.

Bland de frågor, som utgjort föremål för undersökningar från byråerna,
inom de enskilda staterna må nämnas: barns användande i fabriker;
bostadsförhållandena bland arbetare i städerna; arbetstid och arbetslön;
strejker; förliknings- och skiljenämnder; kooperativa företag; arbetslöshet;
vissa yrkens inflytande på qvinliga arbetares helsotillstånd; olycksfall; grufarbete;
söndagsarbete — och ett stort antal andra, mer och mindre vigtiga
förhållanden af socialt intresse.

För att underlätta erhållandet af alla dessa olikartade uppgifter ega,
byråerna i vissa stater icke blott, att upptaga vittnesmål, utan också att,
med böter belägga vägran att lemna begärda upplysningar.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.

Byråernas omkostnader vexla i hög grad: från 3,200 dollars i Colorado
till 25,000 dollars i New-York. Utgifterna för the Department of
Labor pppgingo 1891 till 168,270 dollars.

År 1886 följde England i Förenta Staternas fotspår genom inrättande
af en särskild arbetsbyrå inom the Board of Trade. Vid byrån,
som närmast sorterar under en understatssekreterare, chef för handelskollegiets
statistiska afdelning, anstäldes en särskild »arbetskorrespondent»,
utgången ur arbetarnes egna led. Dessa båda högre tjensteman erhöllo
först tre och sedermera ytterligare sex biträden.

Bland de berättelser, som utgått från byrån, märkas berättelse om
yrkesföreningarne, 1887—91, strejker och stängningar 1888—90, lönestatistik
1830—86, arbetstider hvart tionde år 1850—90, lefnadskostnader för arbetare
inom vissa yrken, berättelse om det s. k. »utsvettnings»-systemet i östra
London och i Leeds in. fl.

Fn alldeles särskild ställning intager det i Schweiz inrättade »arbetaresekreteriatet»,
Schweizerisches Arbeitersekreteriat. Det är en af arbetareföi’eningarne
sjelfva skapad arbetsstatistisk byrå, som erhåller statsbidrag
och samarbetar med statsmyndigheterna. Arbetssekreteraren tillsättes för
tre år af styrelsen för allmänna Schweiziska arbetareförbundet, en sammanslutning
af arbetareföreningar utan hänsyn till politisk eller religiös åskådning
och öppen för alla blott med det vilkor, att den inträdessökande föreningens
flertal utgöres af schweizare. Sekreteraren har två ordinarie biträden
och aflönas med fyratusen tvåhundra francs. Staten lemnar ett
ärligt- bidrag af tjugotusen francs.

Det åligger sekreteraren att icke blott tillhandagå förbundets styrelse
utan äfven regeringen; han skall »stå till schweiziska förbundsrådets förfogande»
vid undersökningar rörande arbetareförhållanden samt med socialstatistiska
bearbetningar och utlåtanden. För detta ändamål eger han att
omedelbart begära upplysningar från myndigheter, föreningar och privata
personer. Programmet för arbetssekreteriatets verksamhet upptager särskilda
lönestatistik, redogörelse för hjelpkassor, enquéter bland arbetare för
lagstiftningsåtgärder, som beröra yrkena, samt undersökning rörande sömmerskors
och andra qvinliga arbetares läge.

I Frankrike inrättades 1891 efter amerikanskt mönster eu statsbyrå,
Office du travail, för samlande och offentliggörande af socialstatistik och
verkställande af undersökningar rörande arbetarefrågor. Byrån skall »samla,
ordna och publicera alla upplysningar rörande arbetet, särskildt med hänsyn
till produktionens ställning och utveckling, arbetets organisation och
arbetslönerna, arbetets förhållande till kapitalet, arbetsvilkoren samt jemförelse
mellan arbetarnes ställning i Frankrike och utlandet». Byråns an -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.

slag utgör 152,000 francs. Den hör under handelsministeriet och ledes af
en dirigent, som till sitt biträde har elfva tjensteman.

I likhet med dess amerikanska förebilder lägger den franska byrån
synnerlig vigt vid den personliga undersökningen på ort och ställe, det
arbete, som tillhör dess s. k. yttre tjenstgöring, service exterieur, hvilken
utföres af »délégués» och »missionnaires», fast anstälda, eller tillfälliga, sakkunnige
medarbetare, motsvarande de amerikanska agenterna och »experts».
Byrån utgifter en periodisk publikation: Bulletin de 1’office du travail.

Äfven Tyskland har på allra sista tiden sett sig nödsakad att vidtaga
särskilda anordningar för erhållandet af en tillfredsställande socialstatistik.
Genom ett regulativ af den 1 april 1892 bestämdes inrättandet
af en kommission för arbetarestatistik med särskild! hänsyn till den arbetarelagstiftning,
der tyska riket gått i spetsen. Kommissionen består af
ordförande och tolf medlemmar. Ordföranden och en medlem, som skall
vara embetsman i statistiska byrån, utses af rikskansleren. Af öfriga medlemmar
utser förbundsrådet fem och riksdagen sex. Kommissionen kan
knappast sägas ega något sjelfständigt initiativ af samma slag som i de
länder, der verkliga byråer för arbetsstatistik äro inrättade; den bär blott
att afgifva förslag rörande sin verksamhet samt på uppdrag af rikskansleren
verkställa undersökningar och bearbeta det samlade materialet och
sammanfatta berättelse rörande undersökningarnas resultat. Utom sina ordinarie
medlemmar kan kommissionen äfven inkalla adjungerade ledamöter,
arbetare och arbetsgivare i lika antal. *)

Af det föregående framgår att man på senare åren ej blott i Amerika
utan äfven inom vår verldsdel allt allmännare visat sig inse oumbärligheten
för vår tids sociala lagstiftning af eu särskild socialstatistik, hvars metod
och mål icke sammanfaller med den allmänna befolknings-, handels- och
industristatistiken, äfven om de båda i vissa delar stå hvarandra mycket nära.

Det är emellertid icke blott för nyssnämnda, lagstiftning som denna
statistik är oumbärlig. Den är lika, nödvändig för de enskilda sträfvanden,
hvilka jemsides med lagstiftningen arbeta för en fredlig lösning af den
sociala fragan. Äfven de trefva i mörkret, om de ej till sin vägledning

'') Äfven regeringen i New Zealarul har inrättat en arbetsbyrä, hvilken lär vara organiserad
likt de amerikanska.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.

ega denna statistiks uppgifter. Och det ligger i sakens natur, att de undersökningar,
hvarom här är fråga, endast i ett fåtal fall kunna framgångsrikt
utföras på enskildt initiativ, såsom exempelvis i vårt land blifvit försökt
genom den Lorénska stiftelsen, hvilken bland annat låtit samla, en del
socialstatistisk material om vissa slag af jordbruksarbetare och tjenare.
Endast staten kan utföra det ifrågavarande statistiska arbetet på sådant
sätt och i sådan omfattning, att det verkligen fyller sin bestämmelse.

Huruvida denna social statistik och de detaljundersökningar, som måste
förbindas med densamma, lämpligast böra läggas till en särskild afdelning
af något bland de embetsverk, som redan ega att samla statistiska uppgifter
af beslägtad natur eller till en oberoende byrå, lärer icke kunna afgöras
utan en mera omfattande utredning. I de främmande länder, der man egnat
största uppmärksamheten åt arbetarestatistiken har man föredragit att för
densamma inrätta särskilda byråer; men å andra, sidan låter det ju tänka sig
att hos oss, med våra jemförelsevis smärre industriella förhållanden, hänsyn
till kostnaden kan gorå det önskvärdt och möjligt att, söka vinna målet
utan att inrätta en oberoende byrå. Men af stor vigt är att i hvilketdera
fallet som helst, metoden för primäruppgifternas insamlande icke inskränkes
till den nu vanliga,, tabell- och frågeformulär, utan att särskild vigt
lägges vid undersökningars verkställande på platsen genom sakkunnige
personer.

Det, behöfver knappast erinras derom, att upprättandet af en verklig
arbetsstatistik, som opartiskt framlägger upplysningar, som äro af vigt, för
den sociala frågans rätta, bedömande, är en af dessa neutrala åtgärder, som
är af lika stor betydelse för alla dem, som insett de sociala problemens
vigt, alldeles oberoende af de olika tankar man må hysa angående rätta
vägen till deras lösning.

När jag vid förlidet års lagtima riksdag framlade ett, förslag rörande
lagstiftning i fråga om förliknings- och skiljenämnder mellan arbetare och
arbetsgivare, framhöll jag faran af att skjuta ifrån sig den allvarliga pröfningen
af de spörsmål, som med ett gemensamt namn pläga kallas »arbetarefrågan».
Jag tvekar icke att här å nyo uttala min öfvertygelse att samhället
begår en försummelse, som i framtiden kan komma att hämna sig,
om det icke i tid söker vinna en klar uppfattning af hithörande frågors
innebörd. Det, förslag, jag nu framlägger, är i egentligaste mening ett
förslag i syfte att möjliggöra eu sådan pröfning; den kan icke med
framgång företagas utan en noggrann, opartisk och mångsidig arbetsstatistik.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.

Jag får derför vördsamt föreslå,

att Riksdagen genom skrifvelse till Kongl. Maj:t
ville anhålla om utredning rörande lämpligaste sättet för
samlande, bearbetande och publicerande genom statens
försorg af en svensk »arbetsstatistik» samt om framläggande
för Riksdagen af de förslag, som med anledning
häraf må synas vara påkallade.

Stockholm den 18 januari 1893.

Ernst Beckman.

N:o 4.

Af herr A. Bcxell, om vissa ändringar i folkskolestadgan.

Då folkundervisningens ordnande på ett praktiskt sätt är af största
betydelse icke minst ur social och ekonomisk synpunkt, anser jag en reform
i tiden för undervisningen i folkskolorna i så måtto nödvändig, att läsningen
i folkskolorna, som nu eger rum både på för- och eftermiddag,
bör inskränkas till endast förmiddagsläsning, en uppfattning, som mer
och mer gjort sig gällande i synnerhet å landsbygden, och ett kraf, som,
närmare skärskådadt, af den stora allmänheten rättmätigt kan framställas
vid folkundervisningens ordnande.

Såsom nu är fallet med tiden för undervisningen, förspilles hela eftermiddagen
för endast en timmes läsning och ingen tid blir öfrig för arbeten
på det praktiska området. En af orsakerna till ett af vår tids största
lyten, det ekonomiska klasshatet, ligger äfven förborgad i tiden för undervisningen.

Som bekant, måste barnen, då undervisningen är fördelad på föroch
eftermiddag, medföra middagsmål till skolan, och lätt är då att tänka
sig så väl de fattige föräldrarnes känslor, då de med sin torftiga och ofta