Motioner i Andra Kammaren, N:o 39

Motion 1890:39 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 39.

Att riksbanken skulle få en betydande vinst af ett afdelningskontor
i Borås är högst sannolikt, emedan staden och dess omnejd har en mycket
omfattande rörelse. . ,

På grund ut livad jag här i korthet har anfört iar jag vördsamt

föreslå,

att Riksdagen måtte besluta från och med 1891 års
början inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Borås, för det låneområde och under de vilkor och
bestämmelser i öfrig!, som herrar bankofullmäktige och
bankoutskottet finna lämpliga att föreslå.

Om remiss till bankoutskottet anhalles vördsamt.

Stockholm den 22 januari 1890.

P. Svensson.

N:o 39.

Af herr B. BcilgtSSOll i Boberg, om förmånsrätt för från fast
egendom och industriella inrättningar utgående avgifter till
pr ester skåpet.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 11 juni 1862 blefvo
presterskapets löneinkomster så ordnade, att en del bestämts att utgå i
penningar och uppbäras senast den 1 oktober, och den största delen att
utgå i'' persedlar, som betalas efter medel markegångspris, och uppbäres

Motioner i Andra Kammaren, N:o 39. 9

senast den 1 mars. I Hallands län — och förmodligen äfven i de öfriga
länen — är sistnämnda uppbörd hufvudsakligen bestämd till ett visst
belopp spanmål som af hemmanen i hvarje församling skall utgå såsom
ersättning för tertial, qvicktionde, altare, helgonskyld, m. m. m. m. Men
huruvida genna spanmålsutgift skall utgå med den förmånsrätt som stadgas
för tionde och afrad i 17 kap 6 § liandelsbalken, omnämner ej ifrågavarande
förordning. Men under de senare åren, då förmånsrätt för vid
konkurs bevakad prestlön blifvit bestridd, hafva flerstädes underdomstolar
och hofrätt ogillat den yrkade förmånsrätten, emedan något stadgande
derom ej finnes.

Detta förhållande kan föranleda till långvariga och besvärliga rättegångar
både för församlings medlemmar och för presterskap^., om
hvem som skall kännas vid förlusten. Ty icke är det skäligen rätt att
presterskapet skall förlora något af sin enligt löneregleringen tillförsäkrade
lön, men ännu mindre rätt vore det om till exempel en större
del af en församlings fastighetsegare råkade i konkurs, och den öfriga delen
då skulle åligga att betala hela det bristande beloppet.

_ Med anledning af hvad jag här anfört, hemställer jag att Riksdagen
för sin del ville besluta,

att alla af fast egendom och industriella verk utgående
afgifter till presterskapet skola utgå med lika
förmånsrätt som för kommunalutskylder är stadgadt.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 24 januari 1890.

Bengt Bengtsson.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Häft.

2