Motioner i Andra Kammaren, N:o 38 (Motion 1892:38 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

N:o 38.

Af herr A. GÖrailSSOll, om ändrad lydelse af § 11 i förordningen
om kommunalstyrelse pa landet den 21 mars
1862.

Redan vid stiftandet af nu gällande kommunallagar bestämdes en
begränsning af den kommunala rösträtten i städerna på så sätt, att ej
någon vid allmän rådstuga finge utöfva rösträtt för större antal röster
än som svarade emot en tjugondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden.
Vid 1869 års riksdag beslutades en ytterligare begränsning åt
kommunala rösträtten i städerna genom det stadgande, som ännu är gällande,
att ej någon vid allmän rådstuga får utöfva rösträtt för större antal
röster, än som svarar emot eu femtiondedel af stadens hela röstetal etter
röstlängden eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar
bevillningen för tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete.

Hvad åter angår landskommunerna, så står man ännu qvar på samma
punktsom år 1862, då kongl. förordningen om kommunalstyrelse pa
landet började tillämpas. Der har icke den minsta begränsning åt rösträtten
egt rum, oaktadt begäran derom varit gjord nästan vid hvarje
riksdag sedan den tiden, och det kan icke vara konseqvent att oupphörligen
neka landskommunerna en reform, hvilken man för länge sedan har
gifvit städerna. Jag vill visserligen icke förneka, att olägenheterna åt en
obegränsad kommunalrösträtt kunnat vara något större i städerna än pa
landsbygden, enär förmögenheten i städerna ofta kan vara hopad hos ett
fåtal, och detta i jemförelsevis högre grad än på landet; men det lär doc
icke kunna bestridas, att äfven på landsbygden svåra missförhållanden
uppstå derigenom, att ett bolag genom sitt ombud, eller eu person, eller
några få personer, kunna helt och hållet diktera besluten i kommuna -stämman, och att i följd deraf en så måttlig begränsning af den kom Bih.

till Rikad. Prot. 1882. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Haft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

inunala rösträtten, som nu begäres för landsbygden, eller att ingen må
utöfva rösträtt för mer än en tiondedel af kommunens hela röstetal eller
i något fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt
tillkommmer öfriga röstägande, är både billig och rättvis. Detta
har ock mångfaldiga gånger erkänts såväl af lagutskottet som af Andra
Kammaren, och redan 1869 yttrade lagutskottet i sitt utlåtande derom
följande: »Vid sistlidne riksdag uttalade lagutskottet den åsigt, att nu
gällande grunder för den kommunala röstberäkningen borde oförändrade
bibehållas, men att dessa grunders alltför långt drifna tillämpning borde
undvikas, såsom ledande till orättvisa och vådliga missförhållanden, vare
sig röstberäkningen förblefve obegränsad uppåt, såsom på landsbygden
vore förhållandet, eller, såsom i de flesta städer inträffat, den för stadskommunerna
nu stadgade röstbegränsning icke verkade till fyllest. Delande
denna åsigt, hyser utskottet den öfvertygelse, att en lagförändring, hvarigenom
den större förmögenhetens öfvervägande inflytande på de kommunala
angelägenheterna kunde i lämplig mån begränsas, är en tvingande nödvändighet,
som ej tål vidare uppskof», och så hemstälde lagutskottet att
eu begränsning af den kommunala rösträtten på landet måtte ske så, att
ingen skulle få rösta för mer än eu tiondedel af kommunens hela röstetal.
Sedan den tiden har äfven på landsbygden antalet af större bolag och
associationer ökats i betydlig grad, och dessa intaga ofta en dominerande
ställning i kommunens gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.
En begränsning af den kommunala rösträtten på landet är en
reform, som länge varit påyrkad och hvilken åter och åter kommer att
påyrkas, till dess den blir genomförd. Behofvet af denna reform är förut
så grundligt både motiveradt och diskuteradt, att jag hvarken kan eller
vill framkomma med några nya skäl.

Med anledning häraf vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 11 i
kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862, sådan nämnda paragraf lyder i förordningen
den 26 oktober 1888, måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

§ Il Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i
sadana besvär, som åligga alla, Indika inom kommunen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för
utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver
ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den
särskildt bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel
af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller
i något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden
sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande.
Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal,
skall det bortfalla.

Stockholm den 27 januari 1892.

A. Göransson.