Motioner i Andra Kammaren, N:o 37 (Motion 1895:37 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.

N:o 37.

Af herr H. E. Ahrenberg", om skrifvelse till Kong].. Maj:t, med
begäran om utredning, på hvilka vilkor staten kunde förvärfva
hela vattenkraften vid Trollhättan för att, med
kraftens tillgodogörande, undantaga omgifningarna till en
nationalpark.

Sedan Kongl. Maj:t den 7 november 1890 förordnat landshöfdingen
m. m. herr L. W. S. Lothigius, majoren herr W. Gagner och yrkesinspektören
herr G. Uhr att, efter undersökning på stället, afgifva förslag i fråga
om lämpligaste sättet för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga vattenkraft
vid Trollhättan, och dessa komiterade den 7 maj 1894, efter omfattande
undersökningar, ingifvit sitt utlåtande och förslag, hufvudsakligen
utgående derpå, att af staten tillhörig vattenkraft — 49,000 naturhästkrafter
— kunna tillgodogöra sig enligt olika alternativ 3,000, 5,000,
10,000 intill 20,000 elfektiva hästkrafter, så synes tillfället icke höra försummas
att nu i sammanhang dermed äfven undersöka, huru vida icke staten
på fördelaktiga vilkor kunde förvärfva sig hela strandegarerätten på ömse
sidor om Trollhättefallen, hvarigenom, bland annat, dyrbara dambyggnader
för bevarande af enskildes vattenrätt kunde inbesparas.

Trollhättan torde utan gensägelse vara ett bland Sveriges naturskönaste
ställen, och att göra dess storartade partier fritt tillgängliga för alla, utan
att utsigterna hindras af fabriksbyggnader på kanske de vackraste punkterna,
kan väl få anses vara en uppgift af nationel betydelse. , Med allt erkännande
af flera nuvarande strandegares stora tillmötesgående att, för fallens
beseende, tillåta trafik öfver sin mark, är detta dock ett tillfälligt medgifvande,
som tyvärr torde komma att nödvändigtvis ytterligare inskränkas,
i den män flera skymmande byggnader på trånga tomtplatser invid fallen
uppföras, och lätt kan komma att alldeles upphöra, om fallen öfvergå till
andra mindre välvilliga innehafvare.

Till. till Itilcsd. Frot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Käft. (N:is 37, 38.) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.

Då med arbetskraftens öfverföring genom elektricitet det nu mera
ingalunda är nödvändigt för kraftens tillgodogörande, att verkstäder, fabriker
och qvarnar ligga alldeles invid fallen, utan ganska väl kunna läggas pa
ett för traktens naturskönhet icke störande afstånd, och då med det föreslagna
elektricitetsverket ändamålet ju vore att för olika behof på längre
eller ^kortare afstånd från fallet tillhandahålla billig arbetskraft på vilkor,
som kunde äfven för statsverket blifva vida mera vinstgifvande än det
tidigare ifrågasatta uthyrandet af statens vattenrätt, så torde det finnas goda
skäl för att noga undersöka, innan det blir för sent, om icke, ur många
andra synpunkter än den estetiska, egandet af hela vattenrätten vore för
staten af yttersta vigt.

Norges storthing har på jernbanekomiténs förslag under sistlidet år
tagit initiativ till en undersökning af tillgänglig kraft vid landets vattenfall,
som kunde ifrågakomma för lemnande af arbetskraft till jernbanor och verkstäder,
främst statens, och dervid, efter hvad af förhandlingarna framgår,
icke förbisett att äfven taga hänsyn till den skönhet vattenfallen förläna
landskapet.

Storthinget beslöt den 21 juli 1894:

*l:o) att anmoda regeringen att förelägga innevarande års storthing
förslag till lag om expropriationsrättens utvidgning till att gälla förvärfvande
af vattenfall för drift af statens jernbanor och verkstäder samt behöflig
mark för anläggning af elektriska kraftstationer;

2:o) att, till företagande af undersökning af vattenkraften inom landet,
för budgetsterminen 1894—1895 ställa till regeringens förfogande ett belopp
af intill 10,000 kronor;

3:o) att bemyndiga regeringen att använda ett belopp af intill 50,000
kronor till förvärfvande af vattenkraft med behöflig mark för elektrisk drift
af anlagda eller beslutade jernbanor och offentliga verkstäder; samt

4:o) att ställa till administrationens förfogande en summa af intill
3,000 kronor för att användas såsom stipendier till två teknici med uppgift
att studera de nyaste framsteg vid elektricitetens användning till jern-,
banedrift.»

Jag torde här knappast behöfva erinra om det förhållande, att, då
jordens största vattenfall, Niagara, började att ur skönhetssynpunkt väsentligen
skadas genom företagsamma industriidkares anläggningar utmed
fallen, staten Newyorks lagstiftande församling så tidigt som den 30 april
1883 — således långt innan det elektriska öfverförandet af arbetskraft
vunnit den praktiska användning som i våra dagar — med ett kraftigt slag
beslöt, att stränderna utmed fallen på en engelsk mils längd skulle åter
ställas i sitt ursprungliga skick och på statens bekostnad sålunda för all tid

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.

bevaras såsom en »international park». Denna park, upptagande en areal
af 107 acres eller circa 40 hektar, äterstäld med en kostnad af 1,433,429: 50
dollars eller circa 5,375,000 kronor, öppnades högtidligen för allmänheten
redan den 15 juni 1885. Att företaget ansågs efterföljansvärdt torde kunna
slutas deraf, att Ontarios i Canada representanter samma år denna park
öppnades antogo ett lagförslag om upplåtande af »The Queen Victoria
Niagara Falls Park» om 154 acres eller circa 58 hektar, som öfverlemnades
till allmänhetens begagnande den 24 maj 1888, drottning Victorias 69 års
födelsedag.

Thomas Evershed, den nu mera aflidne framstående ingeniör, som år
1885 framlade sitt storartade förslag om-användandet af arbetskraft från
Niagara genom tunnlar, af hvilka den första för 100,000 hästkrafter nu är
färdigbyggd, länder det till ovansklig ära, att han ständigt hade för ögonen
att (skydda vattenfallens naturskönhet från »nyttighets-vanhelgande». I vår
tid, då rikedomen på vattenkraft snart torde komma att blifva ur industrielsynpunkt
national-rikedomens mätare i stället för dennas hittills varande
mått, tillgången på stenkol, och då ett vattenfall af 10,000 hästkrafter motsvarar
ett eller annat 100,OOO-tal tons stenkol årligen, torde faran för ett
hänsynslöst begagnande af denna värdefulla naturkraft hos oss — såsom
annorstädes — fordra statens mellankomst.

Norges vakenhet i frågan har icke öfverträffat den uppmärksamhet
man egnat frågan uti Schweiz, och, om ock båda dessa land i vida större
grad än Sverige äro turistland, torde väl dock äfven hos oss kärleken till
vårt fosterlands skönhet komma oss att önska, det Trollhättans herrliga
vattenfall vore i statens starka händer. Sverige har icke en enda »kronoallmänning»
— hvaraf Danmark har flera — der hvarje infödd person, fattig
eller rik, kan känna sig vara i sin egen, för hela folkets hvila och vederqvickelse
afsedda lustpark, och till en sådan »national-park» synes Trollhättans
stränder företrädesvis egna sig. Vattenkraften kan nemligen, om
den i sin helhet blir samlad i en egares hand, blifva tillgodogjord på ett
vida fullständigare sätt än eljest, utan att omgifningarna derigenom förstöras
— och med ett resultat i ekonomiskt hänseende, som utan tvifvel i
framtiden blir i hög grad vinstgifvande.

Vid början af är 1894 hade Amerika elektriska banor till en sammanlagd
längd af öfver 12,000 kilometer, och att denna användning af elektriciteten,
likasom för industriel! behof och för ljus och värme — med ett ord
vår rikliga vattenkrafts tillgodogörande på alla områden i stället för eller
vid sidan af bränsle för alstrande af elektricitet — snart blifver allmän,
kan med fullt skäl antagas, då hitintills på vissa områden elektricitetens

Motioner i Andra Kammaren, Noo 38.

användning i Sverige blifvit mera spridd än i de flesta större länder, Amerikas
förenade stater knappast undantagna.

Säkert är, att hela Trollhättestranden, om tanken på inköp från statens
sida väckts för 10 å 20 år sedan, kunnat nu vara uti statens hand
för en obetydlighet; men lika säkert torde vara, att, om frågan uppskjutes
ännu 10 å 20 år, ett jemförelsevis vida större belopp än nu skulle erfordras
för att inlösa under tiden skeende anläggningar och verkstäder vid de enskilde
tillhöriga fallen.

På anförda grunder får jag härmed föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen hemställa,
att, i sammanhang med pågående undersökning om
lämpligaste sättet för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga
vattenkraft vid Trollhättan, utredning måtte ske,
på hvilka vilkor staten kunde förvärfva hela vattenkraften
vid nämnda fäll, för att, med kraftens tillgodogörande,
undantaga omgifningarna närmast fallen till en nationalpark.

Stockholm den 24 januari 1895.

Henrik E. Ahrenberg.

N:o 38.

Af herr A. Ericson i Ransta,| om ändrad lydelse af §§ 39 och
44 i legostadgan den 23 november 1333.

Den för tjenare i lag bestämda flyttningstiden den 24 oktober är för
jordbrukaren olämplig, ty då pågår den synnerligt vigtiga höstplöjningen,
och i sena år är ännu en del af skörden, i synnerhet rotfrukter, oinbergad,
hvarför stora förluster kunna för jordbrukaren uppstå, om han då en vecka
saknar arbetare och dertill måste hemta sina nya tjenare.