Motioner i Andra Kammaren, N:o 37

Motion 1890:37 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37,

N:o 37.

Af herr C. J. Bladil, om ändring i förordingen angående försäljning
af vin och maltdrycker in. in. den 24 oktober 1885.

Vid föregående riksdagar hafva i båda kamrarne motioner blifvit
väckta om ändrade bestämmelser i kong], förordningen af den 24 oktober
1885, angående försäljning åt maltdrycker. Syftet har härmed varit,
att på lagstiftningens väg inskränka åtkomligheten af nämnda drycker
och att på detta sätt söka förekomma de missbruk och deraf följande
oordningar, hvaröfver klagomål så ofta förspörjas, men ännu hafva dock icke
några lagbestämmelser i denna rigtning kommit till stånd.

Då eu lagstiftning i ofvannämnda syfte synes mig vara af verkliga
behofvet påkallad, så har jag tagit mig friheten draga frågan under Riksdagens
förnyade pröfning.

Att ett omättligt förtärande af rusgifvande drycker, i hvilken form
dessa än må förbrukas, är i alla afseenden skadligt, lär väl icke af någon
kunna bestridas. Detta gäller icke allenast de mera sprithaltiga dryckerna,
såsom bränvin, cognac, med flera, utan äfven en del maltdrycker, och bland
dessa isynnerhet det så kallade baderska ölet, hvars fördelfliga verkningar
äro alltför väl kända för att här behöfva omnämnas.

Anledningen till att sistnämnda drycker så ofta missbrukas och att
så många oordningar i följd deraf uppkomma, har man utan tvifvel att
söka deri, att det i gällande författning är handlande tillåtet att till afliemtning
försälja maltdrycker. Detta medgifvande är så mycket mera
skadligt, som det är så lätt att erhålla handelsrättighet, att nästan hvarje
person, såväl qvinna som man, hvilken eger god frejd samt råder öfver
sig sjelf och sin egendom, kan komma i besittning deraf. Erfarenheten
har också visat, att ganska många skaffa sig handelsrättighet endast för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37. 5

att blifva berättigade att hålla maltdrycker till salu, ett förhållande, hvaröfver
man föga bör förundra sig, alldenstund sådan handel inbringar gan
ska god förtjenst för afnämaren. Att försäljningen föranleder oordningar,
ofta af ganska betänklig art, och att den fattige arbetaren,. för att tillfredsställa
sitt begär efter rusgifvande maltdrycker, utgifter sina med stor
möda förvärfvade penningar, under det hans familj lider brist på det nödtorftiga,
bekymrar säljaren föga. Följden, blir ofta den, att kommunen
nödgas draga försorg om den arbetares familj, som hos ölhandlanden nedlägger
sina förtjenster. Den magt lagstiftningen lagt i kommunalnämndens
hand, att för viss tid eller för all tid förbjuda sådan handlande, som
genom handel till afhemtning af maltdrycker främjar oloflig utskänkning
eller eljest föranleder oordningar, saknar i de flesta fall sin betydelse, så
länge det är handlande medgifvet att försälja maltdrycker, ty erfarenheten
har ofta ådagalagt, att då kommunalnämnden utfärdat förbud för rörelsens
fortsätta bedrifvande och förbudet blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fastställt, så öppnas snart en dylik försäljning af annan person,
som erhållit handelsrättighet, antingen på samma ställe eller i dess närhet.
Sådant är förhållandet i landsorten, och det bör derför ej väcka förvåning,
att man så ofta får höra klagomål öfver, att sådan försäljning är
i lag tillåten, och att kommunen, som merendels får bära följderna, ej har
ett ord med vid bestämmandet af en angelägenhet, som så helt och hållet
rör dennas egna intressen.

Då jag anser, att kommunen bör ega rätt1 att sjelf bestämma, huruvida
sådan handel inom samhället bör ega rum eller icke, och, enligt
mitt förmenande, en lagstiftning i denna rigtning kan åstadkommas utan att
i nämnvärd grad inskränka näringsfriheten, så får jag vördsammast föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande tilllägg
i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning
af vin och maltdrycker m. m.:

Vill handlande på landet för afhemtning hålla maltdrycker
till salu, ingifve derom skriftlig ansökan till
kommunalnämndens ordförande i den kommun, der. han
eger rätt att handel idka. Kommunalnämnden afgifver
deröfver skyndsamt sitt utlåtande och insände detta
jemte ansökan till ordföranden i kommunalstämman.
Denne inhemte, inom en månad derefter på kommunalstämma,
som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens
utlåtande i ämnet. Varder framställningen
af kommunalstämman ogillad, förfälle frågan. Har åter

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.

kommunalstämman bifallit ansökan, bestämme då hvilka
maltdrycker må försäljas samt tiden, under hvilken försäljningen
får ega rum, och, sedan beslutet vunnit laga
kraft, utfärde derom, utan lösen, bevis till den som rättigheten
sökt.

Öfverlemnande jag dock] åt det utskott, som kommer att behandla
denna motion, att, derest den föreslagna redaktionen icke skulle befinnas
tillfredsställande, deri vidtaga de förändringar, som anses erforderliga för
vinnande af det med motionen afsedda syfte.

Stockholm den 17 januari 1890.

C. J. Bladh.

N:o 38.

Af herr P. SveilSSOll i Brämhult, om inrättande af ett riksbankens
af delning skontor i Borås.

Vid flera föregående riksdagar hafva framställningar blifvit gjorda
om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i Borås, utan att dessa
framställningar hafva lyckats vinna Riksdagens bifall.

Då jag nu vågar bringa denna för orten så angelägna fråga under
Riksdagens förnyade ompröfning, får jag derför anföra följande skäl:

Elfsborgs län, ett af de folkrikaste i landet, och i industrielt afseende
ett af de mest framstående är, för erhållande af lån från riksbanken, hänvisadt
till afdelningskontoren i Göteborg och Jönköping; till sistnämnda
kontor endast Redvägs härad, hvaremot hela det öfriga vidsträckta länet,
för erhållande af sådana lån, nödgas vända sig till afdelningskontoret i Göteborg.
Att ett sådant förhållande är för den lånebehöfvande jordbrukaren
obeqvämt och tidsödande är tydligt, men det blir icke mindre besvärligt och
förbi springande för industriidkaren, som är i behof af att diskontera sina