Motioner i Andra Kammaren, N:o 37 (Motion 1874:37 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.

Stockholm

vidtaga de åtgärder, som för ernående af berörda vigtiga
ändamål pröfvas erforderliga.

den 26 Januari! 1874.

A. Adlersparre.

N:0 37.

Af Herr Christen Assarsson: Angående upphörande af gästgifveri-,
samt håll- och reservskjutsen.

Till resandes fortskaffande är skjutsväsendet, enligt 28: 5 B. B.
Gästgifvareförordningen den 12 December 1734, Kongl. förklaringen den
11 December 1766 och Kongl. Cirkuläret den 2 Augusti 1844, ordnadt
på följande sätt:

För hvarje gästgifvaregård å landet skall genom Konungens Befallningshafvandes
försorg i hans egen eller hans ombuds samt härads eller
socknebuds närvaro af häradsrätten undersökas, huru många hästar behöfvas
att der uppehålla skjutsen samt hvilket antal gästgifvaren kan
och bör hålla. Kan gästgifvaren ej ensam bestrida skjutsen, anordnas
af de närmast kringboende jordegarne ett antal, som anses tillräckligt
att bestrida den återstående skjutsen på sådant sätt, att de på kallelse
skola infinna sig vid gästgifvaregården med hästar och åkdon. Denna
skjutsning kallas reservskjuts. Är äfven denna skjuts otillräcklig, anvisas
af de aflägse boende ett antal att i tur utan särskild kallelse inställa sig
vid gästgifvaregården med hästar och åkdom. Detta slag af skjutsskyldighet
kallas hållskjuts. Derjemte står vederbörande fritt att träffa särskild
öfverenskommelse om sättet för skjutsens utgörande; men sådan öfverenskommelse
skall af häradsrätten med Konungens Befallningshafvandes
samtycke stadfästas.

I städerna åligger enligt lag skjutsningsbesväret borgarne, men der
detta är allt för betungande, skall af Konungens Befallningshafvande af
angränsande hemman anvisas ett tillräckligt antal att gå dem tillhanda
med bestridande af detta besvär; dock är i många städer skjutsningsbesväret
fördeladt på andra invånare än borgare.

För att lindra skjutsningstungan har man i senare tid sökt ordna
skjutsväsendet genom entreprenad. För detta ändamål blir skjutsningsskyldigheten
vid hvarje skjutsställe på vissa år utbjuden på auktion emot
rättighet för entreprenören att af de resande uppbära högre lega. Vill

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.

ingen ingå härpå, utan fordras derjemte bidrag af de skjutsningsskyldige,
skola dessa häröfver höras, och beror af hvarje enskild skjutsningsskyldig
att antaga eller förkasta de erbjudna vilkoren. Antagas de af minst hälften
af ett skjutslag, kommer entreprenaden till stånd. Går blott ett mindre
antal af skjutslaget in på vilkoren, men detta antal utgör minst en
tredjedel af skjutslaget, pröfvar Konungens Befallningshafvande, om entrepenad
skall komma till stånd eller skjutsen fortfarande utgöras af de
skjutsningsskyldige. Beslutas i detta fall att entreprenad skall ega rum,
fortfara de skjutsningsskyldige, som ej ingått på entreprenaden, att såsom
förut i tur bestrida skjutsen. Till att ytterligare lätta skjutsningsbesvär
har af statsmedel en summa blifvit anslagen, af hvilken understöd lemnas
de skjutslag, för hvilka bidragen till skjutsens öfvertagande å entreprenad
äro särdeles betungande.

Det torde icke vara olämpligt att, i afseende å den ifrågavarande
skjutsskyldighetens uppkomst, erinra, att sedan från äldsta tider endast
den resande var berättigad att fordra gästgifveriskjuts, som kunde förete
Konungens särskilda tillståndsbref, upphäfdes nämnda vilkor år 1561,
hvarjemte reservskjutsskyldigheten tillkom år 1649 samt hållskjutsen år
1727.

Ehuru numera skjutsningsskyldigheten grundar sig på allmänna
lagens bud och efter densammas antagande utfärdade författningar, och
således ur den strängt juridiska synpunkten ingen grundad invändningkan
göras mot densamma, är det likväl icke ur vägen att här påminna,
att på den tid, då såväl gästgifveri- som reservskjutsskyldigheten först
stadgades, skedde sådant icke i öfverensstämmelse med gällande lag; ty
ehvad man betraktar denna skyldighet som eu lagstiftnings-eller beskattningsfråga,
fordrades enligt den då gällande Landslagen till såväl stiftande
af ny lag, som åläggande af ny allmän börda, svenska folkets samtycke
inhemtadt på landskapsinöten. Sådant samtycke inhemtades dock
ej, utan denna skyldighet ålades genom regeringens påbud utan svenska
folkets samtycke och således genom maktspråk.

De med skjutsningsbördan förenade olägenheter äro allt för väl
kända, för att här behöfva vidlyftigare omförmälas. Framför allt må dock
nämnas de mångfaldiga hinder för jordbrukets skötande, som vållas af
reserv- och hållskjutsen. Det inträffar nemligen ofta, att jordbrukaren
nögdas att mot en jemförelsevis ringa godtgörelse till en annans beqvämlighet
lemna sina hästar och åkdon, just då han antingen till vinter eller
sominarkörslor sjelf bäst behöfver dem.

Den invändning, som mot skjutsningsbördans aflyftande från jordbruket -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.

bruket vanligen framställes, är den, att jordbrukaren köpt sin jord med
denna gravation och att således borttagandet deraf vore en skänk på andra
samhällsklassers bekostnad, men det är långt ifrån alltid fallet, att
jorden köpts med nämnda gravation, ty nya skjutsinrättningar uppkomma
ofta, der sådana förut ej funnits, i följd hvaraf jordbrukare nödgas åtaga
sig skjutsning, som icke tillförene varit deraf betungade. Men äfven om
jordbrukaren köpt jorden med denna gravation, är det orimligt, att den
ena samhällsklassen skall mot sin vilja, låt vara mot godtgörelse, nödgas
betjena den andra, och isynnerhet är det ur statshushållningens synpunkt
oklokt att på sådant sätt belasta jordbruket, af hvars nedtryckning alla
samhällsklasser mer eller mindre blifva lidande.

På grund häraf föreslår jag, att såväl gästgifveri- som
håll- och reservskjutsen må upphöra samt att skjutsskyldigheten
vid hvarje skjutsställe på viss tid utbjudes
på auktion mot rättighet för entreprenör att af resande
uppbära viss lega, samt att Konungens Befallningshafvande
må ega att till entreprenör antaga den,
som å auktion gjort det för allmänheten fördelaktigaste
anbud samt för dess antagande ställer antaglig säkerhet.

Stockholm den 26 Januari 1874.
Häruti instämma:

Christen Assarsson.

Per Nilsson,

i Espö.

Sven Nilsson,

i Österslöf.

Jons Andersson.

Fr. Malmberg.
Anders Persson,

i Mörarp.

Nils Nilsson,

Asarum.

Nils Nilsson,
från Torna härad.

Ola Jönsson.

Ivar Månsson.

Per Nilsson,
Kulhult.

Ola Andersson,

i Nordanå.

Nils Hansson.

Anders Svensson. O. L. Östling. M. Jonsson. Peter Carl Andersson.
L. J. Svensson. Nils Nilsson, C. I. Bengtsson, J. E. Billström.

i Espinge från Kronob. län.

A. J. Lyth. Lars Börjesson. Anders Andersson, P. Hubinette.

Intagan.

C. A. Larsson. Aug. Börjesson. Lasse Jönsson.

Bih. till BiJcsd. Prot. 1874. 1 Samt. 2 A/d. 2 Band. 4 Raft.