Motioner i Andra Kammaren, N:o 36

Motion 1894:36 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 36.

N:o 36.

Af herr C. A. Kllllllill, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande och framläggande af förslag till
ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862.

På grund af föreskrifterna uti §§ 57 och 58 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 är staten icke pligtig erlägga
kommunalutskylder för densamma tillhörig fastighet på landet, som
icke omfattar jordbruksfastighet.

Med anledning af två i ämnet väckta motioner beslöt 1892 års Riksdag
att i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring uti § 58 i nämnda förordning,
att ej mindre för de hemman eller hemmansdelar, hvilka staten från
enskilda personer inköpt och förvandlat till kronoparker, än äfven för de
jordbruksdomäner eller de delar af sådana, af hvilka kronoparker blifvit
bildade, fyrktal skall, med hänsyn till kominunalutskylders utgörande, påföras
efter de belopp, som, derest bevillning för nämnda fastigheter skulle
enligt gällande bevillningsförordning utgå, på grund af taxeringsvärdet
svara mot sådan bevillning.

Uti motionerna framhölls det obilliga deri, att ursprungligen enskilda
jordbruksfastigheter, genom att på detta sätt af staten disponeras, befriades
från kommunalutskylder.

Vid 1893 års riksdag framhölls uti en motion ett annat slag af fastigheter,
som på liknande sätt befriades från erläggande af kommunalutskylder,
nemligen fastighet, som staten förvärfvat till lägerplats, exercis- eller skjut -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 36. 7

fält, men föranledde motionen ej till någon åtgärd, enär det ansågs, att
Kongl. Maj:t icke skulle underlåta att vid omarbetande af ifrågavarande
lagstadgande jemväl taga i öfvervägande i motionen åberopade förhållande.

Härmed tillåter jag mig fästa Riksdagens uppmärksamhet på ett
ytterligare slag af fastigheter, tillhöriga staten, hvilkas befrielse från kommunalutskylder
är minst lika obillig som den, ofvannämnda fastigheter åtnjuta.
Jag afser fastigheter, 0 som af staten innehafva^ för bedrifvande af
bruks- eller fabriksrörelse. A detta slag af fastigheter sysselsättas i allmänhet
ett stort antal arbetare, och om dessa råka i nöd, är det vederbörande
kommuners skyldighet att lemna dem fattigvård. Under sådana
förhållanden synes det mer än obilligt, att kommunen skall undandragas
inkomsten §f kommnnalutskylder från fastigheten.

Uti Åkers socken uti min hemtrakt eger staten exempelvis en sådan
fastighet, nemligen Äkei’s krutbruk. Derstädes äro mantalskrifna icke
mindre än 69 personer, deraf 18 öfver 60 år gamla och 21 minderåriga
barn. Faran för kommunen, som är jemförelsevis liten, att betungas af
en dryg fattigvård är sålunda redan för närvarande stor, och som bruket
med all sannolikhet i den närmaste framtiden kommer att utvidgas, blir
denna fara ännu större, samtidigt med att kommunens inkomster minskas,
derigenom att bruket inköper enskilda fastigheter. Obilligheten af att
bruket skall vara befriadt från kommunalutskylder är så mycket större,
som derstädes tillverkas krut icke allenast till allmänt behof, utan jemväl
till försäljning åt enskilda. Kommunen har jemväl försökt att pålägga
bruket kommunalskatt, men detta har i högsta instans blifvit ändradt.

Det synes mig sålunda vara öfverensstämmande med Riksdagens förut
uttalade åsigt, att kommunalskatt rättvisligen bör erläggas äfven för sådan
staten tillhörig fastighet, som af mig afses.

Som emellertid dessa slag af fastigheter icke kunna anses fullt jemförliga
med de fastigheter, som omtalas uti 1892 års skrifvelse, och det
på den grund icke kan anses visst, att Kongl. Maj:t vid den omarbetning
af ifrågavarande lagstadgande, som kan varda föranledd af nämnda skrifvelse,
jemväl kommer att taga uti denna motion åberopade förhållande i öfvervägande,
tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att för
den fastighet, som af staten innehafves för bedrifvande
af bruks- eller fabriksrörelse, fyrktal skall med hänsyn
till kommunalutskylders utgörande påföras efter det be -

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 36.

lopp, som, derest bevillning för nämnda fastighet skulle
enligt gällande bevillningsförordning utgå, på grund af
taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning.

Om remiss till lagutskottet anhålles vördsamt.

Skulle det af mig föreslagna skrifvelseförslaget ej anses lämpligt för
det med motionen åsyftade ändamålet, torde utskottet vidtaga nödiga förändringar.

Stockholm den 26 januari 1894.

C. A. Kumlin.