Motioner i Andra Kammaren, N:o 36 (Motion 1893:36 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 36.

Då det lärer vara obestridligt, att säljaren icke behöfver så lång
tid för att tillgodogöra sig den rätt, honom uti förevarande lagbud tillförsäkrats,
synes den anmärkta olägenheten lättast kunna undanrödjas
genom antagande af en lagbestämmelse, att i de tingslag eller härad,
der ting hållas enligt ofta åberopade förordning, inteckning för ogulden
köpeskilling skall sökas sist vid det allmänna sammanträde, som infaller
näst efter sex månader, sedan lagfart för köparen beviljades.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del ville besluta den ändring i sista punkten af 11
kap. 2 § jordabalken, att den undfår följande lydelse:

Söker han ej inteckning för sin fordran i stad
inom tre månader och å landet i domsaga, der ting
hållas enligt kongl. förordningen den 17 maj 1872,
sist vid det allmänna sammanträde och eljest sist vid
det ting, som infaller näst efter sex månader sedan
lagfart för köparen beviljades, ege derefter ej bättre
rätt än de andre.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 24 januari 1893.

D. G. RestacLius.

N:o 36.

Af herr 0. B. OlSSOIl i Maglehult, om vissa ändringar i f örordningen
angående tillverkning af bränvin.

Vid åtskilliga föregående riksdagar hafva framställningar blifvit
gjorda dels af enskilde motionärer och dels af Kongl. Maj:t, vid 1887
års riksdag, att i mer eller mindre mån hindra användandet af majs

Motioner i Andra Kammaren, N:o 36. 13

med flera utländska produkter för tillverkning af bränvin inom landet.
Oaktadt dessa framställningar icke kunnat tillvinna sig Riksdagens bifall,
är jag likvisst af den öfvertygelsen, att en förändring i vår bränvinslagstiftning
i det angifna syftet är af behofvet högligen påkallad,
så vida ej odlingen af potatis inom landet för bränvinstillverkningen
skall i hög grad, om ej helt och hållet, omöjliggöras. Detta senare
förhållande har en desto större vigt och betydelse för vissa delar af
vårt land, hvars jord är af så mager beskaffenhet, att den icke med
säkerhet kan bära andra skördar än råg och potatis. Denna sistnämnda
produkt har redan fått en allt för stark konkurrent i de utländska sädesslag
af majs och ris m. m., som i icke ringa del utgöra råmaterialet
till vårt lands mer än tillräckligt stora bränvinstillverkning och såmedelst
nedtrycker priset på potatisen ända derhän, att icke arbetet
på dess odlande på långt när blir betaldt, och tusentals mindre jordbrukare
gå sin undergång till mötes, derest Riksdagen icke beslutar en
högre beskattning på bränvin, tillverkadt af majs, ris, hvete och råg,
krossad eller okrossad, och detta äfven användt tillsammans med potatis.

Hvad pressjästfabrikationen inom vårt land beträffar, kan jag icke
föreställa mig, att denna skulle lida något otillbörligt intrång genom
en högre beskattning på det bränvin, som tillverkas af dessa förutnämnda
ädlare produkter; ty dessa fabrikers rättigheter måste rättvisligen
grunda sig på tillverkningen af pressjäst och icke på biprodukten
bränvin.

Så länge konsumtionen af bränvin i vårt land är så stor som nu
beklagligen är fallet, måste det utan tvifvel vara en icke ringa fördel,
att för tillverkningen af detta bränvin använda egna och mindre kostbara
produkter än att. inköpa sådana — låt vara ädlare — från utlandet,
emedan ett sådant förfaringssätt utan tvifvel skall blifva en stor
nation alförlust.

Under det, som jag hoppas, Riksdagen skall finna det vara för
landet fördelaktigt, att en högre skatt pålägges sådant bränvin, som
tillverkas af majs m. m. samt mjöl, och således godkänner det förslag,
jag här nedan framställer, lärer det blifva nödvändigt, för att förminska
svårigheterna vid kontrollen öfver tillverkningen, att, när bränvinstillverkare
vill utöfva sin tillverkning af nu omnämnda råämnen, sådant
skall i god tid anmälas hos kontrollören på stället, hvarom föreskrift
lämpligen kan lemnas i ordningsstadgan.

Likaså lärer det icke kunna undvikas, för att en säker kontroll
skall kunna utöfvas vid tillverkningen, att, under den tid majs och
dylikt användes vid inmäskning, då äfven andra råämnen såsom potatis

Motioner i Andra Kammaren, N:o 36.

m. m. samtidigt dertill användas, den förhöjda skatten i sådant fall
måste drabba allt det bränvin, som deraf erhålles.

På dessa skäl, äfvensom de af Kongl. Maj:t och motionärer i
ämnet förut anförda, får jag vördsamligen hemställa, att Riksdagen
måtte bifalla följande förslag samt vidtaga de förändringar i gällande
. förordning om tillverkning af bränvin, som deraf kunna blifva
en följd:

'' ''_)Tt; Ii • r ; j ; ., • ; ’ ‘ i '' ■ •4 1 • !. ■ ■ '' : . i., 1 . r ,■ < r'' i yj /

För bränvin, som tillverkas af majs, ris eller andra
slag af råämnen, som äro af beskaffenhet att icke
inom landet allmännare alstras, samt mjöl af alla slag,
skall erläggas en förhöjd tillverkningskatt af 10 öre
för hvarje liter bränvin. Om med här omförmälda
råämnen äfven andra slag samtidigt användas för tillverkning
af bränvin, skall äfven för sådant bränvin
erläggas den förhöjda skatten.

Den, som till bränvinsbränning använder råämnen
annorlunda än som här ofvan blifvit stadgadt, straffas
med böter från 500 kronor till 1,500 kronor, samt
erlägger dessutom en särskild förhöjd tillverkningsskatt
med 10 öre för hvarje liter bränvin, som på
detta sätt olofligen blifvit tillverkadt.

Stockholm den 23 januari 1893.

‘t r-Off <’ ’ •. ; • .»f ■* ... ''

O. B. Olsson

i Maglehult

I motionens syfte instämma:

P. Pehrson. Carl Hj. Wittsell. Anders Nilsson.

S. Arnoldsson. P. Truedsson. Nils Jönsson.

Olof Andersson Aug. Peterson. Nils Svensson.

i Lyckorna.