Motioner i Andra Kammaren, N:o 35

Motion 1892:35 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.

N:o 35.

Af herr J. Alld©rsSOIl i Vårgårda, om ändrad, lydelse af
§§ 8, 53 och 56 i skjutsstadgan den 31 maj 1878.

Man torde numera, äfven inom icke rent nykterhetssträfvande kretsar,
hafva kommit till insigt derom, att ett lika sorgligt som ödesdigert
misstag begicks, då under Konung Oscar I:s regering det s. k.
bajerska ölet infördes i vårt land, förmodligen i den menniskovänliga
afsigten att minska bränvinssupandet och dess skadliga inflytande bland
vår befolkning. Erfarenheten har nemligen visat att ölet, långt ifrån
att uttränga bränvinet, blifvit en bundsförvandt till detta, som endast i
det fallet uppträder ensamt, då det förra omöjligen kan åstadkommas,
men i dylika fall alltid lika dåligt inverkande på seder och moral. Ty
det är nu allmänt kändt, att ölet äfven innehåller en så stor alkoholprocent,
att detsamma, förtärdt i nämnvärd qvantitet, framkallar liknande
verkningar som spritvarorna. Häraf följer då också, att lagstiftarne böra
se till, att samma inskränkningar i möjligaste mån göras för åtkomsten
af maltdrycker som för åtkomsten af spritvaror, alldenstund det visat
sig, att försvårad tillgång till dessa också haft till följd eu minskad
konsumtion.

Faktum är, att våra gästgifvaregård ar landet rundt, i stället för att
vara vederqvickelseställen för resande, dertill de äro afsedda, mera likna
vanliga ölkrogar, hvarifrån denna förföriska dryck, trots lagar och förordningar,
serveras till hvilken som helst, hvarigenom icke minst
ungdomen förderfvas och inledes i ett ytterst dåligt och omoraliskt
lefnadssätt. Så ser man en hop löst folk samla sig till gästgifvaregården
på s. k. torgdagar och marknadsdagar samt dessutom hvarje söndags
eftermiddag, dervid oftast förekomma oväsen, oordningar, ja, till
och med slagsmål, hvilket allt, utom den dåliga inverkan det har på
ungdomen, är i högsta grad egnadt att oroa den omkring varande tråk -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.

9

tens befolkning. Då dertill kommer, att stadgade böter för den olaga
utskänkningen äro allt för ringa, är det ej underligt att lagen litet eller
intet aktas. För den allmänna tryggheten är det rent af nödvändigt, att
en ändring till förbättring härutinnan måtte åstadkommas.

Ehuru jag icke anser ölet såsom tillhörande den uti nämnda stadga
§ 6 omnämnda »nödiga» förplägningen, så vågar jag dock icke hysa den
förhoppningen, att ett förslag om borttagande af den i § 8 gästgifvare
medgifna rättigheten till maltdrycksutskänkning skulle kunna vinna
bifall. Men då det nästan dagligen gifves exempel på, att denna rättighet
missbrukas på så sätt, att gästgifvaren, anseende såsom »vägfarande»
alla som gående eller åkande komma till gästgifvaregården, serverar öl
till hvilken som sådant begär, så torde det vara af behofvet påkalladt,
att nämnda paragraf erhåller en så förändrad lydelse, att hvad som deri
menas med uttrycket »vägfarande» fullständigare förtydligas. Och då
öfvervakandet af att gästgifvare härutinnan icke öfverträder sin befogenhet
är af största vigt för att lagen måtte hafva den verkan, som dermed
åsyftas, torde den i § 53 af nämnda stadga kronolänsman ålagda
skyldighet att minst en gång i månaden besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt
varande skjutsanstalter för att tillse, att ordning och
skick der äro rådande o. s. v., ej vara till fyllest.

Slutligen anser jag det vara oegentligt, att förseelser af den skjutsande
och öfverträdande af förordningen om maltdrycksförsäljning skola
hänföras under samma straffpåföljder, i synnerhet som de förra kunna
vara af temligen oskyldig art eller åtminstone oafsigtligt begångna,
under det de senare säkerligen utförts med berådt mod. Äfvenså synes
det vara en brist i ofta nämnda stadgas här nu åsyftade § 56, att straffpåföljden
ej skärpes för upprepade brott mot förordningen om utskänkning
af maltdrycker.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå, att
Riksdagen för sin del måtte besluta, att nedannämnda paragrafer uti nu
omhandlade Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående skjutsväsendet af den
31 maj 1878 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 8.

Innehafvare af nuvarande gästgifveri, vare sig att
det såsom sådant bibehålies eller till skjutsstation inskränkes,
ege att fortfarande tillgodonjuta de friheter,
räntor och andra dylika förmåner, som blifvit detsamma
i laga ordning tillerkända.

Bill. till llilcsd. l\ot. 1852. 1 Sami. 2 Af A. 2 Band. 8 Väft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.

Såväl gästgifvare som stationsföreståndare vare
berättigad att, med den inskränkning, som för de i §
28 omförmälda fall finnes stadgadt, vid eller utom
måltider till personer, som till gästgifvaregården ankomma
eller derifrån afgå med bantåg, ångbåt eller
gästgifvareskjuts, försälja maltdrycker till förtäring på
stället, dock med rättighet för Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, då oordning dervid förekommer,
sådan försäljning förbjuda.

§ 53.

Vid skjutsanstalt i stad skall magistraten hafva
tillsyn derå, att gästgifvaren eller stationsföreståndaren
behörigen fullgör de honom i sådan egenskap åliggande
skyldjgheter.

A landet skall kronolänsmannen minst två gånger
i hvarje månad med ungefär lika lång mellantid besöka
de inom hans tjenstgöringsdistrikt varande skjutsanstalter.
Vid dessa besök åligger det kronolänsmannen
att med sorgfällighet undersöka, huruvida
ordning och skick äro derstädes rådande samt gästgifvare
eller stationsföreståndare behörigen iakttager
hvad på honom ankommer att fullgöra, börande anteckning
derom i dagboken göras; samt, om anmärkning
förekommer, som finnes påkalla anmälan hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, sådan anmälan ofördröjligen
aflåta.

§ 56.

öfverträdelse af hvad gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare,
så ock den, som i hans ställe
sättes, entreprenör eller skjutsande enligt denna stadga
åligger att iakttaga, straffes med böter från och med
fem till och med femtio kronor. Sker förseelsen mot
förordningen om utskänkning af maltdrycker, vare
straffet första gången böter från och med tjugu till
och med fyratio kronor, andra gången från och med
fyratio till och med sjuttiofem kronor samt tredje

Motioner i Andra Kammaren, N:o 35. H

gången från och med sjuttiofem till och med etthundra
kronor, hvarförutom i sistnämnda fall den
skyldige vare från rättigheten att utskänka maltdrycker
skild; egande i Stockholm öfverståthållareembetet
samt i öfriga städer och å landet Kongl. Maj:ts
befallningshafvande dessa böter ådöma, dock att, der
brott tillika blifvit begånget eller fråga är om skadeersättning,
som ej ostridig är, målet i sin helhet skall
höra under domstols pröfning. Böter, som efter denna
stadga ådöinas, skola tillfalla kronan samt, der tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas efter -allmän
strafflag.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 26 januari 1892.

Jonas Andersson

från Elfsborgs län.