Motioner i Andra Kammaren, N:o 34

Motion 1894:34 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

1

N:o 34.

Af herr S. B. Bruhn, om ändring i 12 § af förordningen angående
förändrade föreskrifter om utmätning för kronovller
kommunalutskylder, allmänna af gifter rn. m. den
12 juli 1878. *

\ igten af att lagstadgandena äro så affattade, att olika tolkningar
af desamma så vidt möjligt är förekommas, torde få anses såsom tillräckligt
skäl för att fästa Riksdagens uppmärksamhet på lagbestämmelser,
kanske af mindre betydelse, men vid hvilkas tillämpning olika meningar
förekommit. Då ett lagstadgande lemnar rum för olika tolkningar, bildas
i öfverensstämmelse med den af högsta instansen uttalade åsigten, tillkommen
kanske genom omröstning med endast ringa öfvervigt, s. k. prejudikat,
i öfverensstämmelse med hvilka underdomstolarna sedan vanligtvis
falla sina utslag. Härigenom kan högsta lagskipande myndigheten blifva
ej blott lagförklarande, utan till viss grad äfven lagstiftande, enär genom
ett prejudikat en annan betydelse kan komma att gifvas åt ett stadgande
än den lagstiftaren åsyftat, ett förhållande som ej torde vara önskvärdt
eller med vårt statsskick öfverensstämmande. Till lagstadganden af mindre
vigt, enär lyckligtvis dess tillämpning sällan torde ifrågakomma, men
derför icke utan betydelse, torde kunna hänföras det om ersättning till
förrättningsman vid försäljning af fast egendom för indrifning af kronoeller
andra allmänna utskylder. Den ersättning, som förrättningsman eger
tillgodonjuta för försäljning af utmätt egendom, bestämmes i fråga om enskilda
mål i Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående ändrade bestämmelser
rörande arfvode för auktion å utmätt fastighet på landet den 10 oktober
1890 samt Kongl. Majrts nådiga förordning angående ersättning till
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 2 Af A. 2 Band. 10 Käft. (Nris 34 —38.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

förrättningsman för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmål!
in. in. den 12 juli 1878, och i fråga om indrifning af kronoutskylder
in. fl. allmänna afgifter i Kongl Maj:ts nådiga förordning angående förändrade
föreskrifter om utmätning för krono- eller kommunalutskylder,
allmänna afgifter in. in. den 12 juli 1878 samt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
angående stämmoböters utbytande mot viss indrifningsafgift den
20 maj 1887. Att de 2:ne förstnämnda, kongl. kungörelsen den 10 oktober
1890 och kong], förordningen den 12 juli 1878, afse endast utmätning
i enskilda mål, synes framgå af rubrikerna och ingresserna till desamma.
I 12 § kongl. förordningen den 12 juli 1878 angående utmätning
för indrifning af krono- eller kommunalutskylder, allmänna afgifter
in. m. stadgas, att för indrifning af krono- eller kommunalutskylder njute
förrättningsman ej annan ersättning än medgifven andel i stämmoböter.
Något undantag härifrån eller särskild bestämmelse för sådana fall, då
för indrifningen erfordras försäljning af fast egendom, göres härvid icke.
Man torde på grund häraf vara berättigad att antaga, det lagstiftarens
mening varit, att för indrifning af ifrågavarande utskylder icke i något
fall annan ersättning skall förrättningsmannen tillkomma än medgifven
andel i stämmoböter eller i fråga om indrifning af kronoutskylder den i
kongl. förordningen den 20 maj 1887 stadgade indrifningsafgiften. Då
emellertid skiljaktiga meningar härom föreligga för fall, der för indrifning
af kronoutskylder försäljning af fast egendom egt rum, i det en lagskipande
myndighet härvid tillämpat den då ännu gällande kongl. förordningen
den 30 november 1855, från hvilken nu gällande kongl. kungörelsen
den 10 oktober 1890 skiljer sig endast i fråga om den förrättningsmannen
medgifna procenten af köpeskillingen, och en annan kongl.
kungörelsen den 20 maj 1887, jemförd med 12 § kongl. förordningen den
12 juli 1878, samt prejudikat genom kongl. dom den 26 februari 1892
erhållits å förstnämnda mening, hvilken således, om ej ett förtydligande i
motsatt rigtning åstadkommes, blir den hädanefter gällande, så torde en
sådan ändring eller förklaring af berörda lagstadgande vara af behof,
hvarigenom tydligt komme att uttryckas, hvad som torde få anses hafva
varit lagstiftarens mening, nemligen att andel i stämmoböter eller indrifningsafgift
utgör enda berättigade ersättningen för indrifning af kronoeller
kommunalutskylder in. fl. allmänna afgifter, äfven då försäljning af
fast egendom derför egde rum. För vinnande af åsyftad tydlighet i berörda
hänseende tillåter jag mig föreslå, det Riksdagen måtte besluta,

att i 12 § kongl. förordningen angående förändrade
föreskrifter om utmätning för krono- eller kominunalutskylder,
allmänna afgifter m. in. den 12 juli

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

3

1878 efter orden »som kan vara medgifven» införes:
äfven om för indrifningen försäljning af fast egendom
erfordras.

Skulle lagutskottet, till hvilket jag anhåller att denna motion måtte
remitteras, anse den här föreslagna formen för den ifrågasatta förändringen
mindre lämplig, så anhåller jag, att utskottet behagade till Riksdagen göra
förslag till sådan förklaring eller ändring af i ämnet gällande lagstadgande,
att det med motionen afsedda ändamålet vinnes.

Stockholm den 26 januari 1894.

S. B. Bruhn.