Motioner i Andra Kammaren, N:o 34 (Motion 1892:34 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

N:o 34.

Af herr J. A. Johansson i Ströinsberg, om ändrad lydelse
af § 22 i förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin rn. m. den 29 maj 1885.

Vid sistförflutne riksdag tillät jag mig föreslå en förändring i gällande
förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin i ändamål
att småningom och med varsamhet få genomfördt, att alla de afgifter
och den behållning, som uppkomma af bränvinsutskänkningen, måtte
komma att ingå till statsverket. Ehuru min motion icke då lyckades
vinna hvarken bevillningsutskottets eller Riksdagens godkännande, skall
jag likväl taga mig friheten att i år framlägga densamma i något förändradt
skick, då jag fortfarande hyser den åsigten, att det dermed afsedda
syftet är rätt och klokt, och dess genomförande endast kan vara
en tidsfråga.

Från flera håll, der man ihärdigast och längst arbetat och strätvat
för nykterhetens välsignelserika och allmännyttiga sak, hafva upprepade
gånger med eftertryck framhållits, hurusom ett af de svåraste hindren
för *ett ur nykterhetens synpunkt tillfredsställande ordnande af bränvinshandeln
inom kommunerna just är den inkomst, kommunerna hemta af
densamma. Det ligger ock i öppen dag, huru stark, ja kanske öfvermägtig
frestelsen i många fall måste vara för kommunerna att icke genom
ett försvårande af afsättningen af rusdrycker minska dessa inkomster,
som ofta hafva en icke ringa betydelse för de kommunala

finanserna. . .

Men det är icke blott nykterhetssaken, utan äfven ett vigtigt samhällsintresse,
som skulle hafva gagn af den af mig åsyftade åtgärden.
De vid riksdagen ofta återkommande förslagen bära tydliga vittnesbörd

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

om svårigheten att på ett med rättvisa och billighet fullt öfverensstämmande
sätt bestämma fördelningen af bränvinsmedlen, och en verksam
anledning till split och strid och afund skulle derigenom säkerligen
undanrödjas. Staten såsom målsman för det allmänna bästa och det
enande i alla de skilda intressena borde, vill det synas, vara den, som
med största fog kunde göra kraf på dessa inkomster, så mycket hellre
som staten är den, hvilken ytterst och i största utsträckning får bära
de olyckliga följderna af dryckenskapen.

Men de många skilda intressen, som för närvarande äro inblandade
i dessa inkomsters fördelning, göra det nödvändigt, att förändringen
med varsamhet genomföres. Kommunerna, som nu hafva eu så stor"mkomstkälla
af bränvinsutskänkningen, böra få rådrum att så småningom
ordna sin ekonomi, så att den blir oberoende af bränvinshandeln. Om
reformen derför genomföres successivt och genom partiella afskrifningar,
kan jag icke finna annat, än att alla billiga fordringar blifva behörigen
tillgodosedda. I det afseendet har jag tänkt, att man nu borde af ifrågavarande
vinstmedel afskrifva 20 procent, hvilka procent i stället skulle
bland bevillningarna ingå till statsverket under namn af bränvinsminuteringsafgift,
samt att man efter ytterligare fem år borde afskrifva nya
20 procent, hvilka på samma sätt lemnades till statsverket o. s. v., så
att efter 20 års förlopp alla vinstmedel å bränvinsminuteringen inginge
till statsverket. Pa detta sätt skulle t. ex. Stockholms stad, som nu,
såvida bränvinshandeln är öfverlåten åt bolag, innehar åtta tiondedelar
(0,8) af vinsten å stadens bränvinsrörelse, vid första afskrifningen få
detta belopp, efter 20 procents afdrag, nedsatt med 0,1G, så att stadens
behållna andel af vinstmedlen (== 0,80 — 0,16) efter första afskrifningens
genomförande korarne att, utgöra sextiofyra hundradelar (0,ö4). Af den
andel återigen, som enligt nuvarande föreskrifter skall från Stockholm
ingå till statskontoret för att på landstingsområdena fördelas, skulle likaledes
20 procent komma statsverket till godo. På samma sätt skulle
vid nästa afskrifning ytterligare 20 procent indragas till statsverket. Och
efter femte afskrifningens verkställande vore sålunda alla vinstmedlen
indragna till statsverket.

Med stöd af denna min uppfattning vågar jag föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i nådiga förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker
den 29 maj 1885 och den 25 november 1887 erhåller
följande förändrade lydelse:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

§ 22.

1. De utgifter, som enligt denna förordning intlyta
för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, äfvensom den nettovinst på
rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola
på följande sätt fördelas:

för Stockholms stad:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverläten ät
bolag:

sextiofyra hundradelar tillfalla staden;

sexton hundradelar deponeras i statskontoret att
fördelas på rikets samtliga landstingsområden, på sätt
nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift.
;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverläten åt
bolag:

femtiosex hundradelar tillfalla staden;

tjugufyra huudradelar deponeras i statskontoret
att fördelas på rikets samtliga landstingsområden, på
sätt nedan i inom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift; för

annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverläten åt
bolag :

femtiosex hundradelar tillfalla staden;

åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap; sexton

hundradelar deponeras i statskontoret att
fördelas på rikets samtliga landstingsområden, på sätt
nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift; -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

b) då bränvinsliandeln i staden ej är öfverlåten åt
bolag:

fyratioåtta hundradelar tillfalla staden;
åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap; tjugufyra

hundradelar deponeras i statskontoret
att fördelas på rikets samtliga landstingsområden, på
sätt nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift; för

stad, som deltager i landsting:

a) dä bränvinsliandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
fyratio hundradelar tillfalla staden;

sexton hundradelar tillfalla länets landsting;
åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap
;

sexton hundradelar deponeras i statskontoret att
fördelas på rikets samtliga landstingsområden, på sätt
nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket att ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift; b)

då bränvinsliandeln i staden ej är öfverlåten åt
bolag:

trettiotvå hundradelar tillfalla staden;
sexton hundradelar tillfalla länets landsting;
åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap; tjugufyra

hundradelar deponeras i statskontoret
att fördelas på rikets samtliga landstingsområden, på
sätt nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket att ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift; för

landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor,
som fördelar densamma med:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.

femtiosex hundradelar till länets samtliga landsbygdskommuner
efter folkmängden;

sexton hundradelar till länets landsting;

åtta hundradelar till länets hushållningssällskap;

tjugu hundradelar, som tillfalla statsverket och ingå
bland bevillningarna under titel af bränvinsminuteringsafgift.

I Köping, der jemlikt, § 11 mom. 2 minuthandel
med och utskänkning af bränvin blifvit åt bolag öfverlåten,
skola försäljningsafgifterna och vinstmedlen fördelas
efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda
för stad, i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda
medel, som tillfalla landsting och hushållningssällskap,
insättas i vederbörande landskontor. De andelar
åter, som deponeras i statskontoret, skola genom
dettas försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden,
efter folkmängden, med iakttagande af att
folkmängden för hvarje landstingsområde, inom hvilket
ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas
med samma stads folkmängd. Af det belopp, som
efter denna fördelning tillfaller hvarje landstingsområde,
ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära hvartdera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna
hälften. Fördelningen mellan dessa
senare sker likaledes efter folkmängden.

Bolag åligger att senast den 1 maj hafva till vederbörande
aflemnat de vinstmedel af föregående års
rörelse, som bolaget enligt § 18 är skyldigt afstå.

3. Rörande användningen af de medel, som genom
handeln med bränvin tillflyta städer, köpingar,
landsting och hushållningssällskap, skall, der chefen
för kongl. finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse
till nämnda departement af vederbörande afgifvas.

Stockholm den 27 januari 1892.

,J. A. Johansson.