Motioner i Andra Kammaren, N:o 31

Motion 1906:31 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 31.

1

>'':<> 31.

Af herr F. N. Bosson, om upphäfvande af tullen å majs m. m.

En fråga, som vid åtskilliga tillfällen varit föremål för regeringens
och Riksdagens lifliga uppmärksamhet, är frågan om tull eller icke tull
på majs. Senast vid 1903 års riksdag inkom en väl motiverad kung!
proposition i ärendet, och äfven enskilda motionärer hafva vid olika tillfällen
ägnat denna, synnerligen för vårt nu uppblomstrande mindre jordbruk,
så viktiga fråga sin omsorg, men har den hittills icke lyckats vinna
Riksdagens bifall.

På sista tiden har dock tillkommit en omständighet, som gör att
denna fråga ånyo måste upptagas till grundlig ompröfning, och denna
omständighet är utvecklingen af vårt mindre jordbruk och uppkomsten af
den s. k. »egnahemsrörelsen». I våra, mer än förr, oroliga tider har
man ansett nödigt lagstifta i syfte att öka de bofasta inbyggarnas antal
för att därigenom dels minska utvandringen och dels i någon mån
råda bot på det växande missnöjet och oron bland de mindre bemedlade
klasserna, samt äfven till ökande af vårt kära fosterlands inre välstånd
och lugna utveckling. Riksdagen har härvid, anser jag, slagit in på rätta
vägen för vinnande af detta mål, genom att anslå medel för bildandet
af s. k. »egna hem».

Men denna gjorda början måste fullföljas. Jordbruk, förenadt med
boskapsskötsel, har länge varit och torde framgent förblifva vårt lands
hufvudnäring och följdriktigt: äro konjunkturerna för densamma så goda,
att den kan blomstra, blifva äfven därigenom andra våra näringar hjälpta
och tillgodosedda. Af synnerlig vikt är att lagstifta så, att alla råvaror
blifva så billiga och lätt åtkomliga som möjligt, och en sådan råvara, en
af de allra viktigaste, är majs. Det är ju fullkomligt ådagalagdt, att
Bih. till liilisd. Prot. 1906. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Käft. (N:is 31—34) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 31.

spannmål, af hvilket slag som helst, är ett för dyrt foder och att ett
synnerligen förmånligt sådant, både i fråga om pris och effektivitet, är
majsen. Inom såväl vårt eget land som äfven genom export finnas ju
störa möjligheter till försäljning af förädlade jordbruksalster, såsom smör,
ägg, fläsk, kött m. fl., och lagstiftaren åligger tillse, att dessa möjligheter
blifva så gynnsamma som tänkas kan, och när nu äfven andelsslakterifrågan
för vårt land blifvit »brännande», kan icke längre behofvet af
tullfrihet för omalen majs af statsmakterna förbises.

Ett synnerligen stort hinder för vinnandet af önskemålet tullfri majs
är majsbränningen. Man har för att råda bot på de olägenheter, som i
denna del skulle uppkomma, föreslagit förhöjd skatt på af majs tillverkadt
brännvin, men torde svårigheten att riktigt afväga denna skatt som äfven
den ökade kontrollkostnaden göra, att detta sätt för sakernas ordnande
icke är så lockande.

Hvad som, enligt min åsikt, härvidlag skulle vara det enklaste och
rättaste vore, att all brännvinsbränning af majs och däraf framställda
produkter blefve helt och hållet förbjuden. Ett sådant förbud skulle dels
mycket lätt och utan särskild kostnad kunna kontrolleras, dels skulle
det till brännvinsproducenternas bästa verka så, att öfverproduktion på
brännvin skulle i afsevärd mån minskas, och dels skulle äfven därigenom
priset på våra egna råvaror, exempelvis potatis, till vårt jordbruks fromma
väsentligt och jämt hållas uppe. Ingen lär väl heller vilja förneka, att
fördyrandet af rusdryckerna såväl som äfven tillverkningens begränsning
till landets egna råvaror skulle vara af utomordentlig vikt och blifva ett
mycket godt handtag för vår fosterländska nykterhetsrörelse.

Jag behöfver icke trötta med siffror, ty dessa äro tillräckligt kända
dels genom Kung! Maj:ts 1903 till Riksdagen afgifna proposition i ärendet,
dels genom deras ständiga förekomst i pressen. Jag skall blott taga mig
friheten understryka det kända förhållandet, att vårt grannland Danmarks
stora försteg i ett rationellt jordbruk, ladugårdsskötsel och frambringandet
af dessa näringars förädlade produkter till stor del beror på den billiga
majsen som utfodringsmedel, och denna fördel längta och trängta våra
mindre jordbrukare efter att, fortast möjligt, komma i åtnjutande af.

På grund af hvad jag sålunda tagit mig friheten anföra, får jag
härmed vördsamt hemställa:

att Riksdagen ville för sin del besluta upphäfvandet
af tullen på omalen majs, räknadt från den dag
Kungl. Maj:t finner lämpligt bestämma, samt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 31.

3

att brännvinsbränning af majs och däraf framställda
produkter måtte, i sammanhang därmed, blifva
förbjuden.

Stockholm den 23 januari 1906.

Per N:son Bosson.