Motioner i Andra Kammaren, N:o 31

Motion 1895:31 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 31.

N:0 31.

Af herr E. A. ZottCNliftll, angående ändrad lydelse af § 41 i
kong!, förordningen den 31 december 1891 angående vilkuren
för försäljning af bränvin in. in.

Kougl. förordningen af den 31 december 1891 angående försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker
stadgar uti § 47, att »Husbonde ansvarar för förbrytelser, som, med
hans vetskap, mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller
i hans arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden
sjelf gjord».

Sådan ordalydelsen i denna § nu är, kan den åsyftade förbrytelsen,
iskänkning under olaga tid, i vid utsträckning ega rum. Husbonden,
hotellvärden eller värdinnan, har blott att, vid åtal förklara, att

förbrytelsen skett, utan hans vetskap, och han går fri. Erkänner biträ det,

förbrytelsen, bötar detta och upprepas förbrytelsen är det ju så lätt
att få ett annat biträde, som åtager sig ansvaret utan att följden blir

den, som § 42 i nämnda förordning stadgar, det vill här säga rättig hetens

förlust.

För att lagbestämmelsen skall få största möjliga effekt torde ansvaret
för lagöfverträdelscn i detta fall böra träffa husbonden.

Husbondeansvar hvilar ju också på hvarje hyresvärd i stad enligt
t. ex. nu gällande ordningsstadga och helsovårdsstadga för rikets städer.
Om anmärkning göres eller åtal väckes mot en person för bristande
efterlefnad af dessa stadgar, icke lärer anmärkningen eller åtalet, träffa
tjenaren, oaktadt denne möjligen är den felande, utan husbonden, som
har att so till, att tjenaren gör sin pligt. Rigtiglieten af mitt påstående
framgår ur den dagliga erfarenheten och af §£} 13, 14, 15, 16 och 17
jemförda med §§ 24 och 26 i ordningsstadgan för rikets städer den 24

4

Motioner i Andra Kammaren,, N:o 31.

mars 1868- Och dessa §§ stå i full öfverensstämmelse med jemförliga
delar af helsovårdssiadgan för rikets städer den 25 september 1874.

Särskildt förtjenar bestämmelsen i § 13 stycket 4 i ordningsstadgan
att, såsom fullt jemförlig med hvad som i denna motion åsyftas,
framhållas. Deri heter det nemligen bland annat som följer: »försummar
egare eller innehafvare af lokal eller plats, som för tillställning komma
att begagnas, att före tillställningens början göra sig förvissad att tillställningen
blifvit vederbörligen anmäld eller i fall, der sådant erfordras,
tillåten, böte från och med 5 till och med 100 kronor».

Kan det nu vid rätt stort vitpsansvar åläggas egare eller innehafvare
af lokal eller plats, der tillställning skall hållas, att se till att
laga föreskrifter iakttagas, lärer det väl icke heller vara mer än billigt,
att en hotellvärd ser till, att den i hans tjenst för rörelsens bedrifvande
anstälda personalen iakttager laga föreskrifter.

På grund af det nu anförda, och då en ändring är af verkliga
behofvet påkallad, tager jag mig friheten hemställa,

att Riksdagen för sin del beslutar, att § 47 i
kongl. förordningen den 31 december 1891 angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker måtte få följande
förändrade lydelse:

»§ 47. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller
i hans arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen
af husbonden sjelf gjord.»

Och anhåller jag om remiss till lagutskottet.

Stockholm den 24 januari 1895.

E. A. Zotterrnan.