Motioner i Andra Kammaren, N:o 30 (Motion 1891:30 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.

N:o 30.

Af herr S. J. Kardel! m. fl., om skrifvelse till Kongl- Maj:t
med begäran om anordnande äfven vintertiden af natttåg
på norra stambanan.

Vid förlidet års riksdag väcktes i båda kamrarne motioner, i hvilka
gjordes den hemställan, att Riksdagen behagade ingå till Konungen
med en underdånig anhållan, att äfven vintertiden nattåg måtte anordnas
på den norra stambanan, och att dessa å lämpliga tider måtte dels
på qvällen utgå ifrån och dels på morgonen anlända till Stockholm.
Den i Andra Kammaren väckta motionen, hvars ordningsnummer var 59,
var undertecknad af ej mindre än 22 kammarledamöter, representanter
för samtliga norrländska provinser och Dalarne. Redan denna omständighet
ådagalade, att den åtgärd, hvars vidtagande föreslogs i dessa
motioner, icke kan hänföras till de blott lokala intressenas område.

Sedan motionerna i fråga remitterats till vederbörande utskott, uppsköts
emellertid deras behandling inom dessa, till dess kongl. trafikstyrelsen
hunnit till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt utlåtande öfver en från ett
antal stadsinvånare i Norrland våren 1889 till Kongl. Maj:t öfverlemnad
underdånig petition i hufvudsakligen enahanda syfte med motionerna.
Då kongl. trafikstyrelsen i detta sitt utlåtande förklarade sig hindrad
att, såsom orden folio sig, »för närvarande tillstyrka nådigt bifall till
den ifrågavarande underdåniga framställningen af omtanke om statens
jern vägstrafiks ekonomiska förhållanden», hvartill styrelsen fogade det
tillägget, att det ej tillhörde densamma att bedöma, huruvida den ifrågasatta
utsträckningen af tågförbindelsen i nationalekonomiskt afseende
kunde vara af den betydelse och för de landsdelar, som deraf berördes,
kunde medföra sådana fördelar, att i jemförelse med dem statsbanornas
ekonomiska resultat, så vidt de af denna fråga berördes, borde träda i
bakgrunden, så hemstälde utskotten, i trots af de uppenbara och i utskottsutlåtandena
äfven delvis påpekade öfverdrifterna i kongl. trafikstyrelsens
utlåtande, äfvensom i trots af de fördelaktiga uttalanden,

Motioner i Andra Kammaren, N:o SO.

som, i strid med kong!, trafikstyrelsens utlåtande, gjorts af postdirektören
i Stockholm och postinspektören, att, då utskotten icke vågade
angående det ekonomiska resultatet af den föreslagna anordningen uttala
något bestämdt omdöme, än mindre framlägga en sådan beräkning,
att utskotten med stöd deraf kunde anse sig befogade förorda ett ovilkorligt
uttalande från Riksdagens sida till förmån för det väckta förslaget,
samt äfven i betraktande deraf, att frågan redan genom enskild
framställning dragits under Kongl. Maj:ts pröfning och vore föremål
för erforderlig utredning, motionerna då icke måtte till någon åtgärd
föranleda; och blef vid föredragningen i kamrarne denna hemställan
lagd till grund för de beslut, som i frågan af dem fattades.

Af de af utskotten framstälda grunderna för afslag på motionerna
förefinnes åtminstone den senare icke längre. Resultatet af Kongl.
Maj:ts pröfning blef, att de gamla förhållandena skulle fortfara, hvilket
framgår deraf, att nattågen på Norrland, i likhet med hvad förhållandet
varit föregående år, indrogos med oktober månads början 1890. Dermed
aflägsnades på sätt och vis hela Norrland norr om Bollnäs äfven
för innevarande vinter en dagsresa längre bort från den öfriga verlden;
och dermed inträdde åter alla de gamla olägenheterna af fördröjd postgång,
långsammare och dyrare resor, obehag för affärsverlden in. in., och
allt detta icke så långt före den tid, då till följd af ångbåtarnes uppläggande
för året afl trafik ifrån Norrland söderut sammanträngde sig
på den norra stambanan. Det torde vara obehöflig! att här vidare
orda om, huru förlamande denna anordning måste inverka på den
norrländska trafiken öfverhufvud, och huru i sammanhang dermed äfven
den norrländska stambanans intrader blifva mindre, än de vid en mera
ändamålsenlig anordning af turerna sannolikt skulle blifva.

1 allmänhet är det nog svårt att bestämdt säga, när rätta tiden är
inne för genomförandet af reformer af ifrågavarande slag. Men i detta
speciella fall kan man säkerligen göra ett mera bestämdt påstående
utan att riskera synnerligen mycket. Visserligen har kongl. trafikstyrelsen
uttalat sig mycket pessimistiskt om det ekonomiska utbytet af
eventuella vinternattåg i Norrland, och kongl. trafikstyrelsen är naturligtvis
en auktoritet. Men äfven auktoriteter kunna taga fel. Så har
samma kongl. trafikstyrelse på en tid, då man utomlands flerestädes
och äfven hos oss på en privatbana nedsatt biljett- och fraktprisen på
jernvägarne och dermed kommit till ekonomiskt glänsande resultat,
tvärt om höjt jernvägstaxan och antagligen just medelst denna reaktionära
åtgärd lyckats bringa deti derhän, att trafiken på statsbanorna förlidet
år minskats:. Statens jern vägar inbragte nemligen är 1890 ungefär

Motioner i Andra Kammaren, N:o SO.

samma belopp, som 1889. Men då taxan var högre 1890 än året förut,
så var naturligtvis trafiken mindre liflig år 1890. Skulle man icke
kunna tänka, att det är ur samma förbiseende af det innerliga sambandet
mellan den trafikerande allmänhetens och jernvägarnes egna intressen,
som man i främsta rummet bör härleda det meranämnda uttalandet
af kongl. trafikstyrelsen?

Många och, såsom oss synes, tungt vägande grunder för införande
af nattåg på den norrländska stambanan äfven vintertiden anfördes i
den ofvan omtalade motionen i Andra Kammaren, n:o 59 vid 1890 års
riksdag, till hvilken vi anhålla att här få hänvisa, äfvensom, för bemötande
af kongl. trafikstyrelsens utlåtande, till hvad som anfördes i
samma kammare, då frågan förevar till afgörande derstädes den 10:de
maj eftermiddagen. 1 herr Werners anförande vid samma tillfälle talas
om ett utlåtande, hvilket en af Sverges förnämnste fackmän inom jernvägsbranchen
skulle på begäran af motionären i Första Kammaren afgifva
öfver kong], trafikstyrelsens utlåtande, och i hvilket denne skulle
sagt, att kongl. trafikstyrelsens beräkningar vore gjorda med den
största noggrannhet, samt att han icke funnit någon egentlig anledning
till nedsättning i desamma. Den nämnde motionären, som då låg sjuk,
har emellertid sedan förklarat, att sagda utlåtande inskränkte sig till
ett knapphändigt och efter ett ytligt genomögnande af kongl. trafikstyrelsens
utlåtande nedskrifvet handbref. Det kan således näppeligen
tillmätas någon egentlig betydelse. Vid samma tillfälle talades om
norrländingames stora anspråk, äfvensom derom, att det icke vore skäl
att bifalla motionen, förrän det visat sig, att de norrländska banorna
gifva någon inkomst, eller att norrländingarne sjelfva göra några uppoffringar
för att få sådana tåg. Men vi befara, att den norra stambanan
aldrig skall gifva någon synnerlig stor inkomst, förr än dels jernvägsturerna
anordnats på ett ändamålsenligare sätt, dels äfven biljett- och
fraktprisen sänkts så mycket, att den stora allmänheten blir satt i tillfälle
att lemna sin tribut till jern vägsinkomsterna. Vidtagas åter sådana
reformer, behöfvas sannolikt inga särskilda uppoffringar från norrländingarnes
sida. Denna motion, som nu åter framlägges, afser icke blott
att främja trafikanternas, utan äfven den norra stambanans egna fördelar.

Vi önska att erhålla nattåg vintertiden mellan Stockholm och Bollnäs,
således ökad tåghastighet för allenast 317 kilometer, men begära
alls icke, att den nuvarande tåghastigheten ökas norr om Bollnäs.
Detta nattåg skulle komma till godo befolkningen i Norrland, som den
31 december 1887 uppgick till 706,005 personel’, i Dalarne, som vid

Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.

samma tid belöpte sig till 195,667 personer, samt en del af befolkningen
i Vestmanland och Upland, för att icke tala om Stockholm. Säkert
skulle minst en fjerdedel af rikets inbyggare hafva väsentligt gagn
af det nu ifrågasatta nattåget, och det så myckat mera, som staten
ensam eger jernvägar i Norrland, Luleå—Gellivara-banan undantagen,
medan söder om Stockholm, der nattåg äfven vintertiden förekomma
på alla stambanor, talrika privatbanor konkurrera med stambanorna.
Och dock är tåghastigheten derstädes större icke blott efter kortare
sträckor af banorna, utan till hela deras längd. Vid sådant förhållande
finnes all möjlig grund för det antagandet, att ett vinternattåg mellan
Stockholm och Bollnäs skulle bära sig lika väl som nattågen söderut
öfverhufvud.

På grund af hvad vi här ofvan haft äran anföra, våga vi åter vördsamt
hos Riksdagen hemställa,

att Riksdagen behagade ingå till Konungen med
en underdånig anhållan, att äfven vintertiden nattåg
måtte anordnas på den norra stambanan, och att dessa
å lämplig tid må dels på qvällen utgå ifrån och dels
på morgonen anlända till Stockholm.

Stockholm den 24 januari 1891.

S. J- Kardell. Joh. Ny däld. V. Valdin. J. Bromée.

M. Arhusiander. H. Eriksson. Jonas Andersson

i Olsund.

Pik. till Riksd. Prof. 1.891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Rand. 6 Éäfi: