Motioner i Andra Kammaren, N:o 30 (Motion 1887:30 Andra kammaren - majjul)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.

IV:o 30.

Herr J. BeilgtsSOIl, om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande utsträckning
af fatalietiden för anmälan om försäljning till
staten af kronotionde, som imieliafves under enskild eganderätt.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående inlösen af skalfefrälseräntor
och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt,
samt arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom af den
11 september 1885 § 7 stadgas, att vederbörande egare, som vill begagna
sig af den sålunda bestämda inlösen, skall inom ett år från denna
dag derom göra anmälan bos kammarkollegium eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken senare ofördröjligen bör till kollegium insända
inkomna anmälningar af ifrågavarande slag.

I enlighet med föreskriften i nämnda förordning bar det sålunda
ensamt blifvit beroende på innehafvarens af ofvannämnde förmåner beredvillighet
och göda vilja, huru vida häri vill afstå från dessa rättigheter på
sätt i förordningens 2 § närmare föreskrifves eller fortfarande behålla inkomsten
efter förut stadgade grunder.

Att. en del tiondegifvare inom vissa delar af landet framgent skall
förblifva i en sådan undantagsställning torde ej vara med rättvisa och
billighet öfverensstämmande; också hafva åtskilliga klagomål häröfver försports,
hvadan det torde vara Riksdagens pligt tillse, att äfven dessa personer
^ komma i åtnjutande af samma förmåner som öfriga grundskatteskyldige,
helst det för statsverket under dess nuvarande gynsamma ställning
bör vara ganska lätt att till sig inlösa sina förut afstådda skatterättigheter.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.

Enligt inhemtade upplysningar hos kammarkollegium har endast
ett ringa fåtal anmälningar angående inlösen af kronotionde under den i
förordningen bestämda tiden inkommit, sannolikt i följd af förbiseende
angående förordningens föreskrift i fråga om tiden, inom hvilken anmälan
om inlösen borde vara gjord; detta har vållat, att en stor del tiondegifvare
till följd häraf icke kunnat komma i åtnjutande af de förmåner, som
flertalet af öfriga skattskyldige tillkommit enligt kongl. kungörelsen af
den 5 juni 1885 angående nedsättning af de på viss jord hyflande grundskatter
med trettio pröcent.

Om nyssnämnda inlösningstid utsträcktes ytterligare ett år, torde
man hafva grundad anledning antaga, att vederbörande kronotiondeinnehafvare
skulle vidtaga åtgärder, hvarigenom tillfälle bereddes de skattskyldige
af nämnda kategori att komma i åtnjutande af lika förmåner som
de, hvilka betala sin kronotionde direkt till statsverket.

På grund af hvad jag i korthet anfört, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes utfärda nådig föreskrift
derom, att tiden för sådan anmälan angående inlösen
åt kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt,
hvarom omförmäles i kongl. kungörelsen den 11
september 1885, måtte blifva utsträckt till ytterligare
ett år, räknadt från den dag Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt utfärda nådig kungörelse i ämnet.

Stockholm den 10 maj 1887.

J. Bengtsson

från Bara härad.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1887. B. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 7 Höft.