Motioner i Andra Kammaren, N:o 30 (Motion 1869:30 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 30.

N:o SO.

Af Herr C. Orre: Om ändring i Kongl. Förordningen den 13 September
1790, angående vinterväghållningen.

Efter genomläsning af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40 vid sistlidne riksdag
i anledning af Kongl. Maj:ts då afgifna nådiga Proposition om snöplogsmodlens
utgående efter den allmänna grund, som gäller för uttagande af kommunalutskylder
å landet, kan man icke underlåta bemärka, hurusom Utskottet gjort sig all möda
ospard för att få den Kong!. Propositionen afslagcn. Glädjande är dock att förnimma,
att icke mindre än fem af Utskottets ledamöter mot det af pluraliteten
fattade beslutet sig reserverat, men derigenom att Andra Kammaren biföll den Kongl.
Propositionen, då deremot den Första godkände Lag-Utskottets vilkorliga utslag,
blef sjelfva hufvudfrågan för närvarande alldeles undanskjuten. Då alltså densamma
befinner sig på samma ståndpunkt, som om den aldrig varit väckt, samt icke att
förvänta är, det Kongl. Maj:t vidare afgifver någon Proposition i frågan; då densamma
likväl är af beskaffenhet att icke kunna eller böra falla; då icke, åtminstone
under den närmaste framtiden, det är att hoppas, att väghållningen i sin helhet
kan komma efter skäliga grunder att fördelas på alla dem, som af allmänna vägarne
åtnjuta gagn, derpå så många försök förgäfves blifvit gjorda under sednast
förflutna tiotal åt år; då alla rikets landsting sammanstämmande och på goda skäl
alslagit framställningen, att alla större broar, efter grunden för utgörande af landstingsskatt,
borde länsvis gemensamt underhållas och hvaraf torde följa, att Kongl.
Maj:t ej heller i den riktningen till Riksdagen framställer någon Proposition; samt då
alltså endast återstår att söka anordna vinterväghållningen efter billigare grunder
och med större rättvisa, än att sådant ensamt skall drabba hemmantalet, som numera
utgör en olämplig måttstock för nästan de flesta onera af allmän beskaffenhet;
så tillåter jag mig här nedan upptaga ärendet till Riksdagens förnyade handläggning.

En anmärkning af höglofl. Lag-Utskottet vid sistlidne riksdag, eller att
den föreslagna förändringen skulle gifva ett ökadt värde åt hemmanen, livilka i
nuvarande egares hand åtkommits, behäftade med ifrågavarande besvär, torde få
anses förfalla, då i betraktande tagas de olika förhållanden, som nu mot förr äro
för handen, ty vägunderhållningsbesväret vinter eller sommar ökas och tilltager,
på många orter fördubblas med hvarje tiotal af år så väl med afseende å anläggandet
nästan årligen af nya vägar, som framför allt genom de större anspråk på
dessas bättre underhåll, hvarpå tidens kraf gör berättigade fordringar och hvaraf
alla industriella anläggningar njuta lika mycket gagn som jordbruket. Likaledes

20 Motioner < i Andra Kammaren, N:o 30.

torde en annan Lag-Utskottets anmärkning, att vissa personer, som skatta för kapital
ock arbete, komme att genom den ifrågasatta förändringen oskäligen betungas,
så mycket mindre förtjena afseende, som skälig och lämplig eftergift redan är dessa
personer förunnad vid fyrktalssättningen, samt åtskilliga andra kommunala utgifter
redan utgå efter fyrktalsgrund, hvartill kommer att rösträttigheten lämpas efter den
högre utgiften, hvarigenom alltså rätt- och skyldigheter stå i förhållande. till hvarandra.
Emellertid och enär så kallade snöplogsmedel i de aldra flesta rikets fögderier,
sockne- eller häradsvis förekomma och öfver hela riket utan undantag borde
förekomma, jemlikt tydliga innehållet af Ivongl. Förordningen den 13 September
1790, såsom ledande till god ordning och minskning i besvär för aflägse boende
väghållare, samt afgiften redan kontant utgår, hvarigenom alltså i denna del ingen
annan ändring i det bestående afses, än att få densamma mera rättvist och skäligt
fördelad, får jag, under åberopande i öfrigt af allt hvad i ärendet så under sistlidne
som föregående riksdagar förekommit, med ordagrannt afskrifvande af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition vid sistlidne riksdag härmed vördsammast motionera:

att Riksdagen behagade för sin del besluta att med ändring af föreskriften
i Kongl. Förordningen den 13 September 1790 § 5 må stadgas, att,
när i öfverensstämmelse med nämnda författning till vägarnes hållande i
fargildt stånd vintertiden vid snöfall så kallade ploglag äro eller blifva
inrättade, den för alla ploglagen uti socknen eller häradet belöpande ersättning
sammanslås och inom socknen eller häradet fördelas efter den
allmänna grund, som gäller för uttagandet af kommunalutskylder på landet.

Skulle emellertid Riksdagen möjligön anse, att adliga privilegierna af den
16 Oktober 1723 och 7:dc punkten i Kongl. Resolutionen på adelns besvär den 8
Januari 1735 lägga binder i vägen för frälsesäteriernas i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän inbegripande i nu framställda förslag, så anhåller jag vördsamt, att
detsamma måtte tillämpas inom alla öfriga provinser af riket.

Om remiss häraf till Lag-Utskottet anhålles.

Stockholm den 20 Januari 1869.

Carl Orre.

Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1869.