Motioner i Andra Kammaren, N:o 2 (Motion 1891:2 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

N:o 2.

Af herr E. Beckman, om ändrad lydelse af §§ 16, 17, 18 och
25 riksdagsordningen.

Att nu gällande bestämmelser rörande val till Riksdagens Andra
Kammare i många stycken kräfva en revision, borde knappast af någon
kunna på allvar bestridas.

I främsta rummet gäller detta riksdagsordningens stadgande om
sjelfva valrätten.

Ännu qvarstå^ alltjemt det s. k. »streckets» godtyckliga orättvisa,
som dömer myndige medborgare till politisk omyndighet endast på den
grund att de äro fattige.

Att sådant icke i längden kan fortfara, derom är jag lifligt öfvertygad.
Men intill dess att denna reform trängt sig igenom, är det en
pligt att inom nuvarande snäfva gränser göra allt, hvad som genom
lagstiftning kan göras, för att valen må blifva ett korrekt uttryck af
valmännens önskningar.

Om den saken böra alla, hvilket parti de än tillhöra, kunna enas.
Det ligger lika mycket i allas intresse att undanrödja det osäkerhetstillstånd,
under hvilket nu valmännens rätt äfventyras i följd af ofullständiga
eller otydliga lagbestämmelser och valförrättares försumlighet
och missgrepp.

Detta lärer emellertid svårligen kunna ske annat än genom eu särskild
vallag, som bör vara af civillags natur och genom sitt nära samband
med grundlagen erhåller karakteren af eu konstitutionel stadga.

Vid 1887 års senare riksdag väckte jag motion om en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande af förslag till en sådan

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

vallag att föreläggas Riksdagens pröfning. Vid innevarande riksdag har
jag äfven samtidigt med denna motion framlemnat en annan i nyssnämnda
syfte. I densamma, till hvars motivering jag tillåter mig vördsamt
hänvisa, har jag särskild! erinrat, att många af de bestämmelser
i afseende på valen, som äro för både valmän och valförrättare af stor
vigt, dock icke äro af den betydelse, att de förtjena plats i en sådan
urkund som en nations grundlag. Deraf följer, att många af de tillägg
och förtydliganden i grundlagen, som från olika håll påyrkats, synas
hellre böra få sin plats i en vallag.

En sådan lag torde för öfrigt helst böra ställas i samband med en
mera allmän revision äfven af riksdagsordningens valbestämmelser i
allmänhet. För denna uppfattning kan åberopas redan 1885 års konstitutionsutskott,
som uttalade, att »önskvärd ordning och säkerhet vid
ifrågavarande val näppeligen lärer kunna uppnås utan en mera allsidig
granskning och omarbetning af nu gällande lagbestämmelser», ehuru
utskottet ej ville afgöra, om ett sådant arbete endast skulle afse »en
förändring af vissa delar af våra grund- och kommunallagar, eller de
nya lagbestämmelserna till Äfventyra ansåges böra erhålla formen af en
särskild vallag».

Emellertid torde vissa partiella reformer i riksdagsordningens föreskrifter
redan nu kunna företagas, oberoende af en mera omfattande
lagstiftning af det ena eller andra slaget.

Med anledning af allmänt bekanta oegentligheter vid valen, föreslog
herr von Ehrenheim vid 1888 års riksdag i Första Kammaren, liksom herr
Hammarlund året förut i den Andra, ett tillägg till § 25 riksdagsordningen,
i syfte att nytt val alltid skulle anställas, i händelse mer än halfva
antalet afgifna röster kasserats.

Vidare föreslog herr von Ehrenheim, att, i händelse riksdagsmannaval
i anledning af deröfver anförda besvär ogillades, den profvande myndigheten
endast skulle ega att förordna om nytt val, men icke förklara
någon annan för riksdagsman än den vid valförrättningen utsedde.

Båda dessa förslag synas såväl »nyttiga och nödiga» som »möjliga
att verkställa», hvarför jag, då riksdagens sammansättning efter de nya
valen är väsentligt förändrad, tillåtit mig att med någon ändring i formuleringen
här å nyo framlägga dem.

Ett tredje i samma motion framstäldt förslag gick ut derpå, att, om
vid valet någon, som på grund af tjenst eller annat allmänt uppdrag
haft att taga befattning med valet, begått sådant fel, att det Lätt eller
kunnat hafva inflytande på valets utgång, valet, om det öfverklagades,
skulle ogillas och nytt val ega rum.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

Hvad detta sista förslag beträffar, vill det förefalla, som om de
missförhållanden, hvilka gifvit anledning till detsamma, skulle väsentligt
afhjelpas genom ett stadgande i vallagen om skyldighet för domhafvande
att under vissa förutsättningar infordra felande valprotokoll.

Vid 1890 års riksdag tillstyrkte konstitutionsutskottet ett tillägg
till § 16 riksdagsordningen, i syfte att vid elektorsval ett lika antal
suppleanter som elektorer skulle utses.

Ett sådant stadgande förefaller välbetänkt, då man må hända icke
ännu kan helt och hållet afskaffa de medelbara valen genom elektorer,
hvilket synes mig det rigtigaste. Deremot synas de af utskottet föreslagna
närmare bestämmelser rörande suppleanternas inkallande m. m.
icke vara af den vigt, att de böra intagas i grundlag. Jag har derför
upptagit dem i förslaget till vallag.

Må hända finner konstitutionsutskottet att den här nedan föreslagna
formulering icke är antaglig, eller att de föreslagna förändringarna böra
behandlas i samband med en mera omfattande granskning af riksdagsordningens
stadganden rörande val till Riksdagens Andra Kammare.
Jag vågar då uttala den förhoppning, att utskottet ville antingen sjelf!
framlägga sådant förslag eller ock föreslå Riksdagen att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och föreläggande för Riksdagen
af förslag till sådana ändringar i riksdagsordningen i förevarande afseende,
som visat sig behöfliga.

Emellertid får jag, under åberopande af det anförda, hemställa,

att Riksdagen måtte antaga och till vidare grundlagsenlig
behandling förklara hvilande följande lydelse
af nedanstående paragrafer i riksdagsordningen:

16.

Valen förrättas — — — — — ett tusen. Sedan elektorer blifvit
utsedde, företages val till ett lika antal suppleanter.

I de valkretsar — — — — magistrat eller dess ordförande.

17.

Vid val af elektorer och deras suppleanter, så ock vid riksdagsmannaval
— — — — — tillkommer.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

18.

Konungens befallningshafvande-----stadgadt är. Der

elektorsval — — — — — åt den eller dem, som blifvit till elektorer och
suppleanter utsedde, såsom fullmagt meddela-----valprotokollet.

25.

Befinnes vid riksdagsmannaval--— — — ogild.

Om vid elektors- eller riksdagsmannaval afgifna valsedlar förklarats
ogiltiga till mer än halfva antalet, och detta förhållande finnes inverka på
valets utgång, skall nytt val anställas.

Ogillas riksdagsmannaval i anledning af deröfver anförda besvär,
skall den profvande myndigheten förordna om anställande af nytt val, men
icke må annan än den vid valförrättningen utsedde af myndigheten förklaras
för riksdagsman.

Stockholm den 20 januari 1891.

Ernst Beckman.

Bih. till Rihd. Prat. 1891. 1 Samt. 2 Åfd. 2 B md. 1 Haft.