Motioner i Andra Kammaren, N:o 2

Motion 1887:2 Andra kammaren - majjul

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

tilläggsstadgandet må borttagas och utbytas mot följande
Tilläggsstadgande.

Riksdagens revisorer för granskning af statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning sammanträda årligen den 1 oktober eller, om
helgdag då inträffar, nästa helgfria dag.

b) att Riksdagen må, vid anmälan hos Kong]. Maj:t af sitt
beslut i ämnet, anhålla, att det nya tilläggsstadgandet
måtte i vanlig ordning offentliggöras.

Stockholm den 6 maj 1887.

Arvid Gumcelius.

N:o 2.

Af herr E. Beckman, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande och framläggande för Riksdagen af
förslag till valdag. I

I olikhet med ett flertal andra konstitutionella stater saknar Sverige
ännu en särskild lag om val af ledamöter i Riksdagen.

Behofvet af eu dylik valdag till hägn för en bland medborgarnas dyrbaraste
politiska rättigheter har vid de nyligen förrättade valen till Andra
Kammaren kanske mer än någonsin tillförene gjort sig gällande med oafvislig
styrka.

De besvär, som anförts öfver ett betydande antal val, likasom ock
pressens redogörelser för till vägagåendet inom vissa orter vid valens anställande,
gifva otvetydigt vid handen, att äfven i fråga om de vigtigaste
förhållanden, såsom valrätt, valbarhet, valprotokolls förande, valsedels giltighet
in. in., allt jemt råder ett i hög grad betänkligt osäkarbetstillstånd.

Framför allt synes detta vara fallet, då rösterna afgifvas inför kommunalstämmornas
helt och hållet oansvarige ordförande.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

3

Till belysning af den närvarande ställningen må här från den brokiga profkartan
på vexlande uppfattning af gällande föreskrifter eller på okunnighet,
missförstånd och oegentligheter lånas några exempel, som genom tidningarne
bragts till allmän kännedom.

I vissa kommuner har rösträtt förvägrats eu hvar, som försummat att
på dagen för uppbörd sstämman betala sina utskylder, äfven om han sedermera
erlagt dem före valet. I en kommun, der två uppbördsterminer varit
utsatta, beröfvas valmännen sin rösträtt, om de ej gnidit samtliga utskylder
vid första uppbördsstämma^ I en annan åter anses den, som underlåtit att
utgöra afgifter till fattigvårdsrote, icke häfta för oguldna kommunalutskylder,
enär dessa afgifter icke å kommunalstämma föredragits och beslutats. Samma
liberala uppfattning gör sig i en annan kommun gällande i fråga om resterande
utskylder till skolväsendet. På ett annat ställe åter går man så långt i
motsatt riktning att valrätt förvägras på grund af obetald — hundskatt!
Vid ett tillfälle nekas arrendator att rösta, emedan han ej medfört sitt
kontrakt, under det att vid samma val tvenne andra arrendatorer tillåtas
rösta utan att uppvisa sina. I åtskilliga kommuner lära endast egare af
jordbruksfastighet fått utöfva valmannens rättigheter. På andra ställen hafva
personer med 800 kronors taxerad inkomst, men med bevillningsfritt afdrag
ansetts stå »under strecket», o. s. v.

I afseende på valsedels formela giltighet råda de mest skiljaktiga
åsigter. Ett mindre korrekt stafsätt af kandidatens namn eller bostad, utan
att deraf följer minsta tvetydighet, anses stundom icke blott såsom ett tecken
på valmannens mindre fulländade skolbildning, utan såsom tillräckligt skäl
för valsedelns kasserande. En kommunalstämmo-ordförande underkänner valsedel
derföre att å densamma en medlem af den upplösta Riksdagen betecknats
med titeln »förre» riksdagsmannen. Vid ett annat tillfälle kasseras
samtliga majoritetens valsedlar, emedan enligt ordförandens uppfattning namntvetydighet
förefinnes, då valsedel upptager ett namn som är lika lydande för
fader och hans icke röstberättigade son, o. s. v.

Lägges härtill, att kommunalstämmo-ordförande underlåtit att till valförrättare
insända valprotokoll rörande elektorsval, att valsedlar, i stället för
att bifogas valprotokollet, sönderrifvits eller kastats i kakelugnen, att icke
vederbörligen granskad eller ojusterad röstlängd begagnats, att en hel kommun
beröfvats sin rätt att i valet deltaga derigenom att ordförande försummat
att förse valprotokollet, med sin namnunderskrift, att i en kommun utländsk
undersåte utsetts till elektor, att på ett ställe qvinno!1 uppgifvas hafva deltagit
i valet in. in. dylikt — så torde (äfven om eu eller annan af tidningarnas
anförda uppgifter skulle befinnas oriktig) tillräckliga skäl hafva an -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

förts för att ådagalägga nödvändigheten att underkasta dem, som i orterna
uppsamla rösterna, någon form af laga ansvarighet.

Äfven framgår oumbärligheten af noggranna bestämmelser så väl till
skydd mot godtycklighet som till ledning i de delar, som nu onekligen äro
oklara . En dylik oklarhet, inför hvilken icke blott kommunalstämmo-ordförande,
äfven den kunnige och noggranne, utan äfven den juridiskt bildade valförrättaren
måste stå tvekande, må här särskilt påpekas, emedan den vållat åtskilligt
bryderi vid de senaste valen. Enligt en ganska allmän uppfattningskulle
den i § 19 riksdagsordningen gifna föreskrift om kommunal rösträtt
under minst ett år före valet såsom ett af valbarhetens vilkor innebära, att
en person icke är valbar, så snart han försummat, att å den för uppbördsstämman
utsatta dag betala sina utskylder; han anses nemligen då faktiskt
någon del af året, vore det ock blott en dag — hafva häftat för oguldna kornmunalutskyhler
och sålunda under denna tid saknat kommunal rösträtt. Men
i strid med denna tolkning enligt lagens bokstaf liar dock valförrättare godkänt
valsedlar, upptagande namn å person, som, på sätt ofvan säges, under
eu del af året näst före valet häftat för kommunalutskylder.

Såsom en slags insegel på den här ofvan skildrade oefterrättlighet i
fråga om valen må slutligen erinras, hurusom man fått bevitna att inom en
valkrets den förutvarande mångårige representanten, hvilken äfven vid sista
valet erhöll de flesta rösterna, befunnits under de sista sex åren icke ens
hafva egt rösträtt, mycket mindre varit inom valkretsen valbar. När så den
person, som kom närmast honom i röstetal, af andra grunder förklarats icke valbar,
måste lottning företagas mellan tre personer, som hvardera erhållit en stänkröst.
Följden häraf är det lika sällsynta som onaturliga förhållandet, att valkretsens
nuvarande ombud på visst sätt kan sägas representera en enda
kommit ent.

Så kalladt minoritetsval, der mindretalet röstande i följd af formfel
genomdrifva utväljandet af sin kandidat, synes alltid stå i strid med det
rådande valsättets ande. Och i alla händelser bör den omständighet, att ett
sådant slumpens lekverk, som det nyss omnämnda, han under laga former inträffa,
utgöra en kraftig erinran om behofvet af ett lagstadgande, som föreskrifver
att nytt val måste anställas så snart ingen valbar person erhållit en
viss i lag bestämd proportion af samtliga afgifna röster. I

I förbigående må erinras derom, att icke blott de stora staterna, såsom
Frankrike, Tyska riket, Österrike—Ungern, Italien, Storbrittanien och Förenta
Staterna ega vallagar. Sådana finnas ock sedan ganska länge tillbaka i
flera af de mindre länderna, bland dem äfven i våra grannländer. Danmarks

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2. 5

»Lov om Valgene til Riksdagen» af den 12 juli 1867 liar pa ett ställe
sammanfört nödiga föreskrifter om valsätt och valbarhet, om röstlängder,
om valkretsar och valnämnder, omröstning o. s. v. Norges »Lov indeholdende
bestemmelser angaaende mandtallene over stemme berettigede indvaanere
samt regler för Talg och districts-forsamlinger» förskrifver sig från den 24
juni 1828 och har i vissa stycken reviderats 1884. Den innehåller, utom
ofnga bestämmelser och reglementariska föreskrifter rörande valförrättningens
anordning in. in., ansvarsbestämmelser, böter, hvaraf hälften tillfaller skolkassan,
hälften fattigvården, för förseelser i fråga om protokollföring, kungörelser
in. m. Den nederländska lagen af den 4 juli 1850 och de belgiska
»samlade vallagarna» af 1878—1885 gifva ytterligt detaljerade reglementanska
bestämmelser, hvilka i sin mån ådagalägga den synnerliga ömtålighet,
hvarmed det medborgerliga sinnet i dessa länder vaktar valrättens privilegium.
Den schweiziska »förbundslagen om val och omröstning» af den 19 juli
1872 lemnar åt de enskilda kantonernas lagar åtskilliga af de mera utförda
bestämmelserna.

En lag om riksdagsmannaval i vårt land, bör väl för fullständighetens
skull äfven upptaga de bestämmelser, som gälla val till Första Kammaren.
Den är dock närmast af behofvet påkallad för val till den Andra. En sådan
lag synes böra afse dels att, med hänvisning till grundlag, kommunallagarne
och bevillningsförordning, sammanföra de stadganden, som redan finnas
samt derjemte meddela de ytterligare bestämmelser, som visat sig vara af
behofvet påkallade.

Let synes således, att en dylik lag måste vara frukten af ett omfattande
arbete och af en noggrann pröfning af den lagtolkning, som gifvits
genom befintliga prejudikat. Mahända kan den icke heller komma till stånd
utan förändringar i bestående författningar, kanske äfven i grundlag. Det
vill derföre synas, som om densammas affattande vore förbundet med svårigheter,
hvilka knappast kunna lösas utan regeringens initiativ. Jag tillåter
mig derför, med stöd åt hvad jag ofvan anfört, vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville ingå till Kong], Maj:t med anhållan,
att Kong! Maj:t täcktes låta utarbeta en vallag
att föreläggas Riksdagens pröfning.

Stockholm den 6 maj 1887.

Ernst Beckman.

Bil,, till Rik sd Frat. 1887. SS. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Haft. 2