Motioner i Andra Kammaren, N:o 28 (Motion 1896:28 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

och ort för valet i kyrkorna kungöra. Skulle i någon församling
offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då
kungörelsen bör uppläsas, skall på presterskapets anmodan
vederbörande kronobetjent kungörelsen skyndsamt
kringsända.

Konstitutionsutskottet, till hvars behandling denna motion torde remitteras,
behagade åt ordalydelsen gifva den form, som anses lämpligast.

Stockholm den 24 januari 189G.

J. Andersson

i Lysvik.

tf:O 28.

Af herr J. AnderSSOll i Lysvik, med begäran om skrifvelse till
Kongl. Majd angående införande af helsovårdslära såsom
läroämne vid folkskolelärareseminariema m. m.

Vid förra årets riksdag väcktes af undertecknad följande motion (u:o 186):

Enär det genom redogörelse för samaritinstitutionens verksamhet i
Sverige och andra länder i vida kretsar biff vit bekant, att esomoftast
olycksfall förekomma, medförande skador, hvilkas behandling fordrar ett så
hastigt ingrepp, att läkarehjelp ej kan i rätt tid himla erhållas, t. ex.
häftiga pulsåderblödningar eller skendöd i följd af drunkning eller inandning
af kolos, dervid hvarje minut är dyrbar för lifsräddning;

Bill. till. Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band, 8 Raft. 2

10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

och enär ej sällan i sig sjelf lindrigare åkommor genom vanvård i
första hand förvärras under tiden tills läkarehjelp hinner anlända, t. ex.
benbrott;

samt enär ej sällan till följd af mindre kroppsskador, för hvilka i det
dagliga lifvet läkare ej bruka rådfrågas (såsom mindre sår), lifsfarliga
sjukdomar, t. ex. blodförgiftning etc., kunna uppkomma;

så anser jag vara af stor vigt, att kunskapen om dessa kroppsskadors
behandling i första hand, eller den s. k. samaritundervisningen, blefve införd
såsom läroämne i rikets folkskoleseminarier för att derefter i sin tid kunna
öfverföras till folkskolan.

Om det .skulle befaras, att derigenom mångläseri och öfveransträngning
skola uppstå, så torde från kurserna i naturlära saklöst kunna uteslutas
någon underordnad del, t. ex. läran om do lägre djurarterna etc.

En annan uttalad farhåga, att genom samaritkunskapens allmänna
spridning bland folket skulle qvacksalfveri befordras, vederlägges deraf, att
denna undervisning tvärt om motverkar sjelfva underlaget för allt qvacksalfveri,
nemligen okunnighet om sakens rätta förhållande.

Af lika vigt vore, att helsovårdslära infördes såsom läroämne vid
rikets folkskoleseminarier och derefter i folkskolan. Till stöd för denna åsigt
vill jag anföra endast ett skäl. En af våra vetenskapsmän, förste stadsläkaren
i Stockholm, professor Linroth, har i skrift (professor Tigerstedts
helsovardslära pag. 722) uppgifvit, att ungefär hvar sjunde menniska, som
dör, lider af lungsot, samt yttrar, att man med tiden skulle kunna vinna
terräng i striden mot denna landsplåga genom att allmänt sprida kunskap
om förstörandet af lungsotssmittämnet. Detsamma torde gälla om flera
andra smittosjukdomar.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta införande af s. k. samaritkurser
och helsovårdslära såsom läroämnen vid rikets folkskoleseminarier
samt för detta ändamål för år 1890 anvisa erforderliga medel.

Motivet för detta förslag var att fästa Riksdagens uppmärksamhet på
behofvet af en allmännare kännedom angående naturenlig hälsovård och behandling
af skador, ådragna genom olycksfall. Jag har trott, att detta behof
skulle i väsentlig mån kunna tillgodoses genom införande af helsovårdslära
och s. k. samaritkurser såsom läroämnen vid rikets folkskoleseminarier.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

Statsutskottet, som egnade denna motion förberedande behandling, ansåg
någon åtgärd rörande helsovårdsläras införande såsom läroämne icke vara
behöflig på grund deraf, att i undervisningsplanen för nämnda läroanstalter''
föreskrifves, att undervisningen i naturkunnighet skulle omfatta äfven läran
om menniskokroppens byggnad, lifsförrättningar och vård, samt drager häraf
den slutsatsen, att härunder torde inbegripas jemväl så mycket af helsovårdslära,
som lämpligen bör i undervisningen vid seminarierna ingå.

Denna slutsats synes dock något förhastad. Ty om ock vid undervisning
i naturkunnighet — som inskränker sig till endast första klassen —
en ocn annan muntlig anvisning rörande helsovård meddelas, kan dock i
det senare ämnet ej ega rum någon egentlig undervisning, som sedermera
kan komma folkskolan och allmänheten till godo. För sådan undervisning
torde fordras såväl lärobok som lärare med fackinsigter.

Beträffande samaritkurser ville utskottet icke förneka, att sådana kunde
blifva till gagn, då derigenom färdigheten att vid hastigt påkommande olycksfall
bringa hjelp skulle ernå]la en allmännare spridning, men ansåg icke,
att Riksdagen borde på grund af enskild framställning fatta något beslut
rörande undervisningsplanen vid seminarierna.

Och dermed afstvrktes bifall till motionen.

Denna hemställan blef af båda kamrarne bifallen, dock så, att utskottets
motivering ogillades af Andra Kammaren, som ville häfda såväl hvarje
representants rätt att göra framställning som Riksdagens att yttra sig i
frågor, som angå undervisningsväsendet.

Jag har ock trott det vara icke allenast eu »rätt, utan äfven en pligt
att genom framställningen fästa uppmärksamhet på behjertansvärda förhållanden,
i synnerhet sådana, som beröra helsovården, för att få denna på
bästa möjliga sätt ordnad till nytta för den stora allmänheten. Och då
kostnaden för den föreslagna anordningen skulle enligt bifogade, af sakkunnig
uppgjord tablå — hvilken torde införas såsom bilaga till denna motion —
uppgå till endast 8,000 kronor årligen samt för uppsättning af materiel fölen
gång 1,200 kronor, torde* kostnaden få anses ganska ringa för ett så
behjertansvärdt ändamål.

Af utskottets motivering syntes framgå och vid ärendets behandling i
Andra Kammaren uttalades, att förslaget endast af formella skäl ej kunde
antagas.

Denna behandling af ärendet gifvcr anledning till motionens förnyande
med hemställan i något förändrad form, nemligen:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta vidtaga åtgärder för införande af helsovårdslära
och s. k. samaritkurser såsom läroämnen vid
rikets folkskoleseminarier.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 24 januari 1896.

J. Andersson
i Lysvik.

Bilaga till motion n:o 28.

Anmodad af riksdagsmannen i Andra Kammaren herr J. Andersson
att uppgöra kostnadsförslag för undervisning i samaritverksamhet och helsavårdslära
vid rikets folkskoleseminarier, får jag härvid meddela följande:

Jag antager, att undervisningen i dessa ämnen bör ske af läkare å de
platser, der de respektive folkskoleseminarierna äro belägna. Vid detta
förslags uppgörande har jag lagt till grund de förhållanden, som vid dylik
undervisnings meddelande vid andra läroanstalter, der fordringarna kunna
anses böra vara lika med dem i folkskoleseminarierna, egt rum.

Hvad först samaritundervisningen beträffar, så har svenska samaritföreningen,
som utgått från svenska föreningen Röda korset och fortfarande
står under dettas hägn, ända sedan våren 1884 och fortfarande anordnat
sina samaritkurser så, att hvarje kurs omfattat 5 lektioner om 2 timmar
hvardera, hvarvid hvarje lektion omfattat dels teoretiska studier, dels praktiska
öfningar. Undervisningen har fortgått med 2 lektioner i första, 2 i
andra och 1 lektion i tredje undervisningsveckan. Genom denna anordning
hafva deltagarne hunnit att mellan lektionerna hemma anställa repetitioner
och öfningar i nödiga handgrepp. Undervisningen har omfattat primär
behandling af kontusioner, sår, blödningar, förgiftade sår, benbrott, ledvridningar,
vrickningar, brännskador, förfrysning, skendöd till följd af drunkning,
qväfningsfara till följd af inandning af giftiga eller för andningen
otjenliga gaser eller genom att luften af mekaniska anledningar hindrats
från att intränga i lungorna (strypning), sanslöshet till följd af skada i

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

hjernan, af förgiftningar, vanmagt, af rus, fallandesotsanfall, värmeslag ete.
Slutligen har denna undervisning äfven omfattat läran om sårades och
sjukes lämpliga transport. För en dylik kurs har svenska samaritföreningen
i lärarearfvode hetalt och betalar fortfarande 50 kronor.

Enär emellertid motionens mening är, att de blifvande folk sköld är arne
skola utbildas till lärare i ämnet, så böra de under sin elevtid genomgå
tvenne dylika kurser, hvaraf den ena bör utgöra eu repetitionskurs i förening
med förhör i ämnet.

Omkostnaderna för undervisning i detta ämne komma således att uppgå
till 100 kronor årligen för hvarje seminarium eller för alla 12 till kronor
i,200. Kommer härtill undervisningsmateriel (förbandslådor, s. k. samaritapotek
och väggtaflor) hvilken i rundt tal kan för eu gång beräknas till 100
kronor för hvart seminarium eller för alla tolf till kronor 1,200. Detta
undervisningsmateriel bör i så fall sedermera underhållas med seminariernas
ordinarie anslag.

I helsovårdslära har jag under några terminer undervisat i Stockholms
borgarskola och dervid uppburit 7 kronor 50 öre i undervisningsarfvode
för hvarje lektion om 1 timme. Detta pris anser jag lämpligt äfven
för ifrågavarande undervisning. I helsovårdslära bör hvarje lektion ej omfatta
mer än 1 timme. De delar af helsovårdsläran, som dervid hufvudsakligen
böra behandlas, äro enligt min tanke:

1) kunskapen om de för helsan skadliga inflytelser, som kunna stå i
sammanhang med de nödvändiga lifsvilkoren (luft, ljus, vatten, föda, dryck,
värme, kläder, sömn och hvila) samt huru dessa skadliga inflytelser må,
såvidt möjligt är, undanrödjas,

2) kunskapen om de välgörande inflytanden, som kroppsrörelse, renlighet,
ett ordnadt lefnadssätt och lämpliga förströelser hafva på helsan,

3) kunskapen om de inflytanden, som markens kring våra bostäder
beskaffenhet och vård, klimat och meteorologiska förhållanden hafva på helsan,

4) om skadligheten för helsan af bruk, och framför allt af missbruk,
af njutningsmedel (sprit, tobak, kaffe etc.),

5) om medel och åtgöranden mot smittosjukdomars spridning.

En kurs i helsovårdslära, som omfattar dessa ämnen, kan medhinnas
på 20 lektioner, äfven om man beräknar 5 af dessa lektioner till repetition
och förhör i ämnet. Kostnaden för undervisningen för hvarje sådan kurs
blefve således efter föregående beräkning 150 kronor eller pr år för samtliga
12 seminarierna 1,800 kronor.

14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

Kostnaden för undervisningen i dessa ifrågavarande läroämnen skulle
således utgöra pr är.

för samaritundervisningen...... 1,200 kronor

» helsovårdslära......... 1,800 »

Summa 3,000 kronor,

hvartill kommer för undervisningsmateriel

för en gång......• . . . . 1,200 kronor

Summa 4,200 kronor.

Stockholm den 26 februari 1895.

Jacob Göransson,

med. doktor,

ledamot af Röda korsett verkställande utskott.

N:o 29.

Af herrar 31. Dalin och J. Bengtsson i Grullåkra, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående tiden för regementsmötena.

År 1893 anmodades hushållningssällskapen att yttra sig öfver den
föreslagna tiden (september månad) för arméns vapenöfningar och, om nämnda
tid ej ansågs lämplig från jordbrukets synpunkt sedt, föreslå någon lämpligare.
De flesta hushållsningsällskap, så vidt vi hafva oss bekant, afgåfvo det
utlåtande, att de ansågo september månad vara en synnerligen olämplig tid
för dessa öfningar såväl med hänsyn till jordbruket, då både höstarbetet i