Motioner i Andra Kammaren, N:o 28 (Motion 1892:28 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

N:o 28.

Af herr Olif. BulOW, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning i fråga om lämpligheten af Hofrättens
öfver Skåne och Blekinge förläggande till Lund,
m. m.

Det har länge i vårt land klagats deröfver, att i den juridiska bildningen
förefinnes eu brist, i det nödig samverkan mellan teori och
praktik saknas, att den akademiska läraren ofta icke är rätt skickad att
dana unge män till praktiska jurister, att den unge akademikern t. ex.
docenten ej får deltaga i eu''högre kollegial domstols arbeten, såsom nu
sker vid de flesta utländska universitet, belägna i städer, der äfven högre
domstolar äro förlagda. Den vetenskapliga rätten och den tillämpade
rätten vinna på att de äro resultat af gemensamt arbete. _ .

Skåne, II- dand och Blekinge hade fordom sina landsting i Lund.
Den fordne landsdomaren i Skåne, som allt sedan sextonde århundradet
både sitt säte uti det sekulariserade Allhelgonaklostrct i Lund, och som i
lön åtnjöt inkomsterna af den till ett kronolän förvandlade klosteregendom
jemte Frosta härad, afgjorde på Lunds landsting alla från häradsrätt, inom
Skånelagens område vädjade mål. Att landsdomarena i Hallan oc e
länge voro landsdomaren i Lund underordnade framgår bland annat åt
en kongl. skrifvelse d. 6 januari 1573, genom hvilken Blekinges landsBih.
till Biksd. Prot. 1892Al Samlp Afd. 2 Band. 7 Höft. (Nås 28—32) 1

Motioner i Andra Kammaren, N;o 28.

domare stämmes att försvara en sin dom inför landsdomaren på Skånes
landsting i Lund. Sjelf liade denna sistnämde att inför herredag försvara
de domar han fält. Inom den forna danska rättskipningen spelade sålunda
landstingen ungefär samma roll som hofrätterna inom den nyare
svenska. Befolkningen var så starkt fäst vid dessa förhållanden, att
då Ivristiern II år 1514 och Fredrik III år 1653 påbjödo flyttningen af
Skånes landsting från Lund till Landskrona i afsigt att upphjelpa sistnämnda
stad, dessa påbud, på grund af det motstånd de rönte, snart måste
återkallas.

Det var icke en Riksdag, som beslutade att Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge skulle förläggas till Kristianstad, utan det var Konungen
ensam. Om Biksdagen beslutat i frågan, skulle säkerligen hofrätten blifvit
förlagd till Lund, platsen dit Sveriges södra landskaps äldre traditioner
eller deras utveckling mest anvisade.

Riksdagens justitieombudsman har i sin embetsberättelse till 1875
års Riksdag lifligt framhållit nödvändighen att i vårt land närmare sammanföra
juridisk teori och juridisk praxis.

Fn juristförening, som behandlat samma fråga, har uttalat sig i
samma syfte E.

o. professor A. 0. Winroth yttrade på nämda juristföreningsmöte i
Malmö 1883, att en förflyttning af Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
till Lund kunde betecknas såsom ett lifsvilkor för att den juridiska fakulteten
skulle kunna fylla sitt kall och dermed äfven såsom ett verksamt medel
för höjandet af den juridiska vetenskapen och embetsmannabildningen i
vårt land. Såsom förhållandena nu voro, hade fakulteten svårt att vid
sig fästa tillräckliga och lämpliga krafter. De som voro juridiskt bäst
begåfvade hade en viss motvilja mot akademiens tjenst. Detta skulle med
den ifrågasatta flyttningen blifva annorlunda.

Det synes som vore juristerna i Sverige temligen öfverens i frågan,
och många af dem yrka allvarligt på hofrättens förflyttning till universitetsstaden.
Sålunda blir frågan om flyttningen alltmera betydelsefull.

Att Kristianstad vid bestämmandet af säte för hofrätten tagit företrädet
framför Lund, hade väl berott derpå, att Kristianstads läge då
ansågs mera centralt för de under hofrättens domvärjo liggande landskapen.
Men, såsom jernvägarne nu äro dragna, ligger Kristianstad snarare
i en afkrok, medan Lund åter, beläget i Skånes rikaste och för samfärdsel
mest öppna trakt, befinner sig på den allmänna stråkvägen mellan
Sverige och kontinenten vid hela det södra Sveriges ekonomiska pulsåder.
Och skulle, såsom det stälts i utsigt, Halland en gång läggas under hof -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.

rätten öfver Skåne och Blekinge, skulle Lunds belägenhet som plats för
hofrätten visa sig vara än mera central.

Hofrätten i fråga sammanbor nu under intrasslade förhållanden med
ett artilleriregemente och bor ytterst tarfligt.

Professor Schlyter i Lund sålde sin gård med en stor och väl belägen
tomt till Lunds stad för ungefär hälften af den summa egendomen
var värd, med önskan att hofrätten skulle få ett nytt hem, just der han
skrifvit sitt jättearbete landskapslagarne. Jag vågar tro att Lunds stadsfullmägtige
skulle beredvilligt göra allt hvad Lunds stad förmår för att
bidraga dertill, att hofrätten skulle få ett godt hem i staden.

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 3 år 1884 uttalade att det
kunde icke bestridas, »att både historiska grunder och vigtiga principiella
skäl» talade för hofrättens förflyttning till Lund, och utskottet kunde ej
annat än dela den åsigten om fördelarne så väl för hela den juridiska
verksamheten i landet som särskildt för den sydsvenska högskolans juridiska
fakultet äfvensom för hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Utskottet
ansåg dock, att Riksdagen borde vänta, tills Kongl. Maj:t toge frågan om
hand.

Det är emellertid detta — att Kongl. Maj:t skulle taga frågan om
hand — jag med min motion åsyftar och yrkar derför,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t ville låta verkställa fullständig
utredning af frågan om lämpligheten af Hofrättens öfver
Skåne och Blekinge förläggande till Lund samt derefter
till Riksdagen göra den framställning, hvartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 januari 1892.

Christian Biilow.