Motioner i Andra Kammaren, N:o 27

Motion 1891:27 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 27.

N:o 27.

Af herr 0. A. Brodin, om upphäfvande af tullen å fartyg.

Under 1890 års riksdag väcktes af undertecknad en motion, n:o 25,
till hvilken jag anhåller att få hänvisa, och af innehåll, att Riksdagen
måtte besluta, att den under 1888 införda tull å fartyg måtte upphäfvas.

De skäl, som anfördes i sagda motion, gälla fortfarande. Hufvudsakligast
hafva endast mycket gamla träfartyg, som varit tullfria, eller
gamla, otidsenliga jernångfartyg, som på grund af sin dåliga beskaffenhet
betingat ett mycket lågt pris och sålunda äfven lågt tullbelopp,
inköpts.

Bevillningsutskottet under 1890 års riksdag förnekade visserligen
att så var förhållandet, men enligt anteckningar hos kommerskollegium
och genom granskning af skeppslistor framgår,

att under 1888 inköptes, efter fartygstullens införande, af svenska
rederier från utlandet 22 segelfartyg, af hvilka det sist byggda var 14
år och det äldsta 46 år gammalt, hvarförutom bland dem voro 5 fartyg,
om hvilkas ålder upplysning icke kunnat erhållas. Medelåldern kan
antagas vara 26 å 27 år. — 2 ångfartyg inköptes äfven under samma
period. Af dessa var ett nybygdt om 492 tons, hvilket var bestäldt,
förr än tullen infördes, och ett ångfartyg, mätande 1,939 tons, 24 år
gammalt, inköptes i havereradt tillstånd, och kostade dess reparation
flera gånger inköpspriset.

Under 1889 inköptes från utlandet 49 segelfartyg, deraf det nyaste
var 13 år gammalt; för några steg åldern till 56 å 57 år, för en del
af de öfriga kunde åldern ej utrönas. Medelåldern var omkring 30 år.
Af inköpta 6 ångfartyg var ett 7 år, de öfriga äldre, hvaraf ett 36 år
gammalt.

Under 1890 inköptes 47 segelfartyg af trä och 4 ångfartyg. Af
segelfartygen var medelåldern emellan 22 å 23 år, förutom 4 fartyg,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 27.

9

som voro så gamla, att åldern ej kunnat utrönas. Ångfartygen voro
emellan 7 och 21 år gamla.

Af hvad här omförmälts framgår, att tullen å fartyg åstadkommit,
att endast mycket gamla fartyg inköpts, och antagligen hafva många
af dessa varit så dåliga, att de i sitt förra hemland ej ansetts sjödugliga.
Att genom tull-lagstiftningen uppmuntra och, snart sagdt, tvinga dem,
som reda i fartyg, till dylika inköp, torde ej vara klokt.

Alla, som yttrat sig om fartygstullen, såväl enskilda redare, handels-
och sjöfartsnämnder, tullkomitén, generaltullstyrelsen och kommerskollegium
hafva äfven vitsordat, att tullen å fartyg verkat skadligt
för sjöfartsnäringen. Äfven sjöfartsnäringskomitén framhåller, att om
af densamma föreslagna seglationspremier ej beviljas, måste tullen å
fartyg upphäfvas.

Äf hvad nu anförts torde framgå, att sagda tull fortast möjligt bör
afskaffas, och tager jag mig derför friheten vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att den under 1888
införda tull å fartyg måtte upphäfvas.

Stockholm den 24 januari 1891.

O. A. Brodin.

Uti ofvanstående motion instämma:

Olof Melin. G. Peyron. C. TF. Gollander.

G. Thestrup. J. F. Schöning. M. Arhusiander.

Axel Liljeqvist. Josef Andrén.

M. till Msd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afl 2 Band. 6 Käft.

2‘