Motioner i Andra Kammaren, N:o 26

Motion 1897:26 Andra kammaren

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.

N:o 26.

Af herr N. NilSSOll i Skärhus, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till ändring af konkurslagen i fråga qrn bestämmandet
af arfvode åt konkursförvaltningen.

Uti 67 § af gällande konkurslag stadgas, att arfvode till gode män
och syssloman skall bestämmas af borgenärerna, och sålunda kan det
synas, som vore altan rättfärdighet i detta hänseende uppfyld, då samma
personer, som skola betala arfvodet, äfven hafva rätt att bestämma detsamma;
men det oaktadt höres ofta klagan deröfver, att vid konkurser
större delen af massans tillgångar uppslukas af konkurskostnaderna,
enkannerligen af arfvoden till gode män, sysslomän och rättens ombudsman,
så att litet eller intet i många fall återstår till borgenärernas förnöjande.

Orsaken till denna klagan torde vara den, att i många, för att icke
säga de flesta, fall, beslutet om arfvodens storlek afgöres af några få
personer, som kunna hafva nytta af att dessa arfvoden blifva så höga
som möjligt och som sålunda göra allt för att vid denna frågas afgörande
representera stora fordringar och på grund deraf disponera öfver
ett stort röstetal.

Förhållandet torde oftast vara så, att redan vid valet af gode män
och i synnerhet vid valet af sysslomän, personer, som sjelfva hafva
ganska obetydliga fordringar, för att kunna förtjena på förvaltningen
af konkursboet, göra stora ansträngningar att förskaffa sig fullmagter
från på andra orter boende fordringsegare och sålunda sjelfva kunna
välja sig till sysslomän och sedermera på grund af dessa fullmagter så
godt som enväldigt bestämma öfver sina arfvoden.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.

23

Ett sådant tillvägagångssätt synes mig i högsta grad förkastelsevärdt,
och likväl torde det vara allmänt bekant, att detta sätt att gå till
väga icke sällan förekommer.

Om det här ofvan påpekade sätt att gå till väga vid val af funktionärer
i och vid röstningar inom konkursbo kunde bortskaffas, derigenom
att om möjligt sådana bestämmelser uti konkurslagen infördes, såsom:
dels att vid val af gode män och syssloman uti konkurser ingen på
grund af fullmagt finge utöfva rösträtt för mera än en fordringsegare
och dels, och framför allt, att gode män och syssloman, vid bestämmandet
af arfvoden för dessa befattningar samt vid bestämmandet af
arfvodet till rättens ombudsman, icke må på något vilkor utöfva rösträtt
på grund af fullmagt, är jag öfvertygad, att de öfverklagade missbruken
skulle i väsentlig mån blifva stäfjade.

Då jag emellertid icke tilltror mig att kunna framlägga ett formuleradt
lagförslag för att uppnå det åsyftade ändamålet, anhåller jag vördsamt,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade till nästa Riksdag
inkomma med förslag till sådana ändringar af konkurslagen,
att uti motionen omförmälda missbruk måtte
i möjligaste mån förekommas.

Stockholm den 27 januari 1897.

I motionens syfte instämma:

Edw. Svensson Ola Persson,

från Karlskrona. Rinkaby.

Nils Nilsson,
Skärhus.

Nils Svensson,
Olseröd.