Motioner i Andra Kammaren N:o 26 (Motion 1893:26 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren N:o 26.

N:o 26.

Af herr Chr. BiilOW, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande och framläggande af förslag i syfte af
statens öfvertagande utaf städernas utgifter för rättsskipning,
kronouppbörd och exekutionsväsen m. m.

Med arméförslagets antagande vid urtima riksdagen 1892 måste skattefördelningen
i Sverige undergå en så betydande förändring, att någon större
sådan icke inträffat under innevarande århundrade.

Med denna förändring drabbas städerna alltför hårdt af beskattningen,
om icke deras likställighet med landtkommunerna på andra områden än den
nya beskattningens kan åstadkommas.

Hittills hafva städerna varit i det närmaste befriade från landtförsvarets
bördor. Men derför hafva de i stället mera än landtkommunerna
kunnat bära utgifter för fattigvård, helsovård o. s. v., och sjelfva hafva de fått
vidkännas utgifter för rättsväsen, kronouppbörd och polisväsen m. m.

Sundhetsvården kostade städerna år 1880 1,128,666 kronor, landsbygden
endast 474,772 kronor.

Fattigvårdsutgifterna i städerna uppgingo år 1882*) med en befolkning
af 692,446 till mera än hälften af landsbygdens med en befolkning af
3,873,222. Orsaken till de större fattigvårdsbördorna i städerna är till
stor del den beständiga inflyttningen af fattiga från landskommunerna till
städerna.

*) Sifferuppgifterna äro till hufvudsaklig del hemtade ur 1883 års skaltefördelningskomités
utmärkta utredningar. Siffror för de senare åren visa ännu större olikheter vid
jemförelser mellan stad och land; men då skattefördelningskomiténs siffror äro fullt ordnade,
tillåter jag mig att i de flesta fall använda dem.

Bill. till liiksd. 1‘rot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Höft. (N:is 26—31). 1

Motioner i Andra Kammaren N:o 26.

Elementar- och teknisk undervisning kostade städerna raer än en half
million kronor.

Med min motion afser jag icke att städerna vid den nya skattefördelningen
skola på något särskilt sätt gynnas af staten; endast att — när
de nu förlora sin förut gynnade ställning och i beskattningsväg blifva likstälda
med landtkommunerna — de må befrias från de tryckande utgifter,
hvilka de utöfver landtkommunernas få vidkännas.

Städernas rådhusrätter och magistrater fylla numera i väsentlig mån
funktioner i statens tjenst, men aflönas af stadskommunerna. Så är ock förhållandet
med tjensteman för kronans uppbörd, exekutionsväsen, fångvård,
polis, helso vård m. m., allt sådant som på landsbygden bekostas af statsmedel,
till hvilka städerna i större mån än landtkommunerna bidraga.

Städerna hafva i öfvervägande grad fått betala de medel, hvilka anslås
till landtmannanäringar. År 1879 t. ex. erhöll landsbygden af allmänna
medel 11 ,i procent, städerna deremot endast 2,i procent.

1883 års skattefördelningskomité uttalade sig för att staten skulle i
stad liksom på landet aflöna alla för rättsskipningen, polisväsendet, kronouppbörden
m. m. anstälda tjensteman.

Komitén yttrar bland annat:

»Rådhusrätternas ställning blefve fullt klar; dess ledamöter blefve
äfven till formen, hvad de redan länge faktiskt varit: statens embetsman».
— »En ombildning — fortsätter komitén — af vårt domstolsväsen har
länge varit ett önskemål. Städernas rådstufvurätter och magistrater och de
senares ännu delvis kommunala karakter hafva utgjort ett af de förnämsta
hindren. Under förutsättning att komiténs förslag — — — varda antagna,
låter sig domstolsreformen vida lättare genomföra. Hand i hand med densamma
komme antagligen att gå besparingar så väl af arbetskrafter som ock
ur rent ekonomisk synpunkt, hvarigenom således äfven åtminstone småningom
en lindring i statens iklädda nya förbindelser kunde inträda.»

Professor Rydin, som var ledamot af skatteregleringskomitén, beräknade
statens nya utgifter för den nya ordningen till ej mera än 200,000
kronor. Han framhöll nemligen att betydliga förenklingar och besparingar
kunde göras.

Redan långt tillbaka i tiden hafva stadskommunerna varit hårdt tryckta
med dryga aflöningar till embetsmän. Så berättas att Göteborg en gång
hade tre presidenter, hvilka hvardera hade högre lön än »en hög herre af
rikets råd.»

Det torde här böra visas, huru det i städerna med en orimlig rösträtt
herskande partiet tillåtit sig, ännu mera i senare tider, uppsätta ett allt för
stort antal embets- och tjenstemän och så rundligt aflöna dessa, att ett mot -

Motioner i Andra Kammaren N:o 26.

svarande förhållande knappast på något område är till finnandes inom de af
staten aflönade embetsmannacorpserna.

Malmö stad betalar för rättsskipningen och krön ouppbörden till:

borgmästaren................................................................................. kronor 11,202

4 rådmän tillsammans............................................................... » 33,410

en extra rådman ........................................................................ » 823

magistratssekreteraren ............................................................ » 6,800

4 notarier i rådhusrätten tillsammans ................................. » 20,889

polismästaren .............................................................................. » 6,349

polisnotarien................................................................................. » 2,837

stadsfiskalen .......................................................................... » 5,550

exekutionsnotarien ..................................................................... » 2,994

stadsfogden.................................................................................... » 4,500

4 underfogdar tillsammans ................<..................................... » 8,600

auktionskommissarien.................................................................. » 3,430

auktionsnotarien........................................................................... 8 2,781

auktionsutroparen........................................................................ 8 1,048

kronouppbördskamreraren och mantalsskrifningsförrättaren »_8,400

Summa kronor 119,613: —

Jag tror. mig veta, att denna summa sedan år 1883 blifvit icke obetydligt
ökad. Under tiden hafva ock pensioner i någon män utdelats.

Medan Malmö med en befolkning af 46,283 personer hade 119,613
kronor i utgifter för rättsskipning och kronouppbörd, hade staten för samma
ändamål i domsagan utanför Malmö, Oxie och Skytts, med en befolkning af
37,522 personer, en jemförelsevis obetydlig utgift.

Lunds stad betalar för rättsskipningen och kronouppbörden till:

borgmästaren .............................................................................. kronor

stadsnotarien................................................................................. *

3 rådmän tillsammans ............................................................... »

stadsfiskalen*).............................................................................. 8

stadsfogden.................................................................................... 8

(lönen ökad efter 5 år med 500 kronor, efter 10 år med
ytterligare 500 kronor).

kronouppbördskassören............................................... 8

10,227

11,484

16,066

2,259

2,225

4,561:

Summa kronor 46,822: —

*) Stadsfiskalen i Lund har senare äfven blifvit poliskommissarie och åtnjuter i denna
egenskap 2,500 kronor.

Motioner i Andra Kammaren N:o 26.

Denna summa har sedan år 1882 blifvit ökad och kommer att än
mera ökas, när en af Kongl. Maj:t faststäld ny lönestat kommer att
tillämpas.

Medan Lund nämnda år med en befolkning af 14,759 personer hade
46,822 kronor i utgifter för rättsskipning och kronouppbörd, hade staten för
samma ändamål i domsagan utanför Lund, Torna och Bara härads, med en
befolkning af 41,341 personer, en betydligt mindre utgift.

Inom alla förhållanden i detta hänseende rörande stad och land kan
visserligen icke en jemförelse blifva möjlig, men olikheterna äro dock så
stora, att de obestridligen böra af regering och Riksdag allvarligt uppmärksammas.

(År 1890 afdömdes vid Lunds rådhusrätt 179 tvistemål, 258 brottmål;
ansökningar och anmälningar voro 2,341. — Vid Torna och Bara häradsrätt
afdömdes samma år 75 tvistemål, 146 brottmål; ansökningar och anmälningar
voro 1,422).

Malmö stad med 46,283 personer hade 13 rättsskipande i rådhusrätten;
domsagan utanför staden, Skytts och Oxie, med 37,522 personer,
hade endast en rättsskipande.

Lunds stad, med 14,759 personer, hade 5 rättsskipande i rådhusrätten;
domsagan utanför staden, Torna och Bara, med en folkmängd af 41,341,
hade blott en rättsskipande.

Alltså en rättsskipande person för 41,341 personer på landet, fem
dito för 14,579 personer i stad!

Utgifterna för rättsväsendet drabba städernas befolkning mycket olika.
Dessa utgifter uppgå t. ex. i Stockholm, der man för rättsskipningen och
kronouppbörden årligen utbetalar 436,712 kronor, till 1 krona 43 öre pr
person af folkmängden, i Göteborg, der man betalar för samma 154,220
kronor, till 1 krona 97 öre pr person, i Lund till 1 krona 65 öre pr person,
i Skanör och Falsterbo till 2 kronor 26 öre pr person, i Kongsbacka till
icke mindre än 4 kronor 85 öre pr person, i Säter till 4 kronor 86 öre pr
person af folkmängden.

Skattefördelningskomitén framhåller, att »ett verkligt slöseri» råder i
städernas aflöningsförhållanden, och påvisar, att »betydande besparingar tvifvelsutan
kunna ernås» vid en af staten genomförd omgestaltning af städernas
nuvarande judiciella och öfriga för statsförvaltningens syften verkande myndigheter,
i det samma aflöningsgrundsatser, Indika nu gälla för landsbygden,
skulle fastställas för städerna.

Med den nya skattefördelningen, som fjorårets urtima Riksdag beslutat,
blir det nödvändigt att tillse, det befolkningen i städerna ej får bära betydligt
större skattebördor än landets öfriga befolkning och att man således ej

Motioner i Andra Kammaren N:o 26.

mera påtvingar städerna en flerdubbel beskattning mot landsbygdens för
rättsskipning och kronouppbörd m. m., m. m.

År 1888 uppgingo landskommunernas skulder till 16,259,873 kronor,
städernas till 128,062,115 kronor. Denna städernas skuldsättning är för
stadsbefolkningen redan alltför tryckande och hotar likväl att förvärras.

Det påstods förr, att staten, med beviljandet af tolag till stapelstäderna,
på detta sätt aflönade städernas embetsman på det juridiska och administrativa
området. Men endast ett ringa antal städer erhålla tolagsmedel.

(Frågan om tolagens aflösning i några städer torde icke böra saipmanföras
med de nya skattefördelningsfrågorna. Frågan om tolagen är en mera
enskild fråga mellan dessa städer och staten).

Med förenkling i städerna på det juridiska och administrativa området
vore det lättare att genomföra en förenkling i vårt lands rättegångsväsen.

Nya stora samhällen uppstå hastigt i våra dagar vid åtskilliga jernvägsstationer
och öfverstiga i befolkningssiffror de flesta af våra många
mindre städer. Dessa nya samhällen hafva inga utgifter för rättsskipning och
kronouppbörd m. m. Jemförda med dessa nya samhällen kunna städerna
visserligen stoltsera med en egen rättsskipning, medan de sakna hvarje skymt
af rättvisa i den beskattning, som skulle vara lika för stad och land.

På grund af det anförda får jag härmed hemställa, att Riksdagen må
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t, med den nya skattefördelningen i
landet, ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i städernas judiciella och administrativa
förhållanden, att full likställighet mellan stad
och land må ernås, så att staten äfven för städerna må
bestrida utgifterna för rättsskipningen, kronouppbörden,
exekutionsväsendet, inqvarteringen, fångvården, polisväsendet
(beträffande de öfvervakande och ledande personerna)
samt helsovården.

Stockholm den 25 januari 1893.

Christian Bulmv.