Motioner i Andra Kammaren, N:o 26

Motion 1890:26 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.

att Riksdagen måtte besluta, att den under 1888
införda tull å fartyg måtte upphäfvas, samt att tillämpningen
deraf må fortast möjligt träda i kraft.

Stockholm den 18 januari 1890.

O. A. Brodin.

N,o 26.

Af herr J. P. JailSSOll i Saxhyttan., om ändrad lydelse af § 1
i förordningen i afseende på handel om lösören m. m. den 20
november 1845.

I kong!, förordningen den 20 november 1845 föreskrifves, som
bekant, åtskilliga särskilda åtgärder, hvilka skola iakttagas för att lösören,
kvilka sålts, men förblifva i säljarens vård, må kunna fredas från
utmätning för säljarens skuld. Underlåtenhet af någon bland de sålunda
föreskrifna åtgärderna medför förlust af den säkerhet, som köparen genom
aftalet velat bereda sig, och den försålda egendomen kan utmätas för
säljarens skuld såsom en honom fortfarande tillhörig egendom. Afsigten
med dessa inskränkande föreskrifter är tydligen att skydda säljarens borgenärer
mot förlust genom dylika lösöreköp.

Men i ett fall -— och detta ett ganska vigtigt — bereder förordningen
borgenärerna intet skydd. Om nämligen säljaren försättes i
konkurs, förblir en lösöreköpsafhandling gällande gent emot konkursboet,
äfven om med densamma icke så förfarits som i 1845 års förordning
föreskrifves. Meningarne hafva visserligen varit delade derom, huru förordningen
härutinnan bör tolkas. Så har professor E. Y. Nordling i

15

Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.

sin afhandling om lösöreköp (andra upplagan, sid. 72 och 73) bestämdt
uttalat den åsigt, att konkurs i detta afseende bör anses lika som utmätning.
Men i praxis har en motsatt åsigt gjort sig obetingadt gällande
(se bland annat två af högsta domstolens år 1883 meddelade domar,
införda i nytt juridiskt arkiv, årg. 1883, sid. 78 och sid. 164).

Då emellertid enligt min uppfattning, som äfven af erfarenheten
bestyrkts, lagstiftaren bär lika stor anledning att föreskrifva särskilda
försigtighetsmått för att ett lösöreköp skall blifva beståndande gent emot
borgenärerna i säljarens konkurs, som då fråga är om egendomens fredande
mot utmätning, tillåter jag mig föreslå,

att Eiksdagen för sin del behagade antaga följande
ändrade lydelse af § 1 i förordningen den 20
november 1845:

Den, som tillhandla!- sig lösören, och tillåter, att
desamma få i säljarens vård qvarblifva, bör så vida
de skola fredas från utmätning för säljarens skuld och
från att tagas i anspråk såsom tillgång i säljarens konkurs,
upprätta skriftlig afhandling----------

----— — dess protokoll företes.

Jag anhåller om remiss till lagutskottet och hemställer tillika, att
utskottet ville, om min framställning vinner utskottets bifall, vidtaga den
redaktionsförändring, som kan finnas behöflig.

Stockholm den 22 januari 1890.

J. P. Jansson.