Motioner i Andra Kammaren, N:o 25 (Motion 1896:25 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

N;o 25.

Af herr 0. ErickSOn i Bjersby in. fl.,
häleri å fläsk.

angående höjning afl

Efter det Riksdagen år 1888 åsatt artikeln fläsk, andra slag än rökt,
en införseltull af 20 öre per kilogram, blef denna tullsats år 1892, med
föranledande af då rådande jemförelsevis höga pris å lifsförnödenheter i allmänhet,
i sammanhang med andra tullförändringar nedsatt till 10 öre per
kilogram, hvilken senare tullsats allt jemt derefter varit gällande.

De förhoppningar om bättre tider för landets jordbrukande befolkning,
som 1892 års stegring af försäljningsprisen å landtbruk sprodukter ingaf en
och annan, hlefvo, som bekant är, dock alltför snart gäckade; och förhållandena
blefvo inom kort af den art, att det befans oundgängligt, att å
omalen och malen spanmål in. fl. jordbruksprodukter införa ett högre
skydd än det Riksdagen förut från och med år 888 bestämt.

Deremot qvarstår, såsom redan nämnts, fortfarande oförändrad 1892
års tullsats å artikeln fläsk, andra slag. Att någon förändring deri, oaktadt
dess sammanhaang med tullskvdd å öfriga jordbruksalster, ej ännu vidtagits,
beror dock ingalunda derpå, att försäljningsprisen å denna vara
skulle efter år 1892 varit sådana, att fläsk fortfarande skulle kunna utan
allt för stora uppoffringar produceras. Verkliga förhållandet är, att efter år
1892 priset å fläsk varit stadt, snart sagdt, i ständigt nedgående.

Detta, synnerligen för en stor del af landets mindre jordbrukare, ytterst
bekymmersamma förhållande föranledde också, senast vid sistförflutna riksdag,
framställningar om höjande af tullen å fläsk. Dervid framhölls, hurusom
på vida sträckor af landsbygden svinafveln är en vigtig, somligstädes

Motioner i Andra Kammaren, N:o 25.

den allra vigtigaste förvärfskällan för jordbrukets idkare. Dessa framställningar
ansåg också 1895 års bevillningsutskott vara behjertansvärda, och
utskottet, som yttrade, att de sedan år 1892 förändrade prisförhållandena
borde föranleda eu höjning af skyddet för ifrågavarande handtering till
samma belopp som under åren närmast före 1892, föreslog, att tullen för
fläsk, andra slag, måtte höjas till 20 öre per kilogram. Utskottets förslag,
som bifölls af Första Kammaren, blef dock af Riksdagen i gemensam votering
afslaget; och sålunda blef vo de förväntningar, i främsta rummet de
mindre jordbrukare och de lager af landsbygdens befolkning, hvilka icke
idka jordbruk i egentlig mening och således ej draga någon väsentlig nytta
af spanmålstullarne, stält till Riksdagen, af densamma svikna. Men valen
förhöjning af ifrågavarande tullsats nästlidet år af behofvet påkallad,
hafva dock under det år, som sist förflutit, förhållandena gestaltat sig på
sådant sätt, att förhöjningen numera kan sägas vara oafvislig. Ännu i
början af år 1895 kunde för 1 kilogram fläsk erhållas 50 öre, stundom
några öre derutöfver. Redan detta pris var för producenten alldeles otillräckligt.
Derefter har priset ytterligare undan för undan sjunkit, så att
det för närvarande är- omöjligt att vid försäljning af denna vara erhålla i
allmänhet mera än omkring 40 öre för 1 kilogram. Ingen lärer väl vilja
förneka, att detta pris är för producenten helt enkelt ruinerande, och att,
derest Riksdagen icke räcker denna handtering eu hjelpsam hand, densamma
måste tillintetgöras. Man har väl hört framhållas, att äfven den mindre
svinuppfödaren måste förändra metod eller öfvergå till den, som numera
af den större jordbrukaren, hvilken har mejeri, skall hafva antagits; derigenom
skulle, påstår man, äfven med nu gällande tullsats, denna handtering
blifva lönande. Ett sådant påstående är lätt att framställa, men röjer
endast obekantskap med de verkliga förhållandena. Ty huru skulle det
blifva möjligt för den mindre jordbrukaren, hvilkens hela årliga svinproduktion
vanligen inskränker sig till uppfödandet af ett par eller några få
stycken djur, att på annat sätt än hittills uppföda eller afyttra dem. Han
får nog uppföda dem hädanefter såsom hittills och afyttra dem till närmaste
uppköpare, som derefter exporterar dem; och uppköparen kommer nog hädanefter
såsom hittills att ensam åtnjuta vinsten af producentens möda och
omtanke. Lika liten betydelse torde den någon gång lernnade hänvisningen
till de svenska svinuppfödarne att här i landet använda den amerikanska
slagtnings- och saltningsmetoden, hvarigenom svenska fläsket skulle
kunna eu längre tid än nu är förhållandet förvaras, hafva. Uppenbart
torde nemligen vara, att den slagtnings- och saltningsmetod, som användes

Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.

vid Amerikas ofantligt stora svinslagterier, icke kan komma till användning,
åtminstone ej hos en hvar svinuppfödare, här i landet, der af lätt
insedda skäl djuren näppeligen ej heller kunna uppnå den storlek som i
Amerika.

Med hänsyn till de förhållanden, vi nu i korthet vidrört och med
åberopande i öfrigt af hvad vid nästlidne riksdag anfördes i afsigt att
åstadkomma ett i någon mån verksamt skydd för den inhemska fläskproduktionen,
tillåta vi oss derför föreslå en höjning af nu gällande tullsats
å artikeln fläsk, andra slag än rökt.

Hvad beträffar höjningens belopp, så, ehuru det torde vara uppenbart,
att den höjning, som vid nästlidet års riksdag af bevillningsutskottet föreslogs,
icke motsvarar verkliga behofvet, då försäljningspriset under sistförflutna
år, såsom vi förut nämnt, ytterligare nedgått med minst 10 å 15
öre per kilogram, skola vi dock, för att icke äfventyra frågans i någon mån
lyckliga lösning, icke gå utöfver nämnda utskotts förslag.

Vi tillåta oss derför vördsamt föreslå,

att Eiksdagen behagade höja tullen å fläsk, andra slag
än rökt, till 20 öre per kilogram.

I händelse Riksdagen finner för godt bifalla hvad vi sålunda föreslagit,
få vi tillika vördsamt hemställa,

att Riksdagen i följd deraf beslutar höjning af tullen
å fläsk, rökt, från nuvarande beloppet 25 öre till 30 öre
per kilogram.

Och anhålla vi slutligen om Riksdagens beslut derom, att dessa ändrade
högre tullsatser skola, så fort ske kan, vinna tillämpning.

Stockholm den 20 januari 1896.

Oskar Erickson,

J. Anderson
i Tenhult,

C. F. Petersson
i Dänningelanda,

Joh. Sjöberg,
W. Bengtsson

i Häradsköp,

J. A. Johansson

i Bastholmen,

J. G. Hazén,
J. August Sjö,

A. G. Jönsson

i Mårarp,

Motioner	i Andra Kammaren,	No 25.
Magnus Andersson,	Olof Persson i Killebäckstorp,	Oskar Nyländer,
Nils Jönsson,	S. Arnoldsson,	Aug. Peterson,
A. Magnusson,	And. Andersson i Backgården,	Sten Nordström,
C. G. Bergendahl,	Pehr Andreasson i Tunge,	P. Svensson,
Axel Carlsson,	B. Dahlgren,	Anders Olsson i Tyller ed,
Oscar Larsson i Mörtlösa,	Gustaf Anderson,	C. J. Jakobson,
C. E. Johansson	J. A. Johansson	E. G. Fredholm
i Berga,	från Strömsberg,	i Saleby,
A. Emil Baaz,	Carl Andersson i Skeenda,	L. P. Mallmin,
Jan Eliasson,	(Jarl Persson,	Adolf Ericson,
A. J. Högstedi,	Gust. Odqmst,	Carl Rydberg.

Bih. till Biksd. Prat. 1890. I Sami, 2 Afd. 2 Band, 7 Höft,