Motioner i Andra Kammaren N:o 253

Motion 1899:253 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren N:o 253.

1

N:o 253.

Af herr M. Halm, om ändring i §,§ 102 och 106 regeringsformen.

Då vår nuvarande riksrätt, som ju är ett barn af år 1809, i anledning
af förändringar i vår administration under senare delen af seklet,
med svårighet kan fungera som sådan, enär en stor del förutvarande
funktionärer inom densamma upphört att existera, men då enligt min
uppfattning en sådan institution bör finnas till inom en konstitutionel stat,
huru sällan dess verksamhet än tages i anspråk, och då jag anser, att ej
blott det rättsliga, utan äfven det politiska elementet — om ock i mindre
grad än det förra — bör åtminstone medelbart vara representeradt i riksrätten,
hvarför jag föreslår, att Riksdagens kamrar hvar för sig böra ega
att utse ledamöter i nämnde rätt; så får jag, för att i vår regeringsform
fylla en af tidsförhållandena föranledd lucka, något som jag anser både nödigt
och nyttigt, härmed hemställa,

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till
ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen att
hvila till vidare grundlagsenlig behandling.

Regeringsformen.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant
fall bestå af presidenten i Svea hofrätt, hvilken deruti
före ordet, presidenterna i de öfriga hofrätterna och

Bih. till Riked. Prof. 1830. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 76 Käft. (N:o 253.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 253.

kammarrätten, fyra de äldsta statsråden, tvä af Första
Kammaren och tvä af Andra Kammaren, ä sista lagtima
riksdag af hvarje treårsperiod i Andra Kammaren, valda
ledamöter att fungera under nästa treårsperiod. Suppleanter
för riksrättens ledamöter äro för hvarje särskild
kategori äldsta hofrättsrådet i hofrätterna, äldsta kammarrättsrådet,
äldsta statsrådet, näst efter de fyra ordinarie
statsrådsledamöterna af riksrätten, och två af hvardera
Riksdagens kamrar för tre år valde suppleanter. De af
Riksdagens kamrar valda ledamöter och suppleanter kunna
ej vara medlemmar af Riksdagen. Då antingen justitiekansleren
eller justitieombudsmannen finner sig befogad
att högsta domstolen samfäldt eller särskilde dess ledamöter
inför riksrätten tilltala, äske han hos presidenten
i Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig
kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Ordföranden
foge derefter anstalt om riksrättens sammanträde, för
att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning
behandla. Skulle emot förmodan han detta underlåta,
eller någon af de öfriga förenämnde embetsman eller af
Riksdagens kamrar välde ledamöter, sedan desse senare
uppdraget sig åtagit, undandraga sig att uti riksrätten
deltaga'', stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse
af deras embetspligt till lagligt ansvar. Hafva en eller
flera af riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes
mot någon af dem laga jäf, vare ändock rätten domför,
om nio deruti sitta. Är presidenten i Svea hofrätt af
laga förfall eller jäf hindrad, företräde dess ställe den
äldste i tjenst varande presidenten. Denna domstol
ege, sedan ransakningen fulländad är, och domen efter
lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen
hafve magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget
att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till den
dömdes återinsättande i rikets tjenst.

§ 106.

Finner utskottet

Motioner i Andra Kammaren, N:o 253.

3

inför riksrätten, hvaruti, i stället för statsråd, fyra de
äldsta justitieråd i dessa fall komma att säte taga med
dernäst äldsta justitieråd som suppleant och gånge härmed
som — — — — — — — — — —

faststäld varder.

Stockholm den 29 april 1899.

M. Dahn.