Motioner i Andra Kammaren, N:o 24 (Motion 1887:24 Andra kammaren - janmar)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.

N:o 24.

Af herr L. JÖIlSSOll i Sandby, om upphörande af skyldigheten
att förnya inteckningar, som Uifvit i fastighetsbok
införda.

Under senare åren har en allmän sträfvan förmärkts att bereda allmänheten
billigare kapitaltillgångar, hvarigenom jordbruk och näringar
kunde blifva satta i tillfälle att bestå i den svåra täflan, som uppkommit
i följd af, bland annat, en tilltagande införsel utaf utländska produkter
och industrialster. Ett af de hinder, som dervid möta, består i de af
Kongl. Maj:ts förordning den 16 juni 1875, §§ 19, 20 och 21, stadgade
inteckningsförnyelserna. Det är nemligen ganska kostsamt att i och för
dessa förnyelser göra tvenne tingsresor, lösa protokoll m. m., b vilka kostnader
alltid påföras gäldenären. Utom dessa olägenheter förefaller det
högst besynnerligt, att eganderätt till eu på lagliga grunder tillkommen
pant skall gå förlorad endast derigenom, att man åt ett eller annat
skäl försummat att inom de tio årens utgång förnya en inteckningshandling.

Ett af de vigtigaste skälen till borttagande af dessa förnyelser är,
enligt min tanke, att det derigenom blefve möjligt för den enskilde att
utan mellanhänder på goda inteckningar skaffa sig billiga utländska lån,
b vilket nu är omöjligt, då den föreskrifna inteckningsförnyelsen alltid gifver
anledning till utländingars misstro.

Ett af de skäl återigen, som anförts mot en sådan åtgärd, är svårigheten
att få en inteckning dödad, i den händelse inteckningshandlingen
på något sätt blifvit förstörd. Den komité, som af Kongl. Maj:t erhållit
uppdrag att uppgöra »förslag till förändrade stadganden för betryggande
af egande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet», har i sitt betänkande

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.

af den 10 juli 1867, § 53, uti nyssberörda afseende uttalat sig på följande
sätt: »Vill ägare af fastighet låta döda inskrifning för fordran, som
gulden är, men säger sig ej kunna förete den handling, hvarå inskrifningen
blifvit beviljad, förty att den förkommit: visar han synnerliga
skäl för riktigheten af den uppgift, och äro tio år förflutna, sedan in skri fningen
beviljades, eller anteckning rörande densammas företeende inför
rätta i fastighetsboken senast gjordes; då må rätten utfärda kallelse å den,
som saken röra kan, att hos rätten anmäla, om han emot inskrifningens
dödande har något att anmäla; och varde det i fastighetsboken antecknadt.
Den kallelse varde genom sökandens försorg tillstäld den i fastighetsboken
antecknade innehafvare!! af inskrifningen, om han känd är och träffas
kan, samt derjemte af rätten anslagen och kungörelse derom införd i
Ivongl. Maj:ts befallningshafvandes i länet allmänna kungörelser, så ock i
allmänna tidningarne och i tidning inom orten, der sådant ske kan, tre
gånger minst tre månader emellan hvarje gång. Göres ej inom natt och
år från sista kungörelsedagen eller från kallelsedagen, der den senare är,
anmärkning emot ansökningen, och har ej eller inom sagde tid, i den
ordning här ofvan sägs, anteckning i fastighetsboken skett om handlingens
uppvisande inför rätta; varde inskrifningen dödad».

Denna åtgärd anser jag tillfyllestgörande och tager mig derföre friheten
föreslå,

att alla slags lagligen tillkomna och i fastighetsbok
införda inteckningar hädanefter icke behöfva förnyas.

Anhålles om remiss till lagutskottet, hvilket behagade föreslå de
lagförändringar, som härutinnan kunna blifva erforderliga.

Stockholm den 25 januari 1887.

Lasse Jönsson.