Motioner i Andra Kammaren, N:o 243

Motion 1869:213 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.

3

att Riksdagen må besluta uppflyttning af lägre elementarläroverket
i staden Ystad till fullständigt högre elementarläroverk
på så väl den lärda som reala linien, samt anslå de medel,
hvilka, för en ökad lärarepersonal derstädes, komma att erfordras.

För bifall till denna förnyade hemställan tala ytterligare följande förhållanden:

l:o. att ynglingarnes antal vid ifrågavarande läroverk vidare stigit. Det
utgjordes under förliden hösttermin af icke mindre än 130 enligt bilagde katalog,
oaktadt nödtvånget att hvarje år derifrån dimittera till stiftets högre, men öfverfyllda
läroverk.

2:o. att staden och orten visat ytterligare intresse för läroverkets uppflyttning,
då principalerna uti stadens sparbank enligt 5 § i närlagda protokoll den 3
Maj sistlidne år afsatt ocli förbundit sig fortfarande afsätta minst 4,000 R:dr Runt
af bankens arliga vinst till fond för bestridande af kostnaderna för blifvande byggnader
till, som orden lyda, “ett väl ordnadt elementar-läroverk här i staden".

3:o. att nu befintliga läroverks-lokaler under nästlidet år blifvit så utvidgad,
att om, såsom länge skett och fortfarande sker uti grannstäderna Malmö och
Lund, ett eller några läsrum förhyras utom densamma, tillräckligt utrymme för ett
högre elementarläroverk icke saknas.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 27 Januari 1869.

S. Trägårdh.

N:o 213.

Af Herr Allders Nilsson från Malmöhus län: Om upphäfvande aj Kongl.

Förordningen den 21 Mars 1844, angående förbud mot lotteriinrättningar.

Vid sista riksdag väckte jag förslag om sådan ändring i Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1844, att lotterier äfven här i landet må kunna inrättas, under

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.

vilkor att Konungens Befallningshafvande pröfvat, om garantier finnas för lotteriföretaget.

Mot detta mitt förslag anmärktes af Lag-Utskottet hufvudsakligen, att, då
utgången af ett lotterispel uteslutande beror på slumpen, vore detta spel lika äfventyrlig!,
som hvilket annat spel som helst; att hoppet om en betydlig vinst ofta
förledde obemedlade att på lotterispel uppoffra hvad som vore nödvändigt till fyllande
af egna och familjens angelägnaste behof; samt att det äfven vore ur synpunkten
af samhällets sedliga uppgift som lotterispel blifvit förbjudet.

Jag vill icke fästa alltför stor vigt vid Utskottets yttrande derom, att utgången
af lotterispel uteslutande beror på slumpen. Tror man att slumpen uteslutande
reglerar spelets gång, så är svårt att beräkna gränserna för slumpens herravälde,
ty hvarför skulle detta vara inskränkt till spel? Äfven de klokast uppgjorda
planer kunna genom omständigheter, som ingen mensklig vishet kunnat förutse,
tillintetgöras. Sker sådant också genom slumpens inverkan? För min del vill jag
gerna i händelsernas gång, i det största som det minsta, se verkningar af en osynlig
styrande magt, som är högre än den menskliga klokhetens; men om så är,
hvarför skulle ej denna osynliga magt också kunna tänkas hafva sin hand med vid
afgörande af spelets annars oberäkneliga utgång? Huru många aftal gifves det ej,
dem lagen tillåter och skyddar, till grund för hvilka ligger blott möjligheten att
en händelse kan inträffa, men om hvilken ingen kan på förhand beräkna, huruvida
den verkligen kommer att ske. Så till exempel tillåter lagen 2 personer att aftala,
att den, som öfverlefver den andre, skall ärfva den först döde. Vore lagstiftaren
konseqvent, skulle sådana aftal förbjudas, ty man kan ej på förhand beräkna utgången
af detta aftal. Man skulle vidare kunna säga, att försäkringsbolag mot eldfara
också hvilar på hoppet om lyckliga tillfälligheter, ty om alla de byggnader, som
försäkras, uppbrunno, skulle försäkringsbolaget ruineras. Inträffa åter inga eldsvådor,
erbjuder ett brandförsäkringsbolag “möjligheten af en jemnförelsevis högre
vinst1'', för att begagna Utskottets ord om lotterispel

Hvad angår den omständighet, att hoppet om en lycklig vinst skulle förleda
den obemedlade att på lotterispel offra hvad som vore oundgängligt till lifvets
uppehälle, så har någon lagstiftning ännu aldrig kunnat hindra den, som vill förstöra
sin egendom, derifrån. Ett sådant förmynderskap är från statens sida både
oberättigadt och overkställbar!. Det är ju handlingens egenskap af frivillighet, som
bestämmer hennes sedliga värde. Tag bort alla frestelser, alla möjligheter för menniskan
att afvika från det rättas väg, och menniskan blifver en blott maskin. Hennes
dygd blir då en naturdrift, icke ett genom begärens kufvande vunnet herravälde
öfver sig sjelf. Dessutom är frestelsen, att den fattige skall genom lotterispel
ruinera sig, mindre än vid något annat tillfälle, då vaksamhet mot begären
erfordras, enär den tid, som förflyter mellan hvarje dragning, lemnar rum för eftertanken,
innan en ny insats göres.

5

Motioner i Andra Kammaren, N:o 3M3.

Jag har i det föregående redan bemött det skäl, som anföres mot lotterispel,
hemtadt ur samhällets pligt att värna sedligheten. Den, som spelar i förlitande
på slumpens gunst, handlar visserligen osedligt, men då är nästan hvarje
annan handling, han företager, .osedlig, ty tror han på slumpen i ett, måste han,
om han är konseqvent, tro derpå i allt, enär hvarje handlande hvilar på ett hopp,
som lika väl kan svika som förverkligas. Den åter, som äfven i spelets vexlingar
ser den styrande hand, utan hvilken den menskliga klokheten intet förmår uträtta,
han företager utan tvifvel en sedlig handling, äfven då han spelar lotterispel.

Om således inga hållbara skäl kunna anföras mot lotterispel, så kunna deremot
vigtiga skäl anföras mot förbudet deraf. Man kan ju ej hindra Sveriges innevånare
att spela på utländska lotterier. De Hamburgska och Danska lotterierna
draga betydligt kapital ur landet. Hvartill tjenar då ett förbud, som ej kan i
allo tillämpas, om ej att sprida förakt äfven för andra lagar, som böra efterlefvas?
tiller huru skall man första att hvad som är tillätet på Seeland är ett brott några mil
derifrån i Skåne? Hufvudskälet mot lotterierna är den förvillelse, att lotterispel i
och för sig är osedligt. Det är det visst icke. Det är blott då osedligt, när det
sker i beräkning på slumpen, utan all tanke på en ledande försyn, som ju
kan begagna detta medel, såsom lättare än något annat, att gynna den, som
fortjenar dess gunst, eller ock såsom medel till något annat för oss oberäkneligt
ändamål.

Jag föranlåtes derför att nu föreslå,

att Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844, angående förbud
mot lotteri-inrättningar, måtte helt och hållet upphäfvas.

Stockholm den 27 Januari 1869.

Anders Nilsson
från Malmöhus län.