Motioner i Andra Kammaren, N:o 234

Motion 1896:234 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 234.

1

N:o 234.

Af herrar J. Bromée och E. Eriksson i Qväcklingen, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse
af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 41 till innevarande års Riksdag
med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen
föreslås utsträckning af den politiska rösträtten vid val af ledamöter i Andra
Kammaren bland annat derigenom, att det lägsta inkomstbelopp, som skulle
medföra sådan rösträtt, blifvit nedsatt från 800 till 600 kronor.

En så obetydlig sänkning af det s. k. politiska penningstrecket synes
oss ingalunda vara egnad att stilla det stora missnöje, som råder öfver allt i
landet med anledning deraf, att ett mycket stort antal myndige och oförvitlige
män i sjelfständig lefnadsställning äro underkastade alla en medborgares
pligter, såsom skatteskyldighet till stat och kommun, värnpligt och
flera andra tungt tryckande bördor, men icke ega rättighet att deltaga i
valen af de folkets förtroendemän, som inom Riksdagen fatta beslut om dessa
medborgerliga skyldigheters omfattning, skatternas belopp och grunderna för
deras fördelning m. m.

Ändamålet med den kongl. propositionens framläggande skulle, såsom
af det vid densamma fogade statsrådsprotokollet framgår, vara att främja
»en lugn och ostörd samhällsutveckling». För vår del hafva vi svårt att
inse, hvari denna »utveckling» skulle bestå, alldenstund de föreslagna
förändringarna, i och för sig ytterst obetydliga och till effekten väl i det
närmaste alldeles betydelselösa, derjemte äro omgärdade med sådana garantibestämmelser,
att det hela synes snarare vara beräknadt på att för en
oöfverskådlig framtid fastslå status quo, om icke rent af föra utvecklingen
ett steg tillbaka. För att det skall kunna blifva tal om någon verklig
Bih. till Biksd. Frat. 1820. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 56 Höft. (N:o 234).

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 234.

»utveckling» i detta afseende, lärer väl det politiska streckets sänkning till
500 kronor, både för fastighetsegare och inkomsttagare, vare det minsta, som
kan ifrågasättas. Andra Kammaren bär också mångfaldiga gånger uttalat
sig för en utsträckning af den politiska rösträtten intill denna gräns. Yi
behöfva icke här upprepa alla de tungt vägande skäl derför, som under
många föregående riksdagar blifvit framhållna i motioner, utskottsutlåtanden
och uttalanden under debatterna; de äro af alla väl kända, och vi tillåta oss
derför att bär åberopa dem till stöd för vår hemställan.

Att från politisk rösträtt utesluta den numera mycket talrika klass af
bofasta, laglydiga, politiskt intresserade och politiskt »mogna» medborgare,
hvilken utgöres af s. k. lägenhetsinnehafvare eller egare af bostäder å
annans mark, synes oss vara hvarken rättvist eller politiskt välbetänkt.

Hvilka företräden det s. k. proportionella valsättet, teoretiskt sedt,
än må medgifvas ega framför det hos oss hittills brukliga valsättet, kunna
vi ej inse lämpligheten eller rigtigheten af dess användning på ett så ensidigt
sätt, som i den kongl. propositionen föreslås. Helt annorlunda skulle saken
gestalta sig, om det gälde införandet af allmän rösträtt, och det proportionella
valsättet komme till användning vid alla val. Det skulle då säkerligen
verksamt bidraga dertill, att alla politiska partier blefve inom Riksdagen representerade
i förhållande till sin manstyrka. Men då afsigten med dess införande
endast i ett fåtal större städer tydligen icke kan vara någon annan
än att minska antalet frisinnade representanter från dessa städer, och den
föreslagna tillämpningen deraf dels är ganska invecklad, dels synes lemna
allt för stort spelrum åt slumpen, våga vi anse, att detsamma icke bör i
den af Kongl. Maj:t nu föreslagna formen vinna Riksdagens bifall.

På grund af vi sålunda anfört, taga vi oss friheten att, med anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om utsträckning af den politiska
rösträtten, föreslå:

l:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 14 §
riksdagsordningen skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt
är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
man, hvilken antingen eget- eller med stadgad
åborätt innehafva- fast egendom på landet eller i stad
till ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor, eller
eger på annans mark belägen byggnad till samma taxeringsvärde,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar
eller minst fem år före valet arrenderat och fortfarande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 234.

3

arrenderar jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af
minst tre tusen kronor, eller ock erlägger till staten
bevillning för en till minst fem hundra kronor uppskattad
årlig inkomst»;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af
17 § riksdagsordningen ej må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 28 mars 1896.

J. Bromée.

E. Eriksson,
Qväcklingen.