Motioner i Andra Kammaren, N:o 22 (Motion 1893:22 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

N:o 22.

Af herr 0. ErickSOIl i Bjersby, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till lag angående
sättet för testamentes delgifning i vissa fall m. m.

I gällande lag förekommer icke något stadgande derom, huru
med delgifning af testamente skall förfaras i det fall, att arfvinge befinner
sig å okänd ort. Sedan numera i följd af den år efter år fortgående
utflyttningen till främmande land svenskar i betydande mängd
uppehålla sig i alla verldsdelar, har detta förhållande vid utredning af
dödsbo, der den aflidne upprättat testamente, i synnerhet i de fall, der
testamentet afsett fast egendom, vållat högst betydliga svårigheter; och
då dessa svårigheter antagligen i stället för att minskas år efter år
komma att ökas, anser jag det vara af högsta vigt att genom lagstadganden,
såvidt ske kan, undanrödja desamma.

Frågan härom har redan förut understälts Riksdagens pröfning.
Vid sistlidet års lagtima riksdag väcktes nemligen motion i ämnet, i
hvilken föreslogs den ändring i 18 kap. 1 § Årfdabalken, att, i händelse
man ej visste hvar arfvinge uppehölle sig, honom skulle genom allmänna
tidningarne föreläggas natt och år att sig anmäla, och att, derest
sådan arfvinge ej gaf sig tillkänna inom den tid, rätten skulle förordna,
god man att hans anspråk bevaka.

I det utlåtande, lagutskottet vid nyss berörda riksdag afgaf öfver
nämnda motion, erkände utskottet tillvaron af omförmälda svårigheter
och behof af lagstiftning i ämnet, men fann den i motionen föreslagna
anordningen med kungörelse i allmänna tidningarne icke leda till det
åsyftade resultatet eller bringande af ett dödsbos utredning till skynd Bih.

till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. é Höft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

samt slut. Deremot ansåg utskottet, att den senare i samma motion
villkorligt föreslagna anordningen hvilade, såsom utskottet uttryckte sig,
på en tanke, hvilken visade hän på den rätta vägen för frågans lösning.
Men då ett fullt verksamt botemedel uti ifrågavarande hänseende,
enligt utskottets åsigt, kunde vinnas allenast genom en uttrycklig förklaring,
att god man egde befogenhet att genom sina åtgöranden i
saken binda arfvinge, och då den föreliggande motionen icke syntes
utskottet kunna föranleda till förordandet af en dylik förklaring, hvilken
för öfrigt borde gälla god mans rättsliga ställning i dess helhet, hemstälde
utskottet, att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas, hvilket
också blef Riksdagens beslut.

Då emellertid behofvet af åtgärders vidtagande i syfte att undanrödja
de antydda svårigheterna kan sägas vara oafvisligt, vågar jag
underställa frågan Riksdagens förnyade pröfning, dervid jag, med ledning
af hvad deri förut, på sätt ofvan förmälts, förekommit, anser, att
lagförändringen bör åvägabringas i den rigtning, att domstolen, i händelse
en arfvinge befinner sig å obekant ort, skall förordna god man
för honom, hvilken upprättadt testamente må delgifvas med den verkan,
att om gode mannen underlåter att i laga tid efter delgifningen bevaka
testamentet, detsamma skall mot en sådan arfvinge hafva vunnit laga
kraft. I sammanhang dermed bör ock, såsom lagutskottet i sitt ofvanberörda
utlåtande yttrat, gifvas bestämmelser om god mans rättsliga
ställning i dess helhet; och då naturligtvis för en enskild motionär
måste möta svårigheter för affattande af ett lagförslag i ämnet i dess
nödiga omfattning och upprättandet af ett dylikt lagförslag lämpligast
torde böra uppdragas åt Kongl. Maj:t, tillåter jag mig härmed vördsamt
föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag i antydda syftet till lag angående sättet för
testamentes delgifning åt arfvinge, som vistas å okänd
ort, samt rörande den rättsliga ställning i sin helhet
en för dylik arfvinge af rätten förordnad god man i
denna sin egenskap intager.

Stockholm den 23 januari 1893.

Oskar Erickson.

Stockholm, tryckt hoa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.