Motioner i Andra Kammaren, N:o 22

Motion 1891:22 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

9

N:0 22

Af herr J. A. Sjö, om trettio procents nedsättning i grundskatterna
och motsvarande lindring i rustnings- och rotering
sb esv är en.

Som hvar man vet, har inom vårt land för hundratals år sedan dåvarande
Riksdag och regering ålagt egarne till jordbruksfastigheter, de
då på den tiden allena skattegifvande, att för behof, såsom krigsomkostnader
in. m., utgifva tillfälliga bevillningar, vid hvilkas beviljande det alltid
hette, att så snart de utgjorts för de bestämda ändamålen, skulle jordegaren
slippa ifrån denna skatt och tunga, men när sådant ifrågasattes, hette
det, att, som denna bevillning (den nu s. k. grundskatten) vore i kronans
böcker intagen, måste den fortfarande utgå, och har detta nu under
många och långa år fortgått, oaktadt det såväl af Riksdag som regering
erkänts vara en sekelgammal orättvisa, som tynger ojemnt och orättvist. På
samma sätt förhåller det sig med indelningsverket, hvars kostnader och dermed
förenade utgifter likasom grundskatter hufvudsakligen tynga blott på
en del af deri svenska jorden, under det den öfriga jorden, verk och inrättningar
på landet, städernas fastigheter och all annan egendom i riket
äro blott obetydligt besvärade af eller alldeles fria från motsvarande skyldigheter.
En sådan ojemlikhet i beskattning, som står i öppen motsägelse
mot nutidens fordringar på likställighet i skyldigheter, kan väl ej
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Raft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

annat än anses och kännas såsom en obillighet och orättvisa, hvilket väl ej
heller bör förundra någon.

Sedan för längre tider tillbaka har föreställningen om denna orättvisas
befintlighet gjort sig lifligt gällande hos allmogen, hvarom särskildt riksdagens
protokoll bära vittnesbörd. Men med fördubblad styrka har denna
föreställning och de deraf föranledda klagomålen mot ifrågavarande onus
framträdt i senare tider, sedan dels fyrktalet blifvit den egentliga skattegrunden
på landet i stället för hemmantalet, och dels den nya statsförfattningen
sökt förena alla samhällsklasser med deras särskilda intressen till
ett folk med gemensamma skyldigheter och rättigheter.

På grund af tidens kraf, förhållandenas magt och det allmänna tänkesättets
tryck anser jag en rättelse af här omordade missförhållande vara en
rättvis och politisk nödvändighet, hvad helst deremot än må kunna invändas.

Då vid 1885 års Riksdag det beslut fattades, att trettio procent af
grundskatt och kostnad för indelningsverket skulle afskrifvas, hette det nästan
allmänt, att statens tillgångar ej då medgåfvo större afskrifningar än
ifrågavarande. Sedan den tiden har statskassan ökats med stora summor
samt kommit i den ställning, att tillgångarne med betydliga belopp öfverstiga
utgifterna.

Det är derför som jag anser, att rätta tiden återigen är inne för fattande
af ett lika beslut, dock utan antagande af ökade värnpligtsöfningar
eller dylikt.

På grund af det anförda får jag sålunda vördsamt föreslå:

l:o) att från och med 1892 nedsättning skall ytterligare
ega rum med trettio procent af den å viss jord
före 1885 års afskrifning utförda, i kronans jordeböcker
och "räkenskaper upptagna grundskatt, att verkställas
efter samma grunder och bestämmelser, som finnas stadgade
i kongl. kungörelsen af den 5 juni 1885, angående
nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter; 2:o)

att från och med 1892 ytterligare trettio procent
lindring i rust- och roteringsbesvären, efter de värden
som för hela kostnaden af dessa blefvo år 1885 af
Riksdagen godkända, skall komma alla rust- och roteringsskyldige
till godo efter enahanda grunder och be -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

11

stämmelser, som finnas i lagen af den 5 juni 1885,
angående lindring i rust- och roteringsbesvären; och

8: o) att Kiksdagen beslutar minskning i beräkningen
af inkomsten af grundskatter för år 1892 med det belopp,
som motsvarar trettio procent ytterligare nedsättning
deraf, och under fjerde och femte hufvudtitlarne
anvisar det anslag, som erfordras till ytterligare lindring
af trettio procent utaf rust- och roteringsbesvären.

Stockholm den 23 januari 1891.

J. August Sjö.