Motioner i Andra Kammaren, N:o 22 (Motion 1869:22 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

Åtföljdes denna rättighet af skyldigheten att äfven aflöna samma
presterskap, så vore orimligheten icke så stor, ehuru den äfven detta
oaktadt vore stor nog, då saken gäller mera det andliga än det lekamliga,
men nu är icke ens detta förhållandet; tvärtom, är denna rättighet
en inkomstkälla, som i en mindre samvetsgrann innehafvares hand kan
vara ganska indrägtig, då själavården säljes till den högstbjudande eller
till gamla utlefvade gubbar, som snart lemna rum för nya spekulanter.

Grunderna, på hvilka dessa rättigheter hvila, äro mångahanda och
af olika betydelse, hvilket äfven gaf Rikets Ständer anledning att för
några riksdagar sedan aflåta en underdånig skrifvelse till Ivongl. Maj:t,
åsyftande att få denna sak utredd, men något resultat har här af mig
veterligen icke vunnits. — Emellertid är saken af den stora vigt, att
alla hinder böra undanrödjas på hvad sätt det än ske kan, ty det gäller
här en af mensklighetens heligaste rättigheter, hvilka icke längre kunna
vara undertryckta i ett land som gör anspråk på civilisation och kristendom;
och det är derföre som iag härmed tager mig friheten föreslå,

att en skrifvelse måtte till Kongl. Maj:t aflåtas, med
underdånig anhållan att utredning måtte ske på hvad
sätt jus patronatus-rättigheten må kunna afskaffas, och
dessa församlingar få rättighet att välja sina egna själasörjare.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 22 Januari 1869.

G. Bjerkander.

]%'':0 22,

Af Herr G. C. Witt: Om upphäfvande af det stadgande i presterskapets
privilegier, enligt hvilket presternas i städerna
egande gårdar och lägenheter förklarats fria från borgerligt
besvär och tunga.

Bland de fordna Riksståndens ännu qvarstående privilegier finnes
ett stadgande, som man skulle tro längesedan hafva upphört, att vara

Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.

gällande, om det icke helt nyligen blifvit tillämpad!. Det innefattas uti
den artikel af Privilegia för Biskoparne och samtliga Presterskapet i Sverige
af den 16 Oktober 1723, hvilken är försedd med rubriken Til thet
Tionde, och lyder sålunda: »Vi vele och af serdeles gunst och Nåde efterlåta
Presterskapet, samt Academi*-, Gymnasii- och Sch ol*-Betj ente, i Städerne,
sina Lagfångna, erfda, köpta och bygda gårdar, med sine egor
och lägenheter i åker, eng, hagar, trägårdar, humblegårdar och kåhlgårdstomter,
som inom Stadsens Jurisdiction äro belägna, fria från all borgerlig
besvär och tunga, ehvad namn thet hafva kan, så lenge the ‘sjelfve
eller theras Enkor och omyndige barn efter them samma theras egna gårdar
besittia, och icke någon borgerlig näring eller handtering drifva; i
hvilken senare händelse the måtte undergå några emot theras handtering
svarande onera realia till Stadsens bästa, ther handelen drifves. Men så
snart någon annan sätter sig then åt'' bo, och anten under borgerskapet
hör er eller någon borgerlig näring d -ifver och idkar, then skal under
berörda frihet intet vara begripen, ''Stfan borgerlig besvär undergifven.
Och ther så är, åt någon Prest åstunA^* köpa egendom eller bygga sig
hus eller gård uti the Städer, ther Academier, Gymnasier eller goda Scholor
äro, för sina Barns uptuchtelse skull, eller och r ita Hustrurs Enkiostånd,
skal thet honom icke förvägras, utan skola slike Ara under ofvanbemälte
frihet förståndne, så vida the icke inlåta sig i i-ågon borgelig näring,
Staden till Praejudicium, dock kunna så Väl the förre som the senare innehafvare
och egare af sådana hus och lägenheter, ther the ofrie äro, icke
undandraga sig åt betala til Staden Tomtören och''then så kallade wreteller
jord-skatten, samt göra brandwacht, kommandes med vägröding
inom Stadsens district åt förhållas efter vanligheten».

Den nu anförda delen af presterskapets privilegier har icke undergått
annan förändring, än att, på sätt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
af den 6 April 1810 förmäler: »Presteståndet---bifallit åtagan det

af åtföljande onera för stadsegendomar, som tillhöra Ecclesiastiquepersoner,
utan att af dem bebos».

Om i en stad, der tjugu eller trettio personer, på hvilka nämnde
privilegium är tillämpligt, finnas, hvar och en af dessa köper ett af de
värdefullare husen i stadens bäst bebyggda del, hvilket åtskilliga redan
gjort, och de sedan på grund af privilegiet undandraga sig betala kommunalskatt
för fastigheten och, när sådan likväl fordras, förskaffa sig
Kongl. Maj:ts resolution, att privilegiet skall h filas i helgd, hvilket en
person nyligen gjort, ehuru jag på grund af 9 '''' § Regeringsformen är
förhindrad att närmare redogöra för detta faktum, så blir skatten derigenom -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 33.

genom mycket förökad för stadens öfriga innevånare, och således måste
fattiga arbetare och andra medellösa personer, som ega små usla kojor
i utkanterna af staden, vidkännas eu skatteförhöjning till kommunens utgifter
för den vattenledning, gaslysning och öfriga förmåner, hvarmed de
privilegierade, utan att betala någonting, blifvit rikligare försedda, än
de som bo i stadens afiägsnare delar. Ännu orimligare visar sig detta
privilegium, då man tager i betraktande, att enligt nu gällande kommunal-lag,
hafva de privilegierade lika rätt med stadens öfriga innevånare att
bestämma kommunal-utgifter, och kunna således blifva i tillfälle att till
sin egen fördel pålägga de öfriga innevånarne skatter, i hvilka de sjelfva
ej deltaga med ett öre.

1 eu tid, då så väl prester som skollärare i allmänhet ega inkomster
fullt motsvarande deras befogade anspråk, och då åtminstone de,
som ega tillgångar att bygga ellei köpa egna hus, ej kunna sägas sakna
en anständig bergning, samt då-,‘skatternas jemnare fördelning allmänt
påyrkas, torde nämnda föråldrad* privilegium omöjligen kunna försvaras,
hvarför jag vördsamt föreslår: %

att Riksdagen för sin del måtte besluta upphäfvandet
af C n här ofvan anförda delen af Privilegia för Biskopan
: och samtliga Presterskapet af den 16 Oktober
172 , samt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
de ådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom nämnda
del af ifrågavarande privilegier, så fort sig göra låter,
upphör atp,vara gällande.

G. C. Witt.

JV.-O 23.

Af Herr C. TrcffeilbergJ Om ändring i Riksdag s-ordningens 23 §.

Under åberopande dels af de grunder, som af Herr Ridderstad
blifvit anförda uti eu af honom under förra riksdagen väckt motion i
ämnet, dels ock af ,)de ytterligare skäl jag haft äran anföra uti ett af
mig till Andra Kammarens protokoll denna dag afgifvet yttrande, får
jag vördsamt föreslå.

Bill. till Riksd. Prof. 1869. 1 Sami. 3 Afd. 3 Band. 3 Haft. 6