Motioner i Andra Kammaren, N:o 226

Motion 1905:226 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 226.

1

N:o 226.

Af herrar E. G. H. Åkerlund och S. 0. Nyländer, om

ändring af 71 § regeringsformen och 6ä § riksdagsordningen.

Sedan längre tillbaka är vår skattelagstiftning — för den direkta
beskattningen — under ombildning. Bcvillningsf orörd ningen såsom grundval
på samma gång för den kommunala och för statsbeskattningen håller
på att utdömas. Inkomstskattelagen är hittills beslutad blott såsom
provisorisk; ett inom finansdepartementet utarbetadt förslag, granskadt af
kammarrätten, kommer antagligen att föranleda ny kung!, proposition till
nästkommande riksdag, och detta förslag går ut på så betydande förändringar
som total omläggning af jordbeskattningen, samtidigt med en
väsentlig afprutning för såväl bolag, som de högst beskattade enskilde,
»Förmögenhetsskatt» — man kan säga en ny grundskatt — på all
fastighet skall införas samtidigt därmed, att bevillningsförordningen dock
ännu komme att beskatta den skuldsatta fastigheten lika med den icke
belånade. Våra taxeringsmyndigheters ombildning står snart på dagordningen
— motion därom liar redan hunnit framkomma vid innevarande
riksdag. Kommer själfdeklaration för jordbruk att flyttas öfver från
taxeringsvärdets uppgifvande till den s. k. »verkliga» inkomstens deklaration,
så blifver nog ombildning af taxeringsmyndigheterna ett oafvislig!
kraf. Och slutligen bär den progressiva skattemetoden kommit som eu
nyhet: ännu har man väl ej hunnit fram till förslag om äfven kommunal
skattskyldighets utgörande efter sådan skala, men faktiskt kan man
hvilken dag som helst nå dit genom de årligen framkommande krafvel!

Bill. till Eiksd. Vrot. 1905. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 72 Käft. (N:o 226.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 226.

pa, ytterligare degression för de smärre inkomstbeloppen, hvarigenom belastningen
blir sä mycket tyngre för de öfriga.

Inför alla dessa snart på dagordningen stående frågor manas man
omedvetet till eftertanke: hurudan är grunden för besluts fattande i alla
dessa frågor? Svaret är nog så lätt att ge: genom gemensam omröstningskola
de afgöra s. Om än önskningarna äro aldrig så delade i det stora
hela, kunna de olika förslagen dock genom ett skickligt grupperande
genomdrifvas det ena efter det andra. Och skulle meningarna ställa sig
så helt och hållet oberäkneliga, att Riksdagen vore delad i två lika
störa hälfter, så kunde en enda röst — genom tillfällig sjukdom eller
dylikt — afgöra det hela.

Månne då ej tiden kan anses vara inne att mer noga granska den
hitintills lagda grunden? Månne ej"’vår‘ tids ''större leraf på direkt beskattning
nödvändiggöra betryggande anordningar för att besluten härom
ej få bero af — slumpen?

I fråga om kommunala utgifter liar vår kommunal-lagstiftning —
af yngre datum än grundlagsbudet: gemensam omröstning — infört en
garanti, som måste anses mycket klok och befogad: beslut om skuldsättning
för längre tid än 2 år skall underställas Kungl. Majds godkännande
och fordrar jämväl två tredjedelars majoritet af de afgifna rösterna. Och
vår landstingsförordning stadgar i § 40: »För att såsom landstingets
beslut gälla, skall i följande ämnen erfordras, att två tredjedelar af de
afgifna rösterna om beslutet sig förenat:

b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än

fem år; . : „

cj upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än fem år:

Därjämte fordras äfven här Kungl. Maj:ts bifall.

Alltså — huru stora utgifter som helst kunna beslutas, men de beslutande
skola hufvudsakligen skälfva vara med om betalningen af de
samma och få ej på andra öfverflytta betalningsansvaret, med mindre
Kungl. Majd gillar ett sådant beslut. Häri ligger onekligen en stark
garanti mot onödigtvis och alltför hårdt tyngande beskattning på det
kommunala området.

klen beträffande den direkta beskattningen till staten och medelbart
äfven kommunen föreligger ingen som helst garanti. Det synes dock
vara ett oafvisligt behof detta, att ej längre låta det bero så att säga på
ett tärningskast... Hvar är då botemedlet?

Motioner i Andra Kammaren, N:o 226. o

Från Första Kammaren föreligga i år som i fjor flera motioner,
som allesammans beröra detta. Alla öfverensstämma de däri, att båda
kamrarnes samstämmiga beslut skulle erfordras för lösande af de viktigare
skattespörsmålen, alltså ett slags Jagform härför. Invändningar kunna
dock tänkas häremot, och det synes nog mången lämpligare att kvarstå
på den gemensamma omröstningens grund, då vår statsförfattning nu så
länge baserats därpå. Ur landstings- och kommunalförordningarna, som
båda erkänts arbeta synnerligen väl, synes oss, att en lämplig förebild
kan hämtas. Och det är blott eu konsekvent utveckling af hvad vi redan
en gång hafva, om vi nu söka lösningen jämväl af våra allra viktigaste
skatteproblem i den hralificerade majoriteten.

Med utgång från antalet ledamöter i Riksdagen och tanken »kammare
mot kammare» blir proportionen själfmant gifven: Andra Kammaren
utgör närmast tre femtedelar och Första Kammaren två femtedelar af
hela Riksdagens ledamotsantal. Från dessa siffror synes man ock böra
utgå: det bör erfordras, att åtminstone tro femtedelar af hela Riksdagen
är ense i viktigare skattefrågor.

Såsom det nu-är, kunna 188 röster fälla utslaget i gemensam votering
mot 187, under antagande att, praktiskt räknadt, 375 röster äro
effektiva. Med tre femtedelars majoritet ställer man siffran 225 mot 150.

Bland de viktigaste skattefrågorna räkna vi förutom progression
och degression i skatten — med andra ord skatteskalan — jämväl
belastningen af vissa skatteobjekt, som i framtiden torde komma att
framför andra uppmärksammas, nämligen fastighet och annan förmögenhet.
Och då eu rösträttsutvidgning snart nog torde förestå, hvarigenom
den besutna jordbrukareklassens representanter gifvetvis komma att till
antalet förminskas, synes nödvändigheten bjuda, att jordbrukets beskattning
beredes någon garanti, helst dess bedrifvande nu och framdeles
torde komma att i jämförelse med industrien ske under tryckta förhållanden.
Äfven taxeringsmyndigheternas sammansättning spelar en viktigroll,
då man vill att svenska folket skall fortfarande »sig själf beskatta».

Ovissa om, huru Riksdagen kommer att ställa sig till de afgifna
motionerna från Första Kammaren, hafva vi velat bringa ett annat moderatare
förslag under debatt redan nu, då detta synes oss äga det företrädet,
att det ej bryter med, utan direkt anknyter sig till bestående
förhållanden. Då den möjligheten ej är utesluten, att Riksdagen skulle
kunna antaga båda förslagen såsom hvilande, så skulle svenska folket
sedermera. vid valen kunna närmare gifva tillkänna, hvilketdera som
synes landet riktigast.

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 226.

Mod stöd af det anförda tillåta vi oss alltså föreslå,

att Riksdagen ville såsom hvilande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65
riksdagsordningen:

§ 71 regeringsformen.

På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarne
sig icke förena om grunderna för någon bevillning,
sättet för deras tillämpning eller bevillningons fördelning
till utgörande; dock att, då fråga är om bevillnings
utgörande efter progressiv sjuda eller med olika
skattesatser för olika slag af inkomst eller förmögenhet,
det erfordras cdt tre femtedelar af de afgifna
rösterna om beslutet sig förenat vid. fastställande eller
ändring af bestämmelser rörande skatteskeda, förhållandet
mellan skattesatser för inkomst eller förmögenhet
af olika slag, äfvensom jordbrukets beskattning,
den procent af inkomst eller förmögenhet, hvartill
skatten högst må uppgå, skattefrihet för viss inkomst
eller förmögenhet samt taxeringsmyndigheternas
sammansättning.

§ 65 riksdagsordningen.

När i fråga om statsutgifter eller bevillning med
det undantag, hvarom i regeringsformen 71 § för mäles,

eller om reglementariska föreskrifter---

— — — förstöres.

Stockholm den 17 mars 1905.

E. Åkerlund, Oskär Nyländer.

1 motionens syfte instämmer

E. A. Trana.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIUOLAGKT EKMAN & CIO, 1905.