Motioner i Andra Kammaren, N:o 223 (Motion 1908:223 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.

N:o 223.

Af herr J. E. Centerwall, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
revision af tryckfrihetsförordningen.

Vår nuvarande tryckfrihetsförordning — detta har länge varit
erkändt — motsvarar ej ens tillnärmelsevis de fordringar man kan
ställa på en så viktig och så många ömtåliga förhållanden berörande
grundlag. Redan språket i tryckfrihetsförordningen af 1810, som var
ett hastverk och vid hvars öfverarbetning 1812 planmässighet och
nödig konsekvens ej iakttogos, är utan kraft och precision och afviker
i väsentlig mån från det uttryckssätt som är vanligt i andra lagar.
Hvad redan denna omständighet innebär för lagens rätta tolkning och
praktiska användbarhet torde ej behöfva påpekas.

Vidare är uppställningen af innehållet allt annat än systematisk.
Med rätta har äfven anmärkts, att de processuella bestämmelserna
ej äro affattade så, att den 1815 tillkomna jury-institutionen kan motsvara
sitt ändamål. Motsägelser mellan olika paragrafer äro ej sällsynta.

I detta hänseende må hänvisas till konstitutionsutskottets utlåtande
1871 och Rydin: Yttrande- och tryckfrihet» med flera skrifter.
Om lagen också hittills kunnat i afsevärd mån skydda tryckfriheten,
hvilket ju är dess väsentliga uppgift, torde detta snarare bero på den
svenska folkandans läggning, än på lagens affattning. Om denna får
i hufvudsak behålla sin nuvarande gestaltning, skulle tider nog kunna
komma, då den visar sig otillräcklig att skydda mot förföljelse af misshagliga
åsikter. Ansatser till ett sådant missbruk af illa affattade
paragrafer hafva ej saknats, isynnerhet från militärt håll. A andra sidan
har den nuvarande tryckfrihetsförordningen ej alltid visat sig i stånd
att stäfja i tryckfrihetens namn begångna öfverträdelser af de lagbud
och hänsyn, utan hvilkas iakttagande mänsklig samlefnad är omöjlig.

Naturligtvis bör det vid en omarbetning af nämnda grundlag ej

Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.

blifva fråga om att i ringaste mån inskränka nu rådande tryckfrihet,
snarare då om att inom rimliga och lofliga gränser vidga den, på samma
gång man gör föreskrifterna mot dess synnerliga missbruk mera effektiva
och lagens affattning klarare och redigare.

Efter det nya representationsskickets införande var det från frisinnadt
håll, som krafvet på en revision först gjordes gällande och det
kom från publicistiskt håll. År 1869 framlade den liberale förgångsmannen
S. A. Hedlund en motion, innehållande grunddragen till en förändrad
tryckfrihetsförordning.

I anledning af motionen och på grund af det i 38 § riksdagsordningen
konstitutionsutskottet gifna uppdrag, underkastade utskottet
förenämnda grundlag en granskning. Ehuru utskottet i betraktande
af de många bristfålligheter, som förefunnos, icke blott i afseende på
denna lags uppställning och redaktion utan ock i fråga om innehållet
af dess väsentliga bestämmelser, helst önskat att ett förslag till ny
tryckfrihetslag kunnat för Riksdagen framläggas, ansåg sig dock utskottet
af angifna skäl böra stanna vid att endast söka åstadkomma
sådana rättelser i lagens särskilda delar, hvarigenom de mest i ögonen
fallande bristerna blefve af hjälpta. Trenne ändringar i jämförelsevis
oviktiga hänseenden blefvo af 1869 års Riksdag förklarade hvilande och
antogos slutgiltigt år 1870.

Under behandlingen af ett par viktiga frågor, som ej funnit sin
lösning genom besluten 1869 och 1870 (förändrade bestämmelser angående
ansvaret för tryckt skrifts innehåll och förbättrad sammansättning af
juryn) kom 1871 års konstitutionsutskott till den öfvertygelsen, att, då
ändringar i tryckfrihetsförordningens viktigaste delar nu sattes i fråga,
en omarbetning af denna lags redaktion i dess helhet borde ske.

Utskottets förslag, mot hvilket flera befogade anmärkningar framställdes,
återremitterades af Andra Kammaren; då tiden ej medgaf utskottet
att före riksdagens slut vidtaga nya åtgärder i anledning af
återremissen, förföll frågan.

Följande år, 1872, upptog utskottet ärendet åter till behandling
och tillsatte för dess beredning en subkommitté, hvars förslag i det
närmaste gillades af utskottet. Men på grund af Andra Kammarens
afslag kom man ej heller den riksdagen till något resultat.

Den ringa framgången af alla dessa bemödanden afskräckte under
lång tid från återupptagandet af frågan, till dess den mångfrestande
herr Axel Ljungman år 1885 väckte förslag om en fullständig revision
af alla våra grundlagar. Revisionen skulle verkställas genom af Kungl.
Maj: t utsedde kommitterade.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 223.

Denna motionärens vidgående hemställan afstyrktes åt konstitutionsutskottet.
Då utskottet icke kunde erkänna att grundlagens form —
frånsedt tryckfrihetsförordningen, på hvars omarbetande Kungl. May.t redan
torde hafva vidtagit åtgärder1) —• vore så bristfällig att blott på grund
däraf en fullständig revision af densamma skulle erfordras, hemställde
utskottet, att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Denna hemställan blef af båda kamrarna bifallen.

Utskottet hade varit riktigt underrättadt i fråga om de åtgärder,
som Kungl. Maj:t vidtagit för tryckfrihetsförordningens omarbetning.
År 1887 afläts eu kungl. proposition (n:o 21) med förslag till ny tryckfrihetslag
och därmed sammanhängande ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen.

Nämnda regeringsförslag, för hvilka omsorgsfulla förarbeten blifvit
gjorda i justitiedepartementet, ägde utan tvifvel rätt betydande förtjänster,
men också i vissa afseenden brister.

Emellertid kom förslaget aldrig under behandling, hvarken i konstitutionsutskottet
(åtminstone ej officiellt) ej heller i 1887 års Riksdag,
då denna af allbekanta grunder upplöstes. #

Man har anledning antaga, att frågan varit föremål för uppmärksamhet
af 1889 års konstitutionsutskott, ehuru något beslut ej blef
följden. Samma förhållande torde hafva ägt rum år 1895.

Herr Ljungmans motioner vid 1898 och 1899 årens riksdagar om
revision af tryckfrihetsförordningen samt flera eller färre andra grundlagar
afstyrktes af konstitutionsutskottet och afslogos af kamrarna.

Äfven vid 1907 års riksdag hade konstitutionsutskottet sin uppmärksamhet
fäst på frågan och lät genom sin sekreterare utarbeta eu
P. M., som varit till nytta vid affattande af ofvanstående korta öfversikt.

Vid innevarande riksdag föreligga, då detta skrifves, tvenne motioner,
som afse ändring af tryckfrihetsförordningen i väsentliga delar,
nämligen en af herr Warburg om ändring i stadgandet om »åliggande
för justitieministern att öfvervaka skrifters allmängörande» och en af
herr Ahlstrand om ändring i stadgandena angående bildande af jury i
tryckfrihetsmål. Andra motioner, som afse ändringar i samma grundlag,
förväntas.

I olikhet med den senast nämnde motionären anser jag det vara
föga bevändt med att i fråga om tryckfrihetsförordningen inslå på »de
partiella reformernas väg». Klädet är alldeles för gammalt och dessutom
från början af för klen beskaffenhet att tillåta påsättandet af

'') Kursiveradt af motionären.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 70 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N;o 223.

nya klutar: man riskerar att genom ytterligare partiella tillsatser lagen
blir ännu mera inkonsekvent, svårtolkad och svårtillämpad.

Man kunde ju ifrågasätta, om ej konstitutionsutskottet borde afgifva
förslag till en revision af ofta nämnda tryckfrihetslag, och det
har verkligen, om också ej med något djupare allvar, ifrågasatts vid
förra årets- riksdag att så skulle ske. Men under den alltmera tidsödande
granskningen af statsrådsprotokollen torde utskottet ej kunna förfoga
öfver en nog samlad tid för att rätt behandla en fråga, som fordrar
den mest koncentrerade uppmärksamhet och det samvetsgrannaste afvägande
i hvarje särskild punkt. Och dessutom är det möjligt,
enär grundlagsmotioner kunna väckas när som helst under riksdagens
lopp, att ett afbrott kan inträffa i arbetet på revisionen, som varder
ödesdigert för detsammas bringande till resultat inom sådan tid af Riksdagens
sammanvaro, att ett eventuellt förslag hinner inom kamrarna
underkastas den noggranna och omsorgsfulla pröfning, som, om någonsin,
härvidlag är af nöden.

Ett förslag, som på en gång är betryggande för en utsträckt
. tryckfrihet och ägnadt att skydda mot grofva missbruk af densamma
och som med reda och öfverskådlighet ordnar och regelbinder hithörande
bestämmelser, torde endast kunna utarbetas af eu kommitté, i
hvilken ej blott lag- och författningskunskapen utan äfven den praktiska
erfarenheten hos pressens män af olika färger blifver representerad.

Jag får alltså föreslå,

att Riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t genom sakkunniga personer
låta utreda frågan om en revision af nu gällande
tryckfrihetsförordning samt därefter förelägga Riksdagen
det förslag, hvartill denna utredning kan gifva
anledning.

Stockholm den 6 februari 1908.

Julius Centenvall.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.