Motioner i Andra Kammaren, N:o 221

Motion 1896:221 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 221.

1

N:o 221.

Af herr C. Wallis, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
att helsovårdslära med särskild hänsyn till skolhygien
måtte som läroämne blifva införd vid folkskolelärare- och
lärarinneseminarier i riket.

I motion n:o 172 i Andra Kammaren vid lagtima riksdagen 1895
hemstälde jag, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att helsovårdslära med särskild hänsyn till skolhygien måtte som läroämne
blifva införd vid folkskolelärare- och lärarinneseminarierna i riket», och
motiverade jag denna min hemställan sålunda:

Herr J. Andersson i Lysvik hemställer i motion n:o 135, väckt detta
år i Riksdagens Andra Kammare, »att Riksdagen för sin del ville besluta
införande af s. k. samaritkurser och helsovårdslära såsom läroämnen
vid rikets folkskoleseminarier samt för detta ändamål för år 1896 anvisa
erforderliga medel» — och han motiverar denna sin anhållan dermed,
att som kunskap i den första behandlingen af olycksfall och vården i allmänhet
af helsan vore af största praktiska betydelse, borde undervisningen
i dessa ämnen lemnas vid våra folkskoleseminarier, för att derefter undervisning
i samma ämnen i våra folkskolor kunde ega rum.

Utan att vilja förringa värdet af dessa motiv för införandet af åtminstone
det ena af dessa läroämnen, nemligen helsovårdsläran i våra folkskoleseminarier
och derefter i folkskolan, vill jag påpeka, att ett enligt
min tanke ännu långt vigtigare motiv för helsovårdslärans införande som
läroämne i våra folkskoleseminarier föreligger i det faktum, att i dessa
Bill. till Rilcsd. Prot. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 45 Käft. (N:o 221.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 221.

läroanstalter för närvarande ingen som helst undervisning lemnas i skolhygien.
Enligt Kongl. Maj:ts kungörelse den 20 december 1894 angående
förändrad lydelse af vissa paragrafer i nådiga stadgan för folkskolelärareoch
lärarinneseminarierna i riket den 29 januari 1686, ingår i lärokursen
i ämnet naturkunnighet under första läsåret en »framställning af menniskokroppens
byggnad, lifsyttringar och vård», och utgör eu sådan elementär
kurs i fysiologi och helsolära för närvarande det enda, som i detta vigtiga
ämne vid dessa läroanstalter inhemtas. Att i en sådan elementär kurs
någon plats ej kan förefinnas för en framställning af nutidens skolhygien,
faller af sig sjelf, och icke heller inrymmes en sådan undervisning enligt
omtalade stadga i det läroämne, pedagogik och metodik, under hvilket
skolhygienen äfven kunde hafva blifvit subsumerad. Häraf framgår alltså,
att eleverna i dessa läroanstalter för närvarande äro i fullständig saknad
af hvarje undervisning i detta för skolans rätta vård ytterst vigtiga
läroämne.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening föranstaltade
år 1888 en hygienisk undersökning af våra folkskolor genom att
till lärarne vid rikets alla folkskolor utsända frågoformulär angående de
vigtigaste af alla de förhållanden, som röra skolans hygien. Svar från
icke mindre än omkring 1,400 folkskolor ingingo, och detta vidlyftiga
material föreligger nu bearbetadt i ett arbete, som i dessa dagar lemnar
pressen. Det utgör den första tillnärmelsevis rigtiga framställning af vår
folkskolas nuvarande hygieniska tillstånd, och i afseende på detta ämne
kan jag hänvisa till detta arbete. För mitt ändamål behöfver jag i detta
sammanhang endast anföra följande.

Dessa undersökningar hafva visat, att i de vigtigaste af de frågor,
formulären framställa, t. ex. dem om skolornas belysning, ventilation,
uppvärmning och renhållning, äfvensom om skolmaterielen, det hygieniska
tillståndet i landsbygdens skolor är långt sämre än i städernas, specielt
storstädernas, samt att det för en mängd ställen både i städernas och landsbygdens,
men framför allt i den senares skolor, är i hög grad otillfredsställande.
Detta framgår ock af folkskoleinspektörernas år 1894 utgifna
berättelser om folkskolorna i riket för åren 1887—1892, till hvilka berättelser
jag i detta ämne alltså äfven kan hänvisa. Af de redan citerade
undersökningarne framgår äfven, och detta bekräftas i vidsträcktaste
mån af nu anförda folkskoleinspektörsberättelserna, att den hygieniska
vården af skolan (ventilations- och uppvärmningsanordningarnes skötsel,
tillsynen öfver renhållningen m. m.) på en mängd ställen lemnar mycket
öfrigt att önska.

Då det nu synes mig vara uppenbart, att, när staten pålägger hela det

Motioner i Andra Kammaren, N:o Säl.

3

uppväxande slägtet obligatorisk skolgång under en följd af år, den äfven
bör göra sitt bästa, att denna skolgång ej måtte lända denna ungdom till
men i afseende på belsan, och då all erfarenhet till fyllest har bevisat,
att bristfälliga anordningar med hänseende till skolhygienen inverka menligt
på lärjungarnes helsa, och detta i den mån dessa hygieniska brister
äro stora, så blifver den nödvändiga följden af kunskapen om såväl ofvan
citerade undersökningar som om folkskoleinspektörernas berättelser den,
att en liflig önskan uppstår att, så godt omständigheterna det medgifva,
råda bot för de hygieniska missförhållandena i våra folkskolor.

Af de många förslag, som i detta syfte kunna framställas, synes mig
särskild! ett vara beaktansvärdt, dels emedan dess förverkligande är förenad!
med så ringa kostnad, dels ock emedan det utan tvifvel kommer att
hafva till följd, att en väsentlig förbättring af folkskolans hygieniska tillstånd
åvägabringas, och detta oafsedt om förbättringar i skolornas byggnader
och utrustning vidtagas. Det förslag, jag åsyftar, består i införandet af
hygienen, med särskild! hänsyn till skolhygienen, såsom läroämne i våra
folkskolelärare- och lärarinneseminarier.

Af hvad jag ofvan redan yttrat framgår, att en del af de hygieniska
missförhållandena i våra folkskolor beror på, att den hygieniska omvårdnaden
om våra folkskolor mångenstädes lemnar så mycket öfrigt att önska.
Detta åter beror till väsentlig grad tydligen derpå, att folkskolelärarecorpsens
medlemmar oftast icke ega de kunskaper i skolhygienen, hvilka dels hos
dem skulle väcka och underhålla ett lefvande intresse och nit för denna
omvårdnad, dels ock äro nödvändiga för det rätta handhafvande! af denna
omvårdnad. Detta lefvande intresse för skolans helsovård och dessa sakkunskaper
kunna endast erhållas genom undervisning i skolhygienen. Och
i detta sammanhang vill jag äfven påpeka den för öfrigt sjelf klara stora
betydelsen af skolhygienen särskild! för lärarne, för deras helsa och arbetsförmåga.

Mot detta förslag att införa skolhygicn såsom läroämne i våra folkskoleseminarier
skulle till äfventyra kunna invändas, att detsamma synes
obehöfligt, då ju ej lärarne vid statens allmänna läroverk erhålla en sådan
undervisning. Häremot bör påpekas, dels att mångfaldiga gånger vid såväl
lärare- som läkaremöten allmänt framhållits önskvärdheten deraf, att lärarne
vid sådana läroverk erhölle en dylik undervisning, dels ock att, då af
påtagliga skäl folkskolorna arbeta under långt ogynsammare hygieniska
förhållanden än de allmänna läroverken, en sådan undervisning i främsta
rummet bör komma folkskolelärarecorpsen till del.

Mot förslaget torde ock kunna göras den invändningen, att det blefve
svårt att vid folkskoleseminarierna åvägabringa eu duglig sådan under -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 221.

visning. Häremot bör erinras, att, sedan i den nuvarande läkarebildningen
hygienen ingår som undervisningsämne, någon svårighet att erhålla dugliga
lärare i ämnet ej torde förefinnas, detta så mycket mindre, som alla
våra folkskoleseminarier äro (med undantag af ett enda) förlagda till städer,
i hvilka förste provinsialläkare, således i ämnet speeielt sakkunnige,
äro stationerade. Ej heller torde, om staten inför detta läroämne vid folkskoleseminarierna,
någon som helst svårighet förefinnas att erhålla af sakkunnige
författad lärobok i ämnet, särskildt afsedd för den kurs, som kan
befinnas lämplig.

Skolhygienen utgör en del af helsovårdsläran och måste undervisas
i samband med denna. Att en sådan, i förhållande till den nuvarande
elementära, utvidgad undervisning i helsovårdslära redan nu är af behofvet
påkallad, synes mig framgå deraf, att redan nu på en mängd ställen
i vårt land helsovårdsläran till följd af sin egen inneboende kraft förstått
skaffa sig insteg som läroämne i de högre klasserna i våra folk skolor,

särskildt i de s. k. fortsättningsklasserna. Skall härstädes en god
undervisning i helsovårdslära kunna bedrifvas, böra lärarne hafva erhållit
eu grundligare utbildning i detta ämne, än som nu kommer dem till del.

Motionen behandlades af kammarens första tillfälliga utskott, hvilket
om densamma i utlåtandet n:o 29 yttrade:

Herr Wallis har i sin motion fäst uppmärksamheten på införande af
skolhygien som läroämne vid folskolelärareseminarierna.

Utskottet finner förslaget härom mycket beaktansvärdt och kan ingalunda
medgifva, att dess genomförande skulle blifva en ny börda för läraren.
Det skulle i stället gifva honom större förmåga att uppfylla en

skyldighet, som han redan har och som utgör en väsentlig del af hans

åtagna kall.

På en stor del af de skolhygieniska förhållandena kan läraren, i fall
han nemligen har god vilja och någon fackkunskap i ämnet, utöfva ett
omedelbart inflytande.

Hit hör först och främst det mesta af hvad man kallar undervisningens
hygien, d. v. s. bedömandet ur helsovårdssynpunkt af olika slags
undervisningsmedel och undervisningsmetoder (exempelvis i ritning, skrifning,
handarbete o. s. v.).

Pör det andra äro äfven i fråga om de mera yttre amordningarne vid
skolan lärarens egna åtgöranden af den allra största betydelse. Huru förträffliga
dessa yttre anordningar än kunna vara, beror dock deras verkan
väsentligen af deras skötsel, och är läraren på förevarande område icke
insigtsfull, så blir icke heller skötseln insigtsfull.

Motioner i Andra Kammaren, Ko 221.

5

För det tredje skulle skolhygienisk bildning hos läraren obestridligen
blifva till stort gagn för de lokala skolmyndigheterna. Klart är, att om
skolråden märkte, att de i läraren både en förståndig och intresserad rådgifvare,
hvilken kunde hjelpa dem att med samma eller mindre kostnad
åstadkomma något väsentligen bättre än eljest blefve fallet, så skulle de
nog äfven i allmänhet begagna sig häraf och man skulle ej så ofta som
hittills varit händelsen nödgas bevittna, hurusom stora skolhusbyggnader
och andra anordningar komma till stånd, hvilka trots all sin dyrhet visa
sig för sitt ändamål synnerligen olämpliga, och detta ej sällan blott af den
orsak, att ingen sakkunnig blifvit rådfrågad. Den samverkan, som redan
nu — äfven i skolhygieniska frågor — eger rum mellan skolråd och lärarepersonal,
genom de påbjudna öfverläggningarna dem emellan, skulle
då ock helt visst blifva mera fruktbärande.

Såväl lärjungarne som läraren sjelf och icke minst församlingarna
skulle alltså hafva fördel af att läraren erhölle i någon mån vidgade kunskaper
på det skolhygieniska området.

Med en dylik uppfattning angående betydelsen af skolhygienisk bildning
hos lärarecorpsen kan utskottet icke annat än instämma i det önskemålet,
att vid folkskolelärareseminarierna särskild uppmärksamhet måtte
egnas åt skolhygienen.

Då emellertid en motion, lika lydande med den af herr Wallis väckta,
redan blifvit afslagen af Första Kammaren, så att någon skrifvelse härom
ej i år kan komma till stånd, och då dessutom båda de till utskottet hänvisade
motionerna framkommit så sent, att en mera mångsidig utredning
af ärendet ej kunnat medhinnas, anser utskottet det lämpligast, att ej
heller Andra Kammaren denna gång bestämdt uttalar sig för den ena
eller den andra åtgärden.

Förslag i samma rigtning torde nog återkomma vid en följande Kiksdag,
och om detta sker något tidigare än i år, kan då tillfälle erbjudas
att taga i närmare öfvervägande såväl lämpligheten af skolhygienens införande
såsom läroämne vid folkskolelärareseminarierna som ock hvilka andra
åtgärder må anses behöfliga och lämpliga för förbättring af de hygieniska
förhållandena vid rikets folk- och småskolor.

På grund af hvad utskottet anfört hemstälde detsamma, att motionen
skulle afslås, hvilket också blef kammarens beslut.

Sedan förra riksdagen har intresset för frågan visat sig vara i vida
kretsar lifligt, till bevis hvarpå följande må anföras. Vid de förra året i

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 231.

Upsala hållna feriekurserna för lärare föredrog professorn i hygien vid
Karolinska Institutet E. Almqvist eu kurs i skolhygien, och vid det i
Stockholm i augusti förra året samlade allmänna nordiska läraremötet höll
han ett föredrag, i hvilket han belyste skilnaden emellan helsolära i
vanlig bemärkelse och skolhygien, samt starkt betonade nödvändigheten
deraf, att i det sistnämnda läroämnet undervisning lemnades lärarne, i synnerhet
folkskolelärarno, hvilka kunde få sig anförtrodd vården af de i
hygieniskt hänseende ofta starkt försummade folkskolorna på landsbygden.
Vid det sjunde allmänna svenska läkaremötet i Lysekil i september förra
året inledde undertecknad den på mötets program uppstäda frågan, »läkarekonstens
ställning till skolhygienen», och blef efter diskussion en af de i
frågan af läkaremötet enhälligt antagna resolutionerna af följande lydelse:
»Mötet uttalar sig för önskvärdheten deraf, att undervisning i skolhygien
å folkskolelärare- och lärarinneseminarierna i riket lemnas i det syfte, att
folkskololärarecorpsens medlemmar måtte vinna insigt i betydelsen af skolans
hygieniska skötsel och erhålla de kunskaper, som kunna sätta dem i stånd
att i sin mån upprätthålla densamma.» — Slutligen har också Kongl.
Maj:t visat sin insigt i frågans betydelse för folkskolans hygien, derigenom
att en undervisningskurs i skolhygien försöksvis anordnats vid folkskolelärarinneseminariet
i Stockholm innevarande år.

Efter nu lemnade uppgifter inses, att frågan tagit ett stort steg framåt
mot sin lösning, sedan den sist förelåg till Riksdagens behandling, och
torde derför någon vidare motivering i densamma från min sida vara
öfverflödig. Dock vill jag anmärka, att, då jag nu går att förnya min
hemställan, en-ringa formell ändring i densamma kommer att af mig vidtagas.
Såsom i motiveringen till min motion i frågan vid sistlidna riksdag
säges, ingår i lärokursen »naturkunnighet» vid seminarierna under
första läsåret »en framställning af menniskokroppens byggnad, lifsyttringar
och vård». Det har ej varit mig möjligt att erhålla upplysning om i hvad
utsträckning helsolära i denna kurs eventuel! ingår — detta torde vara
i särdeles olika utsträckning vid de olika seminarierna —, dock är det
påtagligt, att den del af helsovårdsläran, den allmänna, af hvilken skolhygienen
är en del, i denna kurs ej kan ingå, af det skälet, att lärarne
i naturkunnighet väl aldrig ega de specialkunskaper, hvilka kunde göra
dem kompetenta att lemna eu sådan undervisning. Med min motion afser
jag och har jag afsett, att kompetenta lärare skola lemna en efter den
för läroämnet eventuelt tillgängliga tiden lämpad framställning af den allmänna
helsovårdsläran, med särskild hänsyn till skolan, så att lärarepersonalen,
så vidt möjligt, blifver satt i stånd att i sin mån upprätthålla
skolans hygieniska vård; jag åsyftar således och har åsyftat detsamma som

Motioner i Andra Kammaren, N:o 221.

7

sjunde allmänna svenska läkaremötet med sin nyss anförda resolution. Att
denna undervisning bör förläggas till seminariekursens senare skeden och
ej till första året, synes mig önskvärdt af det skälet, att ämnets vigt för
skolan äfvensom dess innehåll fordra, att eleverna nått den grad af mognad,
som de under seminariekursens fortgång kunna nå.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att allmän helsovårdslära med särskild hänsyn
till skolhygien måtte som läroämne blifva införd vid
folkskolelärare- och lärarinneseminarierna i riket.

Stockholm den 19 februari 1896.

Curt Wallis.