Motioner i Andra Kammaren, N:o 220

Motion 1898:220 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF

Motioner i Andra Kammaren, N:o 220.

1

)r..

N:o 220.

Af herrar J. Nordin i Hammerdal och O. H. Ström, om skri/.

velse till Kongl. Maj:t med begäran om ändring af § 2
mom. 2 i förordningen angående handel med ether- eller
spritkanna läkemedel den 8 december 1876.

Då tidens nykterhetssträfvanden gå ut på att, om också tillgången på
spritdrycker icke kan helt och hållet förhindras, dock genom en försvårad
åtkomst af desamma åstadkomma inskränkning i deras begagnande, är det
med grämelse man erfar, huru på platser, der bränvinsförsäljning icke finnes,
den goda verkan häraf i sedligt och ekonomiskt hänseende motverkas af den
på apotek i sådana orter i stor skala bedrifna handeln med Hoffmans droppar
(en blandning af ether och sprit) samt andra s. k. läkemedel, som
innehålla bränvin. Vid tillfällen, då mycket folk är församladt, såsom vid
marknader och helger, sqvallra också de ångor af Hoffmans droppar, hvilka
möta en, om orsaken till den upprymda sinnesstämningen hos en stor del af
publiken, och skall man finna, att detta berusningsmedel, beklagligt nog,
användes i stor utsträckning äfven af ungdomen, till och med någon gång
äfven af den qvinliga.

De s. k. röda nervdropparna eller doktor Halls droppar, bestående
af rosmarin- och lavendelsprit, försatt med litet kanel och muskott samt
färgad med sandel, användes äfven som berusningsmedel, då de falla en
del mera i smaken. Då både Hoffmans droppar och röda nervdroppar numera
nästan aldrig af allmänheten användas som medicin, vore tillräckligt,
om de endast på läkares recept finge utlemnas från apoteken.

De åt dryckenskapen mera hemfallna individerna öfverlasta sig af
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 50 Käft. (N:o 220).

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 220.

andra, på apoteken inköpta berusningsmedel, såsom slagvatten, äfven kallad
slagspiritus, rigabalsam och beska droppar, hvaraf stora qvantiteter förtäras.
För att visa, att försäljningen af dessa medel till allmänheten ej är nödvändig,
utan att de äro verkliga spritdrycker, må här uppgifvas deras beståndsdelar.

Slagvatten eller slagspiritus är ett starkare bränvin, destilleradt på
rosmarinblad eller också endast försatt med rosmarinolja samt användes numera
ej som medicin.

Rigabalsam, som aldrig annat än af qvacksalvare varit använd som
medicin och aldrig varit upptagen i farmakopén, är i allmänhet endast slagvatten,
färgadt • med gurkmeja. Eljest finnas flera kompositioner på detta
arcanum.

Beska droppar, som aldrig af läkare användas, äro icke annat än
bränvin, försatt med några bäska kryddor och rödfärgadt med sandel. De
äro således en verklig rusdryck, som kan beredas och säljas på hvilket utskänkningsställe
som helst utan att komma i kollision med medicin alförfattningarna.

Att här nämnda, m. fl. andra som bränvinssurrogat allmänt använda
medel kunna anses som läkemedel, lämpliga att återgifva helsan åt
en sjuk menniska, tror jag ej, att någon vill påstå, hvarför deras försäljning
på apoteken bör förbjudas, läkare naturligtvis obetaget att experimentera
med dem, om de så finna för godt.

I 2 § 2 mom. af kongl. förordningen angående handel med ether
samt ether- eller sprithaltiga läkemedel af 8 december 1876 stadgas visserligen,
att utom de i 1 mom. omförmälda Hoffmans droppar ej heller andra
läkemedel, som innehålla bränvin eller sprit, få utan läkares recept från
apotek försäljas eller eljest utlemnas, »såvida anledning förekommer att antaga,
att de äro ämnade att såsom rusgifvande medel användas.» Erfarenheten
visar emellertid, att detta stadgande icke är tillräckligt att förekomma missbruket
af dessa medels användande. Orsaken härtill är tydligen den, att
stadgandet ej är effektivt, enär uttrycket antaga är temligen tänjbart, då
antagandet lätt kommer i kollision med säljarens fördel, en god vinst. Derför
böra i mom. 2 af § 2 i kongl. förordningen af 8 december 1876, angående
handel med ether samt ether- eller sprithaltiga läkemedel, slutorden, »såvida
anledning förekommer att antaga, att desamma äro ämnade att såsom rusgifvande
medel användas», utbytas mot uttrycket, »såvida de hunna användas
såsom rusgifvande medel.-» Genom en sådan redaktionsförändring blefve
stadgandet klart och bestämdt, så att öfverträdaren af detsamma ej kunde
förskansa sig bakom påståendet, att han icke ansåg, att det varit anledning
antaga, att det försålda varit ämnadt att såsom rusgifvande medel användas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 220. 3

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställes,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om ändring af § 2 mom. 2 i kongl. förordningen
8 december 1876, angående handel med ether samt ethereller
sprithaltiga läkemedel, så att momentet måtte erhålla
följande lydelse: Utan läkares recept må hvarken de i
nästföregående moment omförmälda eller andra läkemedel,
som innehålla bränvin eller sprit, från apotek försäljas
eller eljest utlemnas, såvida de kunna användas såsom
rusgifvande medel.

Stockholm den 1 mars 1898.

J. Nordin. O. H. Ström.

I motionens syfte instämma:

J. A. Lundström.

Ad. Wiklund.

L. Dahlstedt.

O. Walter.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.