Motioner i Andra Kammaren, N:o 219 (Motion 1896:219 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

N:o 219.

Af herr P. Gr. E. Poi gli tint, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
rörande delning af Hernösands stift.

Vid innevarande riksdag har Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med 1893 års kyrkomötes beslut, föreslagit Riksdagen att medgifva,
det Vesterbottens och Norrbottens län må från den 1 januari 1897
frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift. Uti Andra
Kammaren har deremot af enskild motionär, herr C. F. Petersson i
Dänningelanda (motion n:o 166), blifvit föreslaget att, med afslag å
Kongl. Maj:ts berörda framställning, Riksdagen ville endast under vilkor
att Kalmar och Visby stift sammanslås till ett stift, så snart en
sådan sammanslagning genom de nuvarande biskoparnes i Kalmar och
Visby afgång eller eljest möjliggöres, medgifva, att Vesterbottens och
Norrbottens län må frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt
stift.

Emot Kongl. Maj:ts och kyrkomötets nämnda förslag, som förutsätter,
att Kalmar och Visby stift hvart för sig oförändradt skulle bibehållas,
har såvidt kändt är ej anförts något annat skäl än det, att
biskoparnes antal derigenom skulle ökas från 12 till 13. Men emot
den såväl nu som vid 1893 års riksdag ifrågasatta sammanslagningen
af två hittills skilda stift hafva afsevärda betänkligheter förekommit,
och har Visby stifts presterskap deremot afgifvit en protest (bil. 1),
uti hvilken jag instämmer så mycket hellre, som jag anser den vara
öfverensstämmande med allmänna meningen på Gotland äfven bland lekmännen.

Vid kyrkomötet 1893 har lekmannaombudet från Oland under
diskussionen i ämnet uttalat den mening, att Visby stift skulle kunna
styraB af konsistorium med stadens kyrkoherde, såsom i vissa fall ställföreträdare
för biskopen i Kalmar. Deremot erinrades af undertecknad,
Bill. till Biksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 44 Häft. (N:is 219,220). 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

såsom lekmannaombud för Visby stift, att en sådan institution, om den
kunde anses ändamålsenlig, borde införas icke i Visby utan fasthedlre
i Luleå. Denna min mening kan jag ej annat än vidhålla, och det af
både billighets- och sparsamhetsgrunder. Det är billigt, att Gotland,
som under flere århundraden utgjort ett stift, hvars styresman är en
af stiftets kyrkoherdar, fordom benämnd superintendent och numera
från år 1772 biskop, fortfarande får behålla samma institution, helst
biskopens lön, utgörande enligt officiel uppgift (bil. 2) omkring
10,000 kronor, deraf endast 4,350 kronor lönefylnad från biskopslöneregleringsfonden,
till icke ringa del utgår från Visby pastorat, hvars
kyrkoherdeboställe nyttjas såsom biskopsgård men underhålles af församlingen.
Och obilligt vore det ingalunda, om, i stället för tillsättande
af eu från pastoralgöromål befriad biskop i Luieå, kyrkoherden i staden
eller något närbeläget pastorat förordnades till ordförande i ett blifvande
konsistorium uti Luleå, mot lönefylnad från biskopslöneregleringsfonden.
Den nu föreslagna kontanta biskopslönen 12,000 kronor komme
i sådant fall till större delen och hyresersättningen 1500 kronor helt
och hållet att inbesparas. Ett liknande förhållande eger rum i Hernösand,
der biskopen tillika är stadens kyrkoherde. Uti hufvudstadens
konsistorium är erkebiskopen ordförande, när han anser nödigt.

På dessa grunder och för den händelse, att Riksdagen icke vill bifalla
Kongl. Maj:ts ofvan omförmäla förslag oförändradt, hemställes,

att Riksdagen ville, med afslag å herr Peterssons
i Dänningelanda motion, och med förklarande, att
Kongl. Maj:ts förslag för närvarande ej kan bifallas,
besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t behagade låta verkställa utredning och
till nästa Riksdag afgifva det förslag, hvartill utredningen
kan föranleda i frågan, huruvida för Vesterbottens
och Norrbottens län, med bibehållande tills
vidare af gemenskapen i öfrig! med Hernösands stift,
må lämpligen kunna i Luleå stad inrättas ett särskildt
konsistorium med kyrkoherden i staden eller något
närbeläget pastorat såsom ordförande, när biskopen
ej är närvarande.

Stockholm i februari 1896.

E.. Poignant.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

Bil. 1.

Till svenska folkets representanter.

Man må ej undra öfver, om Gotlands befolkning gripits af vemod
vid tanken på det förnyade angrepp, som i sjelfva riksförsamlingen
blifvit gjordt mot en af dess allra dyrbaraste förmåner.

Sedan mer än 300 år tillbaka eller från år 1570 har Gotland
haft egen, på ön bosatt stiftsstyrelse. Men ehuru denna styrelse ingalunda
är mindre behöflig nu än förr, hafva dock röster börjat höja sig
för dess borttagande.

Att Hernösands stift är för stort och för den skull har behof af
att blifva deladt, lärer ingen på Gotland vilja förneka. Men denna delningsfråga
har ju intet naturligt samband med frågan om sammanslagningen
af två andra stift. Tror man, att genom sammanslagningen en
biskopslön inbesparas, så förbiser man, att Gotlands biskop är den af
Visby stad aflönade och med boställe af samma stad försedde kyrkoherden,
som tillika tjenstgör såsom biskop och får blott lönefylnad af
statsmedel.

I fråga om Gotlands behof af egen stiftsstyrelse förtjenar måhända
att nämnas, att Visby stift har 44 pastorat, under det att det
föreslagna nya stiftet i Norrland med Luleå till stiftsstad skulle komma
att utgöras af endast 43. Att uppskatta behofvet af egen stiftsstyrelse
för den ena eller andra trakten af vårt land uteslutande efter befolkningens
större eller mindre talrikhet, är påtagligen en origtig beräkningsgrund.
Äfven den församling, som har få invånare, har behof af
andlig vård och biskoplig tillsyn lika väl som den folkrikare församlingen.
Rättare torde det derför vara att beräkna behofvet af egen
biskop och stiftsstyrelse företrädesvis efter pastoratens eller kanske
hellre efter församlingarnes antal, hvilka senare äro på Gotland icke
färre än 93.

Ett af de väsentligaste skälen, hvarför delning af Hernösands stift
anses behöflig, ja nödvändig, är obestridligen de stora afstånden. Men
under tider, då vägen från Visby till Kalmar måste tagas öfver Stockholm,
är afståndet mellan Visby och Kalmar längre än mellan Hernösand
och Luleå, hvartill kommer, att i synnerhet under vintern en sjöresa
är mera besvärlig och tidsödande än en jernvägsresa. Direkt till
Kalmar finnes från Visby kommunikation endast under högsommaren
och början af hösten och öfver Vestervik endast 15 december—15 april.
Att jemföra svårigheterna af en resa under vintern mellan Visby och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

Sveriges fastland med en resa mellan Öland och samma fastland, kan
icke gerna vara allvarligt menadt, för så vidt man annars har någon
kännedom om, någon erfarenhet af de verkliga förhållandena. Dessa
förhållanden, som för den om Gotlands väl likgiltige, på fastlandet
boende kanske te sig som en obetydlighet, äro dock sådana, att, ehuru
det kan vara besvärligt nog att vintertiden färdas mellan Öland och
fastlandet, gotländingen anser svårigheterna öfvervunna eller betraktar
sig såsom till fastlandet framkommen, när han lyckats uppnå Ölands
östra kust.

Huru det skulle komma att gå med åtskilliga ärenden rörande
Gotlands andliga vård, livilka äfven under vintern, då ingen förbindelse
med fastlandet understundom på flera veckor är möjlig, måste till stiftsstyrelsen
i Kalmar hänskjutas och af henne afgöras, är ej svårt att
räkna ut. Åtskilligt skulle komma att ligga nere. Vid inträffande sjukdoms-
eller dödsfall bland presterskapet skulle betänkliga kollisioner
komma att uppstå genom otillbörlig förlängning af tillfälliga bestämmelser,
intill dess stiftsstyrelsens förordande hunne anlända, då, såsom
icke sällan kan inträffa t. ex. vid ihållande snöstormar, både ångbåtsoch
telegrafförbindelse samtidigt äro länge nog afbrutna. Att insända
ansökningshandlingar, att i embetsangelägenheter förfråga sig hos domkapitlet
eller ännu mer biskopen personligen, att aflägga prof och mera
sådant skulle jemväl under dessa förhållanden blifva omöjligt.

Jemförelsen med Bornholm bevisar intet, ty Bornholm utgör blott
16 pastorat, öns areal är knappt en femtedel af Gotlands, och Bornholm
har direkt kommunikation med Köpenhamn större delen af året
dagligen och den öfriga delen af året fyra gånger i veckan. I följd af
öns sydligare läge lära isförhållandena der i svårighet icke kunna jemföras
med dem mellan svenska fastlandet och Gotland.

Man beskyller gotländingen för den otillbörliga böjelsen att vilja
hafva Gotland till ett afskildt, sjelfständigt land för sig. Om denna
böjelse vore verklig, hvilket torde kräfva sin bevisning, så vore det
knappt att undra öfver, enär man mot gotländingens egen önskan
ofta nog försatt honom i en betänklig undantagsställning. Och vore
det väl tänkbart, att en sådan förment böjelse för isolering skulle qväfvas
genom att beröfva Gotland en förmån, som det sedan århundraden tillbaka
åtnjutit? Skulle beskyllningen betyda, att Gotland vore stängdt
för starkare fastlandsinflytande eller för talrikare inflyttning från fastlandet,
så torde det ej vara ur vägen att påpeka, att på Gotland bo
och verka många icke infödda gotländingar. Exempelvis må nämnas,
att på gotlandspresternas eget val biskopen i Visby stift, alltsedan det

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

fick biskop, har med ett enda undantag varit en fastländing, och detta
icke i följd af brist på infödda kandidater, att alla domkapitlets ledamöter
för närvande äro fastländingar, att af de vid högre allmänna
läroverket för närvarande anstälda 21 ordinarie och extra ordinarie lärarne
16 icke äro födda på Gotland, att det med officerscorpsen förhåller
sig på samma sätt, att jemväl vid folkskolan är anstäld en skara
lärare, som äro födda utom ön, att presterskapet inom sin krets haft
och har många, som här sökt infödingsrätt, att Visby invånare till en
mycket betydande del utgöras af fastländingar, och så i alla förhållanden.

Men afskildheten har haft till följd, att Gotland kommit efter i
både materiel och andlig utveckling. Lätt är att förutse, att denna utveckling
icke skulle påskyndas, utan än mer hämmas, om man beröfvade
ön dess särskilda stiftsstyrelse och biskop. De impulser, som från en
här boende biskop utgå till väckelse bland presterskapet och skollärarecorpsen
och på samma gång bland folket, kunna icke för Gotland blifva
desamma, om dess biskop är boende i Kalmar. Så länge den i Kalmar
boende biskopen ännu vore ung, skulle han kanske ofta nog om somrarna
besöka Gotland, men vid hans tilltagande år skulle Gotland
komma att helt och hållet sakna den så ytterst vigtiga personliga inflytelsen
af sin biskop. Och dock gör afskildheten, att Gotland mer
än andra provinser har behof af sådan inflytelse. Ett beklagligt tillbakagående
i det andliga, bildningsnivåns sjunkande, måhända ock ett
aftagande nit bland presterna och skollärarne skulle för Gotland blifva
följden af den påyrkade sammanslagningen af Kalmar och Visby stift.
Äfven den materiella utvecklingen, såsom nära sammanhängande med
den andliga, skulle lida derpå.

Det är ingen ny förmån Gotlands folk begär, när det begär att
få behålla sin särskilda biskop, sin särskilda stiftsstyrelse. Värdet af
Gotland och dess lojala, fosterlandsälskande folk måtte ej skattas högt,
om man kan anse skäligt att för en så ringa pekuniär vinst, som det här
är fråga om, sätta en af öns allra dyrbaraste förmåner på spel. Lyckas
man att så väsentligen knappa af på den åt Gotlands befolkning hittills
egnade andliga vården, som den föreslagna indragningen skulle hafva
till följd, så må man ej undra öfver, om här och hvar bland den gotländska
befolkningen den tanken skulle slå rot, att modren Svea med
stjufmoderligt sinne behandlar sitt barn härute i österhafvet.

Visby stifts presterskap, som vet sig härutinnan tala ur hela den
gotländska befolkningens bjertan, vågar i stöd af hvad som här blifvit,
anfördt inför svenska folkets representanter aflägga en vördsam och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

allvarlig protest mot den föreslagna föreningen af Visby stift med
Kalmar stift, på samma gång det tillitsfullt vädjar till samma representanter
att värna om Gotlands dyrt aktade, sekelgamla privilegium.

Visby i februari 1896.

C. F. Reuser, Kontraktsprost och kyrkoherde i Stenkyrka och Tingstäde.	H. L. Söderberg, Regementspastor domkyrko-komminister och y. pastor i Visby.	J. A. Ronqvist, Konsistorieamanuens och dom-kyrkoadjunkt i Visby.
M. Hanner, Domkyrkoadjunkt i Visby.	S. V. Gustafsson, Prost och kyrkoherde i Fole och Lokrume.	K. Sundahl, V. pastor i Fole och Lokrume.
Carl Bergvall, Prost och kyrkoherde i Bar-lingbo och Ekeby.	TF. L. Klint, Kyrkoherde i Follingbo och Akebäek.	G. Hedgren, Utn. Kyrkoherde i Vestkinde och Bro.
J. TF. Gutenberg, Kyrkoherde i Martebo och Lummelunda.	Herman Beckman, Kyrkoherde i Hangvar och Hall.	Sigurd Stengård, Kyrkoherde i Fårö.
A. H. Nyberg, Prost och kyrkoherde i Kute, Fleringe och Brage.	(Jarl Sik, Kyrkoherde i Lärbro och Hellvi.	F. 0. Kohler, Kyrkoherde i Hejnum o ch Bäl.
C. Kellström, Vice pastor i Hejnum och Bill.	Reinh. Uddin, Kontraktsprost och kyrkoherde i Sanda, Vestergarn och Mästerby.	N. A. Youngberg, Komminister i Sanda, Vester-garn och Mästerby.
T. F. Budin, Prost och kyrkoherde i Eskel-hem och Tofta.	J. Norrby, Adjunkt i Eskelhem och Tofta.	0. Öfverberg, Prost och kyrkoherde i Sten-humla, Vesterhejde och Träkumla.
M. Kolmodin, Kyrkoherde i Vall och Hogrän.	J. F. Ronqvist, Utn. kyrkoherde i Atlingbo.	J. F. Enequist. Kyrkoherde i Roma och Björke.
Johan Odin, Kyrkoherde i Dalhem, Gant-hem och Halla.	Gast. H. Tilén, Kyrkoherde i Gothem och Norrlanda.	E. F. Berglund, Kyrkoherde i Ostergarn, Ardre och Gammalgarn.
J. L. Ehrcnström, Kyrkoherde i Kreklingbo, Angå och Ala.	N. G. Andersson, Kyrkoherde i Sjonhem och Viklau.	Emil Kahl, Kyrkoherde i Vånge, Buttle och Guldrupe.
G. E. Älfvegren, Kontraktsprost och kyrkoherde i Hejde och Väte.	E. Ekman, Kyrkoherde i Eista och Sprogge.	0. Olofsson, Kyrkoherde i Levide och Gerum.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 219.

Klas Havren,

Utn. kyrkoherde i Vårdhem,
Linde och Lojsta.

L. J. Åsberg,
Kyrkoherde i Burs och Stånga.

Älfr. Aklander, J. N. Kalström,

Kyrkoherde i Älskog och Lye. Kyrkoherde i När och Lau.

C. O. Söderström, Karl Kristiansson,

Kyrkoherde i Rone och Eke. V. pastor i Rone och Eke, utn.

komm. i Östergarn, Ardre
och Gammalgarn.

Carl Lange,

Kyrkoherde i Alfva och
Hemse.

K. J. Kjellner, J. Broander,

v. pastor i Alfva och Hemse, Prost och kyrkoherde i Häfdutn.
komm. i Dalhem, Gant- hem och Näs.

hem och Halla.

Arvid Jakobsson,
v. pastor i Hafdhem och Näs.

N. P. Gadd,

Kyrkoherde i Öja och Hamra.

Johan Löthberg,
Kyrkoherde i Hablingbo och
Silte.

P. R. Kullin,

Kyrkoherde i Vamlingbo och
Sundre.

Oskär Jakobsson,
Kyrkoherde i GrStlingbo och
Fide.

O. A. Westöö,

Fängelsepredikant.

A. A. Sjögren,

Barnhems- och sjukhemspredikant.

Bil. 2.

Uppgift å biskopens i Visby stifts inkomster af biskopsembetet och
dermed förenade kyrkoherdebeställningen i Visby stads- och landsförsamlingars
prebendepastorat.

Kronor

Tertialtionden af Visby stadsförsamling: 658 kubikfot eller
172,5 hektoliter spantnål; efter senast faststälda medel markegångspris

motsvarande...................................................

Dito af Norra landsförsamlingen, 40,8 kubikfot eller 10,68
hektoliter spanmål, efter förutnämnda beräkningsgrund

utgörande........................-t...............................................................

Dito af Visborgs kungsladugård, 75,6 kubikfot = 19,79 hektoliter
spanmål, efter enahanda beräkningsgrund...............

Kontant af Visby stadsförsamling..................................................

Dito af domkyrkans medel ................................................ 15: —

Dito af magistratens s. k. vinpenningar........................ 3: —

Öfverföres

1,241: 14

76: 84

142: 39
1,140: —

18: —
2,618: 37

Motioner i Andra Kammaren, N:o 220.

Öfverföres

Ersättning för dagsverken, offer och jura stolae i landsförsamlingarna,
för senaste året uppgående till..............

Dito af staten för kronotionden från norra landsförsamlingen,
23,6512 hektoliter spanmål, efter 1869 års medelvärde
Dito för indragna, å biskopslönen anslagna hemmansräntor,
utgörande 389 kronor 38 öre i penningar, 242,8206
hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn, 603,506
kilogram smör och 781,9 9 6 kilogram fläsk, hvilket allt,
efter medelmarkegångspris för innevarande ecklesiastikår
motsvarar...................................................................................

Kontant lönefylnad af biskopslöneregleringsfonden enligt den

10 oktober 1873 nådigst faststäld lönereglering ............

Ytterligare tillskott från nyssnämnda fond, enligt kong!,
brefvet den 25 april 1889 (för höjande af vicepastors lönen).

...............................................................................................

Anm.

Biskopen har dessutom såsom kyrkoherde:

dels vissa boställsjordar, taxerade till ett värde af
14,100 kronor, och som för närvarande lemna i
årligt arrende 200 kubikfot spanmål, hälften råg
och hälften korn, jemte en årlig städja af 100
kronor, hvilket allt för innevarande ecklesiastikår
(beräknadt efter medelmarkegångspris å spanmålen)

motsvarar..............................................................................

dels äfven boställshus jemte trädgård i staden,
bevillningstaxeradt till 30,000 kronor. _

Inkomsterna uppgå sålunda, förutom boställsgården, tillsammans
till -.t.............................................................. Kronor

hvaraf biskopen likväl enligt uppgift bestrider:

Aflöning till vice pastor med...................................................

så att den behållna inkomsten blir kronor
Visby i landskontoret den 3 februari 1896.

2,618: 37
57: 60
175: 77

3,618: 44
4,000: —

350: —

476: 30

11,296: 48

1,350: —
9,946: 48

Oscar Melin.