Motioner i Andra Kammaren, N:o 218 (Motion 1890:218 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.

N:0 218.

Af herr Y. Wittrock, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om
undervisningen i naturalhistoria vid de allmänna läroverken.

Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag, angående
ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna, läses å sid. 22 följande synnerligen beaktansvärda uttalande
af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet:

»Vidkommande åter tyskans tidiga afslutande har jag, som på
grund af erfarenhet trott mig finna, att hvarje afslutande inom de högre
klasserna före . afgångsexamen af något skolans läroämne der verkar
menligt, direkt på detta ämne och indirekt på de öfriga, låtit mig angeläget
vara att åt detta språk bereda samma fördel, som tillkommer de
öfriga, den nemligen att på läsordningen upptagas ända till och med
högsta klassen, hvarigenom den icke obefogade klagan rörande insigterna
i tyska språket, som i synnerhet från universiteten försports, att
under skoltidens sista år merendels bortglömts hvad under de första
deri inhemtats, måtte upphöra.»

Departementschefen uttalar här klart och oförtydbart den åsigten,
att hvarje afslutande inom de högre klasserna före afgångsexamen af något
skolans läroämne der verkar menligt, och departementschefen har också,
såsom mig synes fullkomligt rigtigt, gifvit praktisk tillämpning åt denna
sin åsigt hvad beträffar tyska språket, i det han å sid. 33 sammanfattar
sitt yttrande derhän, »att tyskan må å båda linierna (den klassiska och
den reala) fortsättas till skolkursens slut.»

Bih. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sami 2 Afä. 2 Band. 39 Höft.

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.

Såsom välbekant är, har sedan ett par decennier tillbaka äfven
ett annat vigtigt skolämne, nemligen naturalhistorien, lidit al väsentligen
samma ogynsamma ställning vid läroverken som tyskan, i det att naturalhistorien
på hela den klassiska linien afslntats redan i skolans 6:te
klass. Af departementschefens ofvan citerade uttalande synes framgå
såsom en påtaglig konseqvens, att äfven naturalhistorien bör å båda
linierna fortsättas till skolkursens slut. Denna konseqvens har dock ej
— så vidt jag af den kongl. propositionen kunnat finna — blifvit utdragen;
och är detta anledningen, hvarför jag ansett mig böra särskildt
fästa Riksdagens uppmärksamhet på naturalhistorien och dess ställning
vid läroverken.

Det torde tillåtas mig att erinra om följande sakförhållanden.

Alltifrån början af 1850-talet, då naturalhistoria allmänt upptogs
såsom undervisningsämne vid de allmänna läroverken, och till år
1863 meddelades, såsom af läroverksprogrammen framgår, undervisning
i detta ämne ända till skoltidens slut, hvarjemte naturalhistoria ingick
såsom examensämne uti studentexamen.

Först år 1863, då studentexamen upphörde att afläggas vid universiteten,
började man allmänt tillämpa den bestämmelse i 1859 års
läroverksstadga, enligt hvilken undervisning i naturalhistoria skulle upphöra
med sjette klassen, alltså icke meddelas under de tvenne sista
åren af skoltiden.

Sedan sålunda naturalhistorien borttagits ur högsta klassen, dröjde
det ej länge, innan lifliga klagomål förspordes både från universiteten
och läroverken öfver de menliga verkningar detta medförde. Så till
exempel uttalade »sektionen för undervisningen i naturalhistoria och
kemi» vid allmänna läraremötet i Upsala såsom sin åsigt:

»att dels naturalhistorien hade en allt för underordnad plats vid
läroverken, dels att man ej medhunnit att i sjette klassen meddela de
kunskaper i naturalhistoria, som borde af lärjungarne fordras vid afgång
från läroverket för att desse skulle kunna med framgång fortsätta sina
studier vid universitetet. Särskildt framhölls af tvenne universitetslärare
den erfarenhet, hvartill de kommit, nemligen att insigterna i
botanik och zoologi betydligt förminskats hos de studerande vid universitetet
genom den nu gällande anordningen, då under de fyra sista
åren af skoltiden så godt som intet läses i dessa ämnen, alldenstund
de blott förfoga öfver en timme i veckan i sjette klassen och ej förekomma
i den sjunde, ehuru ostridigt är, att de sista åren af skoltiden
äro de, under hvilka natur alhistoriens studium först kan med verklig
fördel idkas.»

Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.

Allmänna läraremötet i Lund 1872 besvarade på allmänt möte och
sedan alla de talare, som uppträdde, yttrat sig i sådan rigtning
»nästan enhälligt med nej» den uppstälda frågan, huru vida naturalhistoriens
afstötning med sjette klassen vore lämplig, i hvilken åsigt
sektionen för undervisningen i naturalhistoria och kemi särskildt instämde.
De starkaste och mest bestämda uttalanden i samma rigtning
skulle ytterligare kunna anföras från allmänna läraremötena i Jönköping
1875 och Gefle 1878 samt de skandinaviska naturforskaremötena i
Kristiania 1868 och Köpenhamn 1873. Äfven vid rektorsmötet i Stockholm
1878 uttalades den önskan, att naturalhistoria måtte fortsättas i
sjunde klassen.

Befogenheten af dessa klagomål har också mer än en gång blifvit
erkänd, då af Kongl. Maj:t förordnade skolkomitéer eller Riksdagens
utskott och kamrar yttrat sig i frågan. Så föreslår den komité, som på
Riksdagens framställning af Kongl. Maj:t år 1870 tillsattes för revision af
läroverksstadgan (ledamöter i denna voro grefve H. Hamilton, ordförande,
samt herrar N. J. Berlin, M. M. Floderus, G. Kolmodin, C. W. Linder,
S. Ribbing, R. Törnebladh och C. A. Walberg) att naturalhistoria skall
läsas två timmar i veckan under de fyra sista skolåren på både klassiska
och reala linien. Jag kan ej neka mig nöjet ordagrant citera det
tänkvärda uttalande som nämnda komité gör beträffande betydelsen af
naturalhistoriens studium uti läroverkens högre klasser särskildt på
klassiska linien. Komitén yttrar:

»Detta ämne är, rätt behandladt, af så stor betydelse att dess
borttagande från den klassiska liniens öfre klasser skulle vara betänkligt
icke blott för de enskilde lärjungarne, hvilkas uppmärksamhet
genom undervisningen i detta ämne ledes till iakttagande af naturens
sig sjelfmant erbjudande företeelser, utan måhända ännu mera för hela
den nationella bildningen. Härigenom skulle nemligen naturalhistoriens
studium vid universiteten komma att lida betydligt afbräck, och detta
ämne, hvilket i vårt land funnit så många och så utmärkta bearbetare,
blifva om ej alldeles åsidosatt, dock föga odladt af dem som genom sin
bildning för öfrigt voro i stånd att med verkligt gagn för vetenskapen
bedrifva dess studium.»

Kongl. Maj:t sjelf har år 1873 uttalat sig i väsentligen samma
rigtning, i det att dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
G. Wennerberg, i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition af den 30
jan. nämnda år angående elementarläroverken föreslagit, att naturalhistoria
skulle å klassiska linien B (eller den så kallade halfklassiska,

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.

der grekiska icke förekommer) läsas till skoltidens slut med två timmar i
veckan under de fyra sista åren.

Den behandling, som denna kongl. proposition erhöll i Riksdagen ■
visar, att Riksdagen icke blott gillade nämnda förslag, utan äfven ansåg, i
att man borde gå ännu ett steg längre i samma rigtning. Riksdagen*
beslöt nemligen, i enlighet med det för ärendets behandling tillsatta
särskilda utskottets förslag, att i underdånig skrifvelse (af den 24 maj
1873) anhålla,

»det Kong]. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huru vida
icke undervisning i naturalhistoria i elementarläroverkens högre klasser
bör meddelas å alla linierna, dock utan att upptagas såsom examensämne
i mogenhetspröfningen å linien A.))

I det »förslag till stadga för rikets allmänna läroverk», som år
1874 af utsedde komiterade utarbetades enligt förelagda, af Riksdagen
gillade grunder, tilldelades också naturalhistorien å. klassiska linien B
två timmar i veckan samt å reala linien en timme i veckan under de
fyra sista åren.

Det väckte derför ej ringa förvåning — en förvåning som inom
vida kretsar beledsagades af ett djupt kändt missnöje — att uti 1878
års skolstadga (kontrasignerad af statsrådet F. F. Carlson) ej någon
hänsyn härtill tagits, utan att naturalhistorien fortfarande uteslutits från
läseordningen i de två högsta afdelningarne å så väl den halfklassiska
som den helklassiska linien. Detta missnöje tog sig också snart på
åtskilliga sätt offentligt uttryck. Så i främsta rummet genom en vid
1879 års riksdag af herr S. Axell i Andra Kammaren väckt motion
beträffande naturalhistoriens ställning vid elementarläroverken. Denna
motion, i hvilken bland annat föreslogs, att naturalhistoria_ skulle läsas
i läroverkens högsta klass äfven a latinlinxens bada afdelningar, lemitterades
till ett enskildt utskott, hvilket tillstyrkte motionen i nu nämnda
afseende. Efter en uttömmande debatt beslöt också Andra Kammaren
i enlighet med utskottets förslag,

»att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida ej undervisning
i naturalhistoria kunde och borde meddelas i 7:he klassen af
den klassiska liniens båda afdelningar».

Första Kammaren deremot beslöt i Riksdagens elfte timma och
på förslag af ett enskildt utskott, i hvilket skolstadgans kontrasignant,
statsrådet F. F. Carlson, fungerade som ordförande, att afslå herr Axells
motion. Någon ändring i 1878 års skolstadga med afseende på naturalhistoriens
ställning såsom läroämne har ej sedermera blifvit vidtagen.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 218. 5

Sammanfatta vi det ofvan sagda, finna vi, att naturalhistorien
fortfarande är utesluten från högsta klassen å klassiska liniens båda
afdelningar, och detta till trots af yrkanden i motsatt rigtning af
sådana auktoriteter som allmänna läraremöten, skandinaviska naturforskaremöten,
två af Kongl. Maj:t tillsatta skolkomitéer, Riksdagens
utskott och kamrar samt i väsentliga delar till och med Kongl. Maj:t
sjelf. Då härtill kommer att naturalhistoriens å klassiska linien undertryckta
ställning fortfarande verkar lika menligt så väl på undervisningen
vid universiteten som vid läroverken, så synes tiden vara inne att ändteligen
förhjelpa naturalhistorien till den ställning vid de allmänna läroverken,
som af så många och så tungt vägande auktoriteter framhållits
såsom pedagogiskt berättigad.

Skulle åter intet steg till det bättre nu tagas, utan alla lärjungar
å klassiska linien fortfarande blifva afstängda från en grundligare och
till skolans slut fortsatt undervisning i naturalhistoria, synes mig stor
fara vara för handen för att studiet af detta ämne i vårt land skall taga
en svårbotlig skada. Det är dock på denna och närslägtade vetenskapers
område, som svenskar företrädesvis utmärkt sig, och det är dessa
vetenskapers målsmän, som i så hög grad bidragit att åt Sverige förvärfva
och bevara rangen af stormagt på forskningens och vetandets
område. Derför, om några vetenskaper vid svensk elementarundervisning
särskildt borde omhuldas, så borde det väl vara just dessa.

På grund af hvad jag nu haft äran anföra vågar jag vördsamt
föreslå,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,
huru vida icke undervisning i naturalhistoria
i allmänna läroverkens högsta klass bör meddelas på
klassiska liniens båda afdelningar.

Om remiss till det särskilda utskottet anhålles vördsamt.

Stockholm den 12 mars 1890.

Veit Wittrocfc,

riksdagsman för Stockholms stad.

Bill. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 39 Käft.