Motioner i Andra Kammaren, N:o 213 (Motion 1905:213 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.

N:o 213.

Af herr J. T. Larsson i Lund, i anledning af Kungl. Majds
proposition angående understöd åt folkbibliotek m. m.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 8 maj 1902 anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och på b vil ka villkor
statsbidrag skulle kunna lämnas till sockenbibliotek och med dem
jämförliga boksamlingar, samt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda, har Riksdagen nu fått mottaga
sådant förslag, innefattadt i Kungl. Maj ds proposition n:o 47 angående
understöd åt folkbibliotek m. in. Vid jämförelse mellan
Kungl. Maj ds proposition och Riksdagens omförmälda skrifvelse
framställer sig till allvarligt öfvervägande, om den kungl. propositionen
verkligen kan vara det svar, som Riksdagen hade anledning
att vänta, och om den må anses ägnad att tillfredsställa de förhoppningar,
hvilka genom Riksdagens initiativ väckts till lif hos
folkbildningssakens många vänner.

Kungl. Maj ds nu framlagda förslag är byggd!, på förutsättningen
af lagbestämmelser, åsyftande att från den borgerliga kommunens
till kyrkoförsamlingens verksamhetsområde öfverflytta ärenden
rörande folkbiblioteken. Eu sådan förutsättning har varit fullkomligt
främmande för Riksdagen. Hvad Riksdagen tänkt angående
förutsättningarna för statsunderstöd åt sockenbibliotek och med dem
jämförliga boksamlingar är alldeles oförtydbart uttaladt i ofvan
nämnda skrifvelse!! den 8 maj 1902, där ''det hänvisas till föreläsningsföreningar
och arbetareinstitut och till de villkor, som blifvit
uppställda för statsunderstöd åt dessa folkbildningsmedel, för hvilka

Bill. till, Riksd. Prof. 1905. 1 Sami 3 Afä. 3 Band. 63 Höft. (N:o 316.)

Motioner i Andra Kammaren, JSf:o 213.

folkbiblioteken ansetts utgöra ett nödvändigt komplement. Af Riksdagens
skrifvelse bär statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
således icke kunnat hämta ringaste anledning att i samman
hang med det i skrivelsen omhandlade ärendet syssla med frågan
om biblioteksärendenas hemortsrätt inom den borgerliga kommunen
eller kyrkoförsamlingen. Däremot synes det, som om det bort föreligga
en alldeles direkt anledning för departementschefen att icke i
detta sammanhang upptaga frågan om lagbestämmelser i angifna
syftet. Det är nämligen anmärkningsvärd!, att de nu föreslagna
lagbestämmelserna stå i rak strid med den bestämda ståndpunkt,
som Riksdagen för sex år sedan intog till frågan om sockenbibliotekens
läggande under kyrkostämmans kompetens. Ett vid 1899
års riksdag af enskild motionär väckt förslag i syfte att erhålla
sådana lagbestämmelser, som de nu af Kungl. Maj:t föreslagna, blef
af lagutskottet enhälligt afstyrkt och af Riksdagens båda kamrar
lika enhälligt förkastadt. Inför eu af Riksdagen så nyligen och så
bestämdt fattad ståndpunkt i frågan hade det, för att i omkastad
form använda föredragande departementschefens egna ord, bort vara
synnerligen starka skäl, som skulle föranleda därtill, att man icke
tillerkände kommunalstämman befogenheten att behandla dessa ärenden,
eu befogenhet som enligt nu gällande lagbestämmelser tillkommer
den borgerliga kommunen och af denna ingalunda förverkats.
Efter sådana synnerligen starka skäl får man dock förgäfves söka
i den kungl. propositionen. Departementschefen synes hafva utgått
från antagandet af ett kausalsamm anhang mellan sockenbibliotekens
iråkade dekadans och det genom Kungl. Maj ds resolution den 8
februari 1867 gifna prejudikatet angående forum för handläggning
af ärenden rörande dessa bibliotek. Detta antagande kan icke sägas
hafva vunnit stöd af den i statsrådsprotokollet förekommande utredningen
af det enkla skäl, att denna utredning synes alldeles icke
hafva haft till ändamål att skaffa upplysning i det hänseendet,
hvilket dock i detta fall bort vara af största intresse. I den motion,
som gifvit anledning till 1902 års riksdagsskrivelse och hvilken
fram burits af två framstående målsmän för folkbildningssaken, är
nog den enda och rätta orsaken angifven till det beklagliga läge,
hvari sockenbiblioteken råkat, nämligen saknaden af det stöd från
statens sida, som visat sig så välgörande för arbetareinstituten och
föreläsningsföreningarna. Att för beviljandet af statsunderstöd åt
ifrågavarande biblioteksinrättningar kräfva lagbestämmelser af den

Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.

art, som nu af Kung!. Maj:t föreslagits, torde vara ej blott obehöflig
t, utan rent af skadligt. I detta hänseende må kunna med skäl
åberopas 1899 års lagutskotts varning mot att söka intvinga sockenbiblioteksinstitutionen
uti eu viss bestämd för hela vårt land gemensam
form till hinder för dess fria utveckling, hvilken däremot
främjas af nu gällande lagbestämmelser, Indika lämna tillfälle att
efter omständigheterna ordna sockenbibliotekens handhafvande på
sätt, som må finnas lämpligast för hvarje särskild orts förhållanden.
Då . Kling! Maj ds förslag till lagbestämmelser i angifna syfte dessutom
icke äga något reellt samband med frågan om statsunderstöd åt
sockenbibliotek och med dem jämförliga boksamlingar, torde man
kunna hoppas och förvänta, att Riksdagen icke skall befinnas villig
att nu frånträda sin år 1899 intagna ståndpunkt, och att förslaget
i denna del skall komma att af Riksdagen afvisas.

Hvad därefter angår frågan om Indika slag af folkbibliotek
som böra komma i åtnjutande af statsunderstöd, både det tvifvelsutan
varit lyckligast, om denna frågas besvarande kunnat ske utan
obehöflig! specialiserande. Svensk Läraretidning har härom uttalat
några tänkvärda ord. »Såsom alldeles ogrundad , säger den, »måste
vi betrakta den meningen, att rätten till statsbidrag för ett bibliotek
borde göras beroende af dess benämning, och att till anslagets
beviljande alltså borde knytas ett uppräknande af de olika slags
bibliotek, som vid fördelningen skulle kunna komma i fråga. Hvarje
försök i den vägen måste nämligen bli misslyckadt och därigenom
skadligt. Är man ense om själfva ändamålet, nämligen att genom
statsbidrag uppmuntra sådana bibliotek, som direkt afse den allmänna
folkbildningens befrämjande, så kan och bör man lämna terminologien
och klassifikationen åt sig själf.» »Härmed sammanhänger, att man
genom statsbidragets bindande vid vissa namn lätt kunde komma
att förbehålla detsamma för vissa kategorier eif biblioteksanordnare
eller biblioteksanordningar med uteslutande af andra, som vore därtill
lika eller ännu mer berättigade.» Ur dessa fullt riktiga synpunkter
kunna befogade anmärkningar riktas mot Kung! Maj ds förslag.
Genom dettas antagande oförändradt komrne onekligen att inträffa,
att statsbidraget förbehölles vissa kategorier af biblioteksanordnare eller
biblioteksanordningar. I statsrådsprotokollet omförmälas biblioteksinrättningar,
hvilka blifvit ställda utanför delaktighet i statsunderstödet,
ehuru de kunna både göra anspråk på jämförlighet med
sockenbibliotek och finnas vara i behof af understöd, t. ex. folk -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.

bibliotek anordnade af stadsfullmäktige i mindre städer. Centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärareförening liar i en till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet aflåten, i statsrådsprotokollet
omförmäld skrifvelse uttalat, att det skulle för folkbildningens
utbredning och fördjupande vara af synnerligen stor betydelse,
om statsunderstöd lämnades åt »sockenbibliotek och med dem
jämförliga boksamlingar: dels åt skolbibliotek (lärjunge- och lärarebibliotek),
dels åt folkbibliotek (sockenbibliotek, arbetarebibliotek
m. in.)». Det synes, som om med dylikt angifvande af den art
biblioteksinrättningar, hvilka skulle kunna komma i åtnjutande af
statsunderstöd, det måtte med fullt förtroende kunna åt Kung!.
Maj:t öfverlämnas att med afseende på disponibla medel och anmälda
behof förordna om statsbidragets fördelning enligt de närmare
bestämmelse!’, Kung! Mai:t kan finna lämpligt meddela.

Angående villkoren för åtnjutande af statsbidrag bör fullt
erkännande gifvas åt föredragande departementschefens till statsrådsprotokollet
uttalade åsikt, »att för erhållande af statsunderstöd åt
folkbibliotek icke böra föreskrifvas flera och strängare villkor, än
som nödvändigt fordras för kontroll däröfver, att statsunderstödet
varder för det därmed afsedda ändamålet användt, enär man genom
för . mycket reglementerande löper fara att hämma den nu lifliga
biblioteksrörelsen i dess verksamhet». Riksdagen har ock i 1902
års skrifvelse angifvit enahanda uppfattning, då den förmenat, att
villkoren för åtnjutande af ifrågavarande statsunderstöd torde i tilllämpliga
delar kunna blifva likartade med de villkor, som blifvit
uppställda för statsunderstöd åt sådana anstalter eller föreningar,
som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen. De i statsrådsprotokollet
angifna villkoren hafva blifvit uppställda med hänsyn
till de särskilda slag af folkbibliotek, hvilka borde blifva delaktiga
af det ifrågasatta statsanslaget. Under förutsättning, att de föreslagna
ändringarna i gällande kyrkostämmoförordningar icke vinna
Riksdagens godkännande, och att närmare specialisering af de särskilda
slag af folkbibliotek, hvilka kunna vinna delaktighet i statsunderstödet,
anses obehöflig, torde villkoren för sådan delaktighet
böra uppställas lika för alla med det undantag, att föreskrift om
styrelse för skolbibliotek, hvilket ju fortfarande står under skolrådets
förvaltning, ej erfordras. Huruvida i öfrig! alla de i statsrådsprotokollet
angifna villkoren kunna anses verkligen behöfliga för
kontroll däröfver, att statsunderstödet varder för det därmed afsedda

Motioner i Andra Kammaren, No 213. 5

ändamålet använda lär nog kunna ifrågasättas. Skulle icke den

bestämmelsen, att böcker, inköpta för statsbidrag och däremot

svarande, från allmänt eller enskild! håll anskaffade medel, ej må

af händas biblioteket, kunna medföra den olägenheten, att biblioteket

belastas med underhåll och vård af äldre, mindre värdefull litteratur
• . '' °
till förfång för bibliotekets nödvändiga föryngring? Åtminstone

tyckes sådant afhändande kunna tillåtas under förutsättning af inspektörs
samtycke. Bestämmelsen, att, då föreningsbibliotek, för
livilket åtnjutits statsunderstöd, upplöses, de böcker, som på nyssnämnda
sätt förvärfvats, skola öfverlämnas till vederbörade skoldistrikt
eller församling, skulle ju omöjliggöra böckernas öfverlämnande
åt annan förening, som till äfventyrs blefve bildad för biblioteksverksamhetens
öfvertagande. Ordnandet af båda nu nämnda
detaljfrågor torde helst böra inbegripas i de närmare bestämmelser,
livilka det i allt fall måste öfverlåtas åt Kung!. Maj:t att meddela.
Att hvarje biblioteksinrättning, som begär statens understöd, måste
hafva en ordnad styrelse, är gifvet; men styrelsens sammansättning
och ledamöternas antal torde icke behöfva af staten föreskrifvas.

Med afseende på inspektionen af de statsunderstödda biblioteken
har Kungl. Maj:t föreslagit, att denna skulle anförtros åt
folkskoleinspektörerna. Af de yttranden, för hvilka i statsrådsprotokollet
redogöres, kan man finna, att meningarna härom varit
ganska delade. Det torde ock kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida
sådan anordning må kunna anses lämplig. Att skolbiblioteken måste
stå under folkskoleinspektörernas inseende, är tydligt nog; men att
därjämte åt desse öfverlämna inspektionen af folkbiblioteken, hvilkas
uppgift ligger i helt annat plan och, såsom äfven af föredragande
departementschefen erkännes, är i mycket likartad med arbetareföreläsningarnas,
torde lätteligen kunna leda till ensidigt tryck på
biblioteksverksamhetens fria utveckling. Rättast hade tvifvelsutan
varit, om med inspektionen af folkbiblioteken förfarits på samma
sätt som med inspektionen öfver arbetareföreläsningarna. Då sådant
likväl skulle föranleda ökade kostnader, därom utredning no saknas,
torde för närvarande kunna bero vid hvad Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit. Förhoppning om ändring häraf bör dock icke därmed
vara utesluten.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.

På grund af hvad nu blifvit anfördt och under hänvisning
till Riksdagens år 1899 intagna ståndpunkt i fråga om sockenbiblioteksärendens
förläggande under kyrkostämma samt till Riksdagens
skrifvelse den 8 maj 1902 om statsbidrag till sockenbibliotek
och med dem jämförliga boksamlingar, hemställes:

att Kung!. Majits proposition n.o 17, angående
understöd åt folkbibliotek in. m., i hvad densamma
innefattar förslag till

l:o lag angående ändrad lydelse af vissa §§
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862, samt

2:o lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm den 20 november 1863,
icke måtte vinna Riksdagens godkännande;
att Kung!. Maj:ts berörda proposition i öfrig!
måtte af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen dels

medgifver:

att understöd af statsmedel till ett belopp af
högst 75 kronor, för år räknadt, må enligt de närmare
bestämmelser, Kung!. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, utgå till skoldistrikt utom Stockholm
och Göteborg för upprättande och underhåll af
skolbibliotek (lärjunge- och lärarebibliotek) äfvensom
till kommuner, menigheter, lokala föreningar eller
institutioner för upprättande och underhåll af folkbibliotek
(sockenbibliotek, arbetarebibliotek m. in.),
under följande villkor:

att folkbiblioteks angelägenheter vårdas af eu
styrelse;

att biblioteksstyrelse för hvarje bibliotek utser
föreståndare eller bibliotekarie, som handhafver
den närmaste skötseln af boksamlingen och där<''ifver
upprättar katalog;

att bibliotek är uppställdt i lämplig lokal och
regelbundet vissa tider i veckan kostnadsfritt eller

Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.

mot lag afgift hålles tillgängligt för allmänheten
inom bibliotekets verksamhetsområde;

att bibliotek hålles försäkradt mot eldskada;
att böcker af osedligt innehåll ej må med
bibliotek införlifvas;

att beviljadt statsbidrag må användas endast
till inköp och inbindning af böcker samt tryckning
af katalog;

att vederbörande för samma ändamål anslagit
eller annorledes anskaffat minst lika stort belopp
som statsbidraget; och

att biblioteken skola vara underkastade inspektion
af vederbörande folkskoleinspektörer; samt
att understöd af statsmedel må enligt Kung] .
Maj:ts bestämmande jämväl tilldelas sådana centrala
föreningar, som verka såsom förmedlingsanstalter
åt bibliotek af omförmälda slag eller
upprätta vandringsbibliotek, med ett belopp af
högst 1,500 kronor, för år räknadt, till hvarje
sådan förening för hvardera af nämnda verksamhetsgrenar,
dock till sammanlagdt belopp af högst

10.000 kronor;

dels, för att till nu angifna ändamål användas,
på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel
beviljar ett förslagsanslag, med titel: »Understöd
åt skol- och folkbibliotek», å 60,000 kronor;

dels ock, till bestridande af kostnaderna för
inspektion genom folkskoleinspektörerna af skoloch
folkbibliotek, höjer anslaget till arfvoden och
resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer med

5.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp

105.000 kronor till 110,000 kronor.

Stockholm den 21 februari 1905.

Jacob Larsson.

I motionens syfte instämma:

Ernst Beckman. Edvard Wavrinshy. Victor Moll.
David Bergström. Sven Palme. Hjalmar Branting.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 213.

(rust. Österberg.

W. Johansson, Jakob Pettersson.

Öija.

K. IT. Bergendahl.

A. Thylander.
Oskar Berg.

L. Gast. Broomé. S. H. Kvarnselius.

Alfred Ohlsson. K. G. Karlsson.

F. W. Thorsson. Nils Persson,

Karl St arbäck, Carl Lindhagen

Stockholm, Oskär Eklunds boktr., 1906.