Motioner i Andra Kammaren, N:o 20

Motion 1895:20 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

N:o 20.

Af herr T. Zetterstrand, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
ändrade bestämmelser rörande resekostnads- och traktamentsersättning
åt målsegare i brottmål.

Under lagskipningen, särskilt vid våra underdomstolar, yppa»
mycket ofta ett missförhållande, hvilket, ehuru ej af någon synnerligen
stor betydelse, dock är så pass beaktansvärdt, att jag ansett mig böra
derpå fästa Riksdagens uppmärksamhet och sålunda söka framkalla en,
efter mitt förmenande, af rättvisa och billighet påkallad lagförändring.

Det förhåller sig nemligen, enligt hvad kändt är, sålunda, att i
brottmål, hvilka höra under allmänt åtal, målsegare är skyldig att vid
laga äfventyr på kallelse inställa sig vid domstol, men deremot för de kostnader
och besvär, som derigenom tillskyndas honom, icke erhåller någon
som helst godtgörelse i de synnerligen ofta förekommande fall, att den
tilltalade antingen frikännes eller icke kan till ansvar dömas eller ock
sakfälles, men saknar tillgång till utgifvande af ersättning.

Förklaringsgrunderna till denna målsegarnes ogynsamma ställning
få väl sökas deri, att man ansett det vara en allmänt medborgerlig förpligtelse
att, der sådant för rättstillståndets vidmakthållande kräfves, uppträda
såsom målsegare, äfvensom att några afsevärda uppoffringar icke
deraf kunde föranledas.

Häremot vill jag dock framhålla, dels att, då det är ett allmänt
statsintresse, att rättvisan går sin gilla gång, det synes mig hårdt, att
enskild man, som blifvit kränkt till person eller egendom och som mån -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

9

gen gång för sin egen del helst skulle se, att något åtal ej komme till
stånd, skall vara nödsakad att derjemte i egenskap af målsegare vidkännas
förluster af både tid och penningar, samt dels att dessa förluster emellanåt
kunna uppgå till belopp, hvilka ej stå i rimligt förhållande till målsegarnes
ekonomiska ställning, exempelvis då en fattig landtbo vid besök i en
aflägsen stad blifvit utsatt för öfverfall på allmän plats eller frånstulits
några persedlar samt efter brottslingens upptäckande till följd af dennes
enständiga nekande och deraf påkallade vittnesförhör nödgas vid flera
rättegångstillfällen iakttaga personlig inställelse.

Den ifrågasatta ersättningen åt målsegare för resekostnad och täring
i ofvan antydda fall synes mig lämpligen kunna bestämmas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med gällande lagstadganden rörande ersättning
till vittnen i likartade mål, men då jag gifvetvis icke tilltror mig att
kunna framställa ett nöjaktigt lagförslag i ämnet, får jag härmed hemställa,

att Riksdagen måtte - i skrifvelse till Konungen
anhålla, det honom täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till förändrade lagbestämmelser,
rörande resekostnads- och traktamentsersättning åt
målsegare.

Stockholm den 19 januari 1895.

T. Zetter strand.

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Häft.

2