Motioner i Andra Kammaren, N:o 20

Motion 1890:20 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.

3

N:o 20.

Ilerr Öl lits A. Ericsson, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till lag angående väghållning
sbesvärets på landet ordnande.

Då vid sistlidne riksdag hvarken Kongl. Maj:ts förslag till lag
angående väghållningsbesvärcts utgörande på landet oförändradt, eller
det särskilda utskottets till följd af åtskilliga motioner framstälda ändringsförslag
vann Riksdagens bifall, hvilken hufvudsakligen såsom motiv
för sitt afslag framhöll förslagets vidlyftighet och att dess genomförande
skulle blifva en allt för dyrbar apparat utan motsvarande nytta för de
väghållningsskyldige, men frågan likväl är af den beskaffenhet, att den
tarfvar sin snara lösning, torde det vara lagstiftarens pligt att på något
annat sätt, än hvad Kongl. Maj:ts ofvannämnda förslag afsåg, söka
lösa frågan.

Ett sätt, som jag för min del funnit beaktansvärdt, väcktes af
landshöfdingen i Störa Kopparbergs län herr Curry Treffenberg vid behandlingen
i Första Kammaren af det särskilda utskottets utlåtande öfver
ofvannämnda förslag. Sedan talaren nemligen erinrat om det synnerligen
gynsamma resultat, den för några år sedan genomförda men på sin tid
så mycket motsatta reformen om ordnandet af skjutsbördan lemnat och
hvilken allmän tillfredsställelse denna reform åstadkommit, utan att den
ådragit staten några nämnvärda kostnader, framhöll den värde talaren
möjligheten af att äfven lösa den kinkiga frågan om väghållningsbesvärets
utgörande på samma sätt. Att det onus, om hvilket här är fråga, är af
ben beskaffenhet, att det berättigar till en jemn fördelning emellan alla
deskattningsföremål, eller att staten och de särskilda länen, på sätt som

4

Motioner t Andra Kammaren, N:o 20.

nu är stadgadt om skjutsskyldigheten, gemensamt öfvertaga nämnda börda,
som för närvarande nedtrycker en enda näring, torde icke kunna med
fog bestridas. För öfrigt äro motiven för frågans nödvändiga och snara
lösning så allmänt kända, att jag åberopar och hänvisar blott till de
motioner och utlåtanden, som under de senare åren inom Riksdagen förekommit
i berörda hänseende. Och då mig synes som om Kongl. Maj:t
genom att begagna det materiel, som genom de båda frågornas — skjutsoch
vägfrågornas — utredning åstadkommits, utan vidare tidsutdrägt kan
utarbeta ett nytt förslag till lag angående väghållningsbesvärets på landet
ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som för
skjutsskyldighetens utgörande äro gällande, vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och så snart ske kan till Riksdagen aflåta
förnyad nådig proposition med förslag till lag angående
väghållningsbesvärets på landet ordnande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de grunder, som för
skjutsskyldighetens utgörande äro gällande.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 22 januari 1890.

Ollas A. Ericsson.

Häruti instämmer:

M. Tysk.